Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillgodonjuta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tit
TIL
537
TILLGODONJUTA, v. a. 3. (böjes som Njuta)
Njuta fördel af. T. säkerhet lill person. —
Äfv. Njuta till godo. — Tillgodon julande,
n. 4.
TILLGODOSE, v. a. 2. (böjes som Se) Se lill
godo. Se God.
TILLGREPP, n. 5. Olagligt besittningstagande,
isynn. genom stöld.
TILLGRIPA, v. a. 3. (böjes som Gripa) 1)
I tillstånd af nöd, betryck, förlägenhet försöka
användandet af något medel att hjelpa sig
der-utur, ulan afseende på medlets beskaffenhet. 1
sin yllerliga nöd l-grep han elt medel, som
han eljesl aldrig skulle länkl på. T. alla
medel, både lofliga och olofliga. — 2) Olofligen
tillegna sig något anförtrodt. Se äfv. Stjäla.
Han hade l-gripit en del af arfvel, af sin
uppbörd. T. kassan. T. ell ur. —
Tillgripande, n. 4.
TILLGRUNDA, v. n. 4. Blifva grund. —
Ti ll g rundan de, n. 4.
T1LLGRÄNSA, v. n. 4. Se Angränsa. —
Mest i part. pres. T-nde. T. ägor.
TILLGÅ, v. n. 2. (böjes som Gd) Göras, ske
(på något visst sätt). Huru l-r den
operationen? Huru har del l-gåll? — Äfv. Gå till.
— F. a. Hafva all t., vara i tillfälle alt kunna
nyttja, använda; kunna få; kunna taga tillflykt
till, t. ex.: Hafva ell arf, penningar all t. Så
länge jag har honom all t. Vara all t.,
finnas att nyttja, att få, alt taga sin tillflykt lill.
TILLGÅNG, m. 2. 4) Väg, gång, plats, port,
dörr o. s. v., hvarigenom man kommer fram till
eller in i någon plats, byggnad. Alla l-ar lill
slottet, staden voro stängda, spärrade. — Syn.
Aveny. — 2) Tillträde. Ha fri l. till en
person. — 3) Förråd. God t. på spannmål. Tag
för er, här är god l. — 4) Möjlighet alt kunna
förskaffa sig. Inga l-ar lill uppehälle. Jag vet
ingen l. lill penningar. T. till valten. — 5)
Hjelpkälla för anskaffande af penningar;
penningmedel. Alla l-ar voro uttömda. Han har l.
all betala. Jag saknar l-ar för ell sådant
företag.
TILLGÄNGLIG, a. 2. 1) Säges om ort, ställe,
dit man utan allt för mycken svårighet kan
komma. Delta berg är icke l l. — 2) Som är
att tillgå. Alla l-a medel. — 3) (om person)
Till hvilken man med lätthet får tillträde; ej
svår alt komma till tals med; lätt att blifva
bekant med. Han är myckel l.
TILLGÄNGLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
tillgänglig (för alla bem.).
TILLGÖRA, v. a. 2. (böjessom Göra) Verka
för, bidraga till ett måls uppnående. Jag kan i
den saken intet l. — Äfv. Göra till. —
Till-gjord, part. pass. Hvad som är l-l, blir
dervid.
TILLGÖRANDE, n. 4. Medverkan, ålgärd.
Del har skett ulan milt l.
TILLHALA, v. a. 4. (sjöt.) Genom balning
närma.
TILLHANDA, tillhånnda, sc Till handa
(under Hand).
TILLHANDAGÅ, v. a. 3. (böjes som Gå)
Biträda, vara bebjclplig. T. med upplysningar. —
Äfv. Gå till handa.
TILLHANDAHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla)
Hålla i beredskap, Jemna tillträde till, låta få
nyllja, låta få se ell. rådfråga, o. s. v. T. något
för allmänheten. — Äfv. Hålla lill handa.
TILLHANDAKOMMA, v. n. 3. (böjes som
II.
Komma) Komma i ens händer, ägo. — Oflare
säges: Komma lill handa, t. ex.: Brefvel kom
mig d. 27 Aug. till handa.
TILLHANDLA SIG, tfllhånndla, v. r. 4. Köpa.
T. sig en egendom. — Äfv. Handla lill sig.
TILLHANDS, lillhånnds, sc Till hands
(under Hand).
TILLHARTSA, tfllhårrtsa, v. a. 4. Täppa
med harts. — T ill har Isande, n. 4. o.
Till-harlsning, f. 2.
TILLHJELP, f. sing. Hjelp, hvarmedelsl man
lyckas utföra något. Med l. af några goda
vänner. Med mina vänners t. — Syn. Se
Hjelp.
TILLHJELPLIG, a. 2. Se Behjelplig.
TILLHOPA, lillhöpa, adv. I en samlad hop,
tillsammans. Alla t. tagna, alla sammanlagne.
— Syn. Samman, Tillsammans, Hop, Ihop.
TILLHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga)
Genom grofhuggning gifva något första formen.
T. ell spadskaft. — Äfv. Hugga lill. —
Tillhuggande. n. 4. o. Tillhuggning, f. 2.
TILLHVISKA, v. a. 4. Hviska till. T. en
något.
TILLHYFSA, v. a. 4. (fam.) Göra någorlunda
hyfsad.
TILLHYGGE, n. 4. (fam.) Föremål, som man
i hast får i, för att dermed utdela slag (hugga
till någon).
TILLHÅLL, n. 6. Ställe, der man håller lill.
Brukas vanligen i dålig mening. Del är ell t.
för ljufvar, för alla slags laster. Ha sill t.
hos någon. Ha sill l. på krogar. Ha inlel t.,
vara alldeles husvill.
TILLHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla) 4)
Hålla tillsluten, hålla igen. T. dörren. — Syn.
Hålla lill. — 2) Hålla hand öfver, att någon gör
sin skyldighet. T. någon all göra sin pligt,
all arbela. — Tillhållande, n. 4.
TILLHÅRDNA, v. n. 4. Blifva alldeles hård.
— Äfv. Hårdna lill. — T illhår dnande,
n. 4.
TILLHÄFTA, v. a. 4. Inhäfta tillsammans
med något förut häftadt. — Tillhäflande,
n. 4.
TILLHÄLLA, v. a. 2. Hälla elt ämne till
något förut ihäldt. — Äfv. Hälla lill.
TILLHÄRDA, v. a. 4. Sc Härda. -
Tillhär dning, (. 2.
TILLHÖRA, v. n. 2. 4) Vara ens egendom,
något hvarlill man äger rält. Del husel l-hör
mig. Denna titel l-hör endast personer af
högsla rang. — Äfv. Höra lill. — 2) (om
person) Ulgöra en del, vara medlem af. Han l-hör
sällskapet. — Äfv. Höra lill. — 3) Kunna ägas,
finnas hos. Dygden l-hör alla stånd. — 4)
Hafva afseende på; vara beroende af. Alll hvad
som l-hör handeln. Jag vel, hvad min frid
l-hör, Jag vet alt akta mig. — Äfv. Höra lill.
— B) Åligga, tillkomma; passa, anstå. Den
omsorgen l-hör mig. Del l-hör min tjensl. Det
t-hör ej honom all upphäfva sig lill min
domare. — Äfv. Höra till. — T-nde, part. pres.
TILLHÖRIG, a. 2. Som tillhör. Jfr.
Tillhöra, bem. 4, 2, 3 o. 4. Husel är mig l-l. Han
är den församlingen l.
TILLHÖRIGHET, f. 3. 4) Egendom.
Gården är min l. — 2) Något som hör lill eller
under ett annat. Gödsel Nynäs med l-er. —
3) Se Tillbehör.
TILLIKA, lilli ka, adv. Äfvenledes, desslikes»
derjemte. Hon är vacker och l. förståndig.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
