Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillnarra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIL
TILLNARRA, v. a. 4. T. sig, tillskansa sig
genom att narra någon. — Äfv. Narra till
sig.
TILLNICKA, v. a. 4. (föga brukl.) Genom
nick-ning meddela. T. någon bifall.
TILLNÖTA, v. a. 2. Genom nötning jemna,
bana, o. s. v. — Äfv. Nöta till. —
Tillnötning, f. 2.
TILLOCKA, v. a. 4. Locka till ett ställe.
Händelsen l-de mycket folk.
TILLOPP, n. 3. 4) o Tillflytning, tillflylande
vatten. T. af vallen. Än har sill 1. ifrån ell
kärr. — T) Besök, som ett större antal af
men-niskor gör på ett ställe. Slorl t. af folk. Han
har slorl t., en stor mängd folk löper till honom
(för att höra, rådfråga, o. s. v.).
TILLPACKA, v. a. 4. Packa ihop. — Äfv.
Packa li ll. — Tillpacka ndc, n. 4. o.
Tillpackning, f. 2.
TILLPASSA, v. a. 4. Passa något till ett
annat. — Äfv. Passa till. — Tillpassande,
n. 4. o. Tillpas sning, f. 2.
TILLPLATTA, v. a. 4. Göra platt, plattare.
— Äfv. Platta till. — T-s, v. d. Blifva platt.
— Tillplallning, f. 2.
TILLPROPPA, v. a. 4. Täppa med propp. —
Äfv. Proppa Ull. — Tillproppande, n. 4. o.
Tillproppning, f. 2.
TILLPYNTA, v. a. 4. (fam.) 4) Utsloffera,
kläda grann, utspöka. — 2) Ställa till, tilltyga.
Så du blifvit l-d! Illa t. (Iron.) Väl, vackert
t., illa tilltyga.
TILLRA, v. n. 4. (fam.) Rulla. Säges endast
om smärre, klotrunda föremål. Ärten t-de ned.
En tår t-de utför hennes kinder. [Tilra.]
TILLRAFSA, v. a. 4. Hastigt och slarfvigt
göra, förfärdiga något. T. ell bref. — Äfv. Rafsa
Ull.
TILLREDA, v. a. 2. Genom särskilt
förfaringssätt (kokning, stekning, blandning,
upplösning, o. s. v.) bereda ett ämne till visst bruk.
T. en dryck, ell läkemedel. — Äfv. stundom
Reda lill. — Syn. Tillaga, Anrätta. —
Tillredande , n. 4.
TILLREDELSE, f. 5. Handling, anstalt,
åtgärd, då något tillredes. Göra stora t-r till ell
kalas. — Syn. Tillrustning, Anstalt.
TILLREDNING, f. 2. 4) Tillredande. — 2)
Se Tillagning, 2.
TILLREDS, tillredds, adv. Färdig, i
beredskap. Vara t. med något. Hafva, hålla
någol 1.
TILLREGLA, v. a. 4. Skjuta regeln för. T.
en dörr. — Äfv. Regla Ull. —
Tillreglan-de, n. 4. o. Tillre gl ing, f. 2.
TILLRIDA, v. a. 3. (böjes som Rida) Se
Inrida.
TILLRIKTA, v. a. 4. (boktr.) T. formen, göra
den i ordning, sedan den är lagd under pressen.
— Äfv. Rikta till. — Tillriklni ng, f. 2.
TILLROFFA, v. a. 4. T. sig, roffa åt sig.
TILLROP, n. 5. Rop till någon. Vid t.
svarade han, all... — Syn. Anrop.
TILLROPA, v. a. 4. o. 2. Ropa något till en
person. Han l-de honom all stanna. — Syn.
Anropa.
TILLRUSTA, v. a. 4. Göra rustning,
förberedelse lill något. T. krig, barnsöl. — Äfv.
Rusta lill. — Tillrus lan de, n. 4.
TILLRUSTNING, f. 2. 4) Tillrustande. — 2)
Hvad som tillrustas eller blifvit tillrustadt. —
Syn. Se Anstalt.
TIL 539
TILLRYCKA, v. a. 2. T. sig, rycka till sig,
tillskansa sig.
TILLRYGGA, tillry’gga, adv. (af Rygg) Bakåt,
tillbaka. Vika t. — Skrifves äfv. Till rygga.
TILLRYGGALÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga)
Fullborda cn viss rörelse eller genomlefva en viss
lid. Vi ha l-lagl 20 mil. Han har i dag
l-lagt 60 år. — Äfv. Lägga lill rygga. —
Till-ryggaläogande, n. 4.
TILLRÅDA, v. a. 2. Råda en till något. T.
någon ett annat förfaringssätt. Jag tillrådde
honom all slula. — Syn. Tillstyrka. —
Tillrådande, n. 4.
TILLRÅDAN, f. sing. indef. Råd, som gifves
en person alt göra något. Han gjorde det ulan
min t.
TILLRÄCKLIG, a. 2. Som räcker till, är nog,
tillfyllest. T. föda-
TILLRÄCKLIGEN, adv. Se Tillräckligt,
adv.
TILLRÄCKLIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara tillräcklig.
TILLRÄCKLIGT, adv. Så att det räcker till,
är nog; tillfyllest. T. slor.
T1LLRÄKNA, v. a. 4. 4) Räkna och tilldela.
Pengarne blefvo honom t-de. — 2) (fig.)
Förklara någon för upphofsman till en handling och
delaktig af dess följder. Man kan ej t. den
vansinnige, hvad han gör. Jag t-r honom det
som ett fel. — Syn. Tillskrifva, Tillägga,
Tilldela, Lägga till last.
TILLRÄKNANDE, n. 4. och
TILLRÄKNING, f. 2. Ett omdöme,
hvarigenom någon förklaras för upphofsman till en
handling och delaktig af dess följder.
T1LLRÄTTAFÖRA, v. a. 2. Föra till rätta.
Se Rätt, I, 7.
T1LLRÄTTASKAFFA, v. a. 4. Laga, att något
kommer lill rätta, återfås. — Äfv. Skaffa till
rälla. — Tillr ätlaskaf fande, n. 4.
TILLRÄTTASTÄLLA, v. a. 2. Åter ställa i
ordning, i lag, i skick. — Äfv. Slälla lill rälla.
— Tillrällaslällande, n. 4.
TILLRÄTTAVISA, v. a. 4. o. 2. 4) Visa någon
på rätta vägen. — 2) (fig.) a) Leda till det
rätta. — Äfv. (för begge bem.) Visa lill rätta.
— b) (fam.) Med bestraffande ord förehålla en
något. — Syn. Afreda, Snäsa, Afsnäsa, Lexa upp.
— Tillrättavisande, n. 4.
TILLRÄTTAVISNING, f. 2. 4) Handlingen,
då man tillrättavisar någon. — 2) Ord, uttryck,
hvarmed detta sker.
TILLRÖRA, v. a. 2. Hopröra till någol visst
bruk. — Äfv. Röra till.
TILLS, adv. Har samma belydelse som prep.
Till, och brukas i fråga om tid. T. i morgon. T.
om fredag. T. efter midnalten. T. vidare, på
obeslämd tid. — Nyttjas äfv. någon gång i fråga
om ställe, t. ex.: T. hit, t. dit. — Häraf Hittills,
Dittills, Hitintills. — Konj. Se Till dess
(under Till). Vänta, 1. del blir vackert väder.
[Tils.]
TILLSAMMANS, adv. (af Till och genit.
Sammans, af Samman» församling) 4) I sällskap, i
förening. Bo, lefva. vara t. De förblefvo t.
Vi voro några vänner L — 2) I gemenskap,
gemensamt. De ha trädgården t. — 3)
Sam-manlagdt, i en summa. T. fyratio riksdaler.
Jfr. Samman.
TILLSATS, tfllsåtls, m. 3. 4) Hvad som
tillsättes eller blifvit tillsatt; tillsatt stycke. T. i en
blandning, i mynt eller metaller. T. i en skrift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
