Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillfrågan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»36 TIL
någon. Brukas mest i passiv, helst particip. Han
l-des, huru dermed förhöll sig. T-d om sin
tanke, förklarade han, alt . . . — Syn. Se
Fråga, v. a.
TILLFRÅGAN, f. sing. indef. Fråga, som
ställes till någon. Brukas mest i skriftspråket,
helst i rätiegångsslil. På l., om han visste del,
om förloppet &c., svarade han ...
TILLFYLLEST, tillfy llässt, adv. Tillräckligt,
nog. Del är t. Göra l., vara tillräckligt; se äfv.
Tillfylleslgöra.
TILLFYLLESTGÖRA. v. a. 2. (böjes som Göra)
Förnöja, tillfredsställa. — Äfv. Göra tillfyllest.
— T-nde, part. akt. — Till fyllest gör ande,
n. 4.
TILLFYLLESTGÖRELSE, f. 3. 4)
Tillfyllest-görande. — 2) (teol.) T-n, den akt af Christi
öfverslepresterliga cmbete, i hvilken han genom
sin lidande och görande lydnad offrat sig sjelf till
en försoning för menniskornas synder samt för
dem uppfyllt Guds lag.
TILLFÅNGATAGA, v. a. 3. (böjes som Taga)
Gripa och göra till fånge. T. en fiende. Nära
500 man blefvo l-lagne. — Äfv. Taga Ull fånga.
— Till f ån g ala gande, n. 4. o. Till fång
a-lagning, f. 2.
TILLFÄLLE, n. K 4) Viss tidpunkt, då något
tilldrager sig; viss ifrågavarande lid; gång. Han
sade mig vid delta l. Vid ell t., då vi voro
ute. Vid ell annal l. skall jag förklara mig.
Vid alla t-n, alllid. Vid sina l-n,
understundom. — 2) Tjenlig, passande tid. Taga l-t i
akl. Nyttja l-l. Ha l. ell. vara i l. all göra
någon en Ijenst. Om jag får t. all tjena er.
Skaffa, bereda sig t. all stjäla. Släppa l-l ur
händerna. Ge t., lemna öppet l. Ull. Få l.
atl bli af med en vara. Jag skall vid t. komma
ihåg det, när tillfälle yppar sig. Sälta i, ur l.,
i, ur stånd, t. ex.: Han salle dem ur l. all
skada. Vid lägligt l., då det faller sig lägligt,
blir tjenligt, passande. (Ordspr.) T-t gör ljufven,
mången lockas af tillfället alt begå brott eller
dårskaper. — 3) Tillräcklig lid, för atl hinna göra
något; ledig lid, ledighet. Jag har för
närvarande ej l. all göra del. — Syn. Tid. — 4)
Anledning. Gifva l. Ull klagan. Han log sig
deraf l. all. .. — 5) (med.) Sjukdomsfall, kasus.
TILLFÄLLIG, a. 2. Som sker, härör af
en blott händelse, inträffar endast för tillfället;
ej förberedd, ej ämnad, ej väntad, ej vanlig. T.
händelse, olycka, T-a inkomster. En l.
opass-lighet.
TILLFÄLLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen alt
vara tillfällig. — 2) Tillfällig egenskap. — 3)
Tillfällig händelse. En l. gjorde, all han ej
var väpnad. — Syn. Slump, Träff, Cinkadus.
TILLFÄLLIG HETSPJES. m. 3. Teatcrpjes,
skrifven för något visst tillfälle.
TILLFÄLLIGHETSPOEM, - –-poäm, n. 3.
Poem, skrifvet i anledning af något särskilt
tillfälle. — I samma mening brukas äfv.
Tillfällighetsvers.
T1LLFÄLLIGHETSPOET,–––––-poét, m. 3.
Poet, som endast eller för det mesta skrifver
lill-fällighelspoemer.
TILLFÄLLIGHETSSTYCKE, n. 4. Se
Till-fällighclspjes.
TILLFÄLLIGTVIS, adv. Genom ett tillfälle,
en händelse; af en slump. — Syn. Händelsevis.
TILLFÖRA, v. a. 2. Föra till, medföra. T.
en belägrad siad undsättning.
TILLFÖRBINDA, v. a. 3. (böjes som Binda)
TIL
Förbinda till. Delta dokument l-der honom
alt ... — Syn. Förbinda, Förpligta, Ålägga.
TILLFÖRENE, tillfö rene, eller TILLFÖRNE,
tillfö’rnc, adv. I den förflulna liden. Afser en
icke myckel aflägsen lid. Delta regemente hade
l., på konung Carl XIH:s lid, grön uniform.
— Syn. Förr i verlden. Fordom, Förr.
TILLFÖRLITLIG, a. 2. Som man kan
förlila sig, sälla tro till. T. underrättelse,
uppgift. — Syn. Pålitlig. Viss, Säker, Ofelbar.
TILLFÖRLITLIGEN, adv. På ett tillförlitligt
sätt.
TILLFÖRLITLIGHET, f. 3. Egenskapen all
vara tillförlitlig.
TILLFÖRORDNA, v. a. 4. 1) Förordna. —
2) För tillfället förordna någon atl sköta cn tjenst,
förrätta ett arbete, o. s. v. — T-d, part. pass.
Brukas, för bem. 2, ofta substantivt, t. ex.: T-e
i den komilén. — Tillförordnande, n. 4.
TILLFÖRPL1GTA, v. a. 4. Se Tillförbinda.
TILLFÖRSE SIG, v. r. 2. (böjes som Se)
Förvänta sig, göra sig hopp om. Jag l-t mig er
vänskap, erl biträde. Jag l-r mig, all...
TILLFÖRSEL, li’llfö’rrs’l, m. sing. Tillförande
af lifsmedel. God, öfverflödig l. Ringa, föga,
ingen l. Afskära l-n.
TILLFÖRSIGT, f. 3. Förlitan; förtröstan. Ha
l. Ull sill mod. Tala med mycken t.
TILLFÖRSÄKRA, v. a. 1. Försäkra om
erhållandet af något. T. någon en anständig
bergning.
TILLGIFT, f. 3. Se Förlåtelse. Bedja om,
bevilja, erhålla l. för något.
TILLGIFVA, v. a. 3. (böjes som Gifva) Se
Förlåla. T. en något. — Äfv. Gifva U ll.
TILLGIFVEN. a. 2. neutr. — el. 4) Säges
om den, som mycket håller af en person, med
hvilken han är förenad genom vänskap eller till
hvilken han slår i något slags underordnadt
förhållande. En l. vän. Hans Ijenare,
under-hafvande äro honom myckel t-gifne. — Man
säger äfv.: T-el hjcrla, sinne, o.s. v. — Syn.
Hängifven. — 2) Som gillar, gynnar, söker all
verka för. T. falska läror. T. ett parti.
T1LLG1FVENHET, f. 3. 4) LiHig känsla af
välvilja, som man hyser för en person (jcmlike
eller högre). Jfr. Tillgifven. T. för en vän.
Han har folkets l. Räkna alltid på min l.
— Syn. Välvilja, Hängifvenhcl. Kärlek, Vänskap.
Öfverlåtenhet. — 2) Bifall, som man ger en sak,
jemte bemödande alt verka derför. T. [ör
käl-ler ska läror, för ell vissl parti.
TILLGJORD, a. 2. 1) (om sak) Ej ifrån
hjerlal gående; ej naturlig, ulan blott för sken
skull visad, antagen. T. vänskap, beundran.
T-a tårar. T. sorg. T-t skick, väsende. T-a
manér. T. sjukdom. — Syn. Se Låtsad. — 2)
(orn person) Konstlad. Hon är alltid så l.
T1LLGJORDHET, f. 3. Förställning;
konst-ladt skick, väsende.
TILLGJORDT, adv. På ett tillgjordt sätt.
TILLGNIDA, v. a. 3. (böjes som Gnida)
Genom gnidning väl glaita, jemna, o. s.v. Vägarne
äro väl i-dna efler det sista snöfallet. — Äfv.
Gnida Ull. — Tillgnidande, n. 4. o.
Till-g nidning, f. 2.
TILLGODOFÖRA, v. a. 2. Se Creditera.
TILLGODOGÖRA, v. a. 3. (böjes som Göra)
Vända till nytta; bearbeta något på elt sält, alt
man har nytta deraf; ur ell ämne ulbringa det,
som kan användas. T. malm, —
Tillgodogörande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
