Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
TIL
TIL
T. vid ändan af ell bord. — 2) Handlingen, då
något tillsättes. Se Tillsätta, bem. 4, 2, 4.
TILLSE, v. a. 2. (böjes som Se) 4) Hafva
tillsyn Öfver, draga försorg för. Man måste l., all
arbetet blir rikligl gjordl. — 2) Undersöka. Jag
skall l., om del är möjligl. Man måsle försl
l., huruvida del kan bli nylligt.
TILLSKANSA, v. a. 4. (af gam. t.
zuschan-zen) Emot rätt och lag tillegna, förskaffa. Brukas
numera mest med refl. pronomen. T. sig någol.
— Syn. Tillvälla sig, Tillegna sig, Slå under sig.
TILLSKAPA, v. a. 4. i) Skapa, forma, dana.
— 2) (fig.) Gifva uppkomst åt, påhitta. T. behof.
— Tills kapande, n. 4. o. Tills kapning,
f. 2.
TILLSKARFVA, v. a. 4. Genom skarfning
vidfoga. — Äfv. Skarfva li ll. — Till skar
f-vande, n. 4. o. Tillskarfning, f. 2.
TILLSKICKA, v. a. 4. Se Tillsända.
TILLSKJUTA, v. a. 3. (böjes som Skjula) 4)
Genom påskjutning tillsluta. T. en låda. — 2)
Göra tillskott. — Äfv. för begge bem. Skjula
Ull. — Tillskjutande, n. 4. o.
Tillskjul-ning, f. 2.
TILLSKOTT, n. S. 4) Deltagande i
sammanskott. Hvar och en gjorde ett lilel l. — 2)
Andel i sammanskott. Milt l. var 50 r.dr. —
3) Det som efteråt lillägges till hvad förut
blifvit sammanskjutet. Sedermera har fordrats ell
l. af 500 r:dr per man.
TILLSKRIFVA, v. a. 3. (böjes som Skrifva)
4) Skrifva till någon. Han har t-vil mig
der-om. — 2) I skrift tillägga någol till hvad förut
blifvit skrifvet. — Äfv. Skrifva ti ll. — 3)
Tilldela förtjenslen af, ge skulden för. Delta l-ver
man honom. — Syn. Tillräkna, Tillägga,
Tillegna, Föra ell. skrifva på ens räkning, Beskylla,
Debitera, Derivera från. — Tillskrifning,
f. 2.
TILLSKRUFVA, v. a. 4. Genom skrufning
tillsluta. — Äfv. Skrufva Ull. —
Tillskruf-vande, n. 4. o. Tillskruf n in g, f. 2.
TILLSKRYNKLA, v. a. 4. Göra mycket
skrynklig. — Äfv. Skrynkla lill.
TILLSKYNDA, v. a. 4. (af gam. verbet Skynda,
locka, reta) Förskaffa, förorsaka, tillfoga, ådraga.
Del har l-l honom allmänhetens bevågenhet.
Det l-r honom en stor förlust.
TILLSKYNDAN, f. sing. indef. eller
TILLSKYNDELSE, f. 3. Förorsakande,
förvållande. Utan någons t-an. Lyckans t-else, en
lycklig händelse,
TILLSKÄRA, v. a. 5. (böjes som Skära) Skära
eller klippa efter mått stycken af tyg eller läder,
att deraf förfärdiga klädes- eller skoplagg. — Äfv.
Skära lill. — T-skuren, part. pass. (Fig.
fam.) Väl ell. för drygt t., nog öfverdrifven.
Knappt l., nog knapp, otillräcklig. Del är knappt
l-el för honom, det är smått för honom. —
Tillskärande, n. 4. o. Tillskärning, f. 2.
TILLSKÄRPA, v. a. 2. Se Skärpa.
TILLSLUTA, v. a. 3. (böjes som Sluta, endast
efter konj. 3.) Göra, att något, som är öppet,
stänges, slås igen o. s. v., så att ingen öppning
mera finnes. T. en dörr, en bok. T. ögonen.
— Någon gång säges äfven Sluta Ull. —
Tillslutande, n. 4. o. Tillsluln ing, f. 2.
TILLSLÅ, v. a. 3. (böjes som Slå) 4) Slå igen.
T. en dörr. — Vanligare Slå lill. — 2) Hälla,
ösa, slå elt ämne lill ett annat. T. litet vallen
till soppan. — Äfv. Slå lill. — 3) Tilldela,
an-alå. T, någon en pension. De afgifler, som
äro lillslagna verkets beljening. — 4)Tilldöma.
Godset blef kronan tillslaget. — V. n.
Tillkomma. Eli annat ondl liUslog. — Oftare Slå
lill. — Till slå en de, n. 4. (för alla bem.) o.
Tillslagning, f. 2. (för bem. 4 o. 2).
TILLSLÄPPA, v. a. 2. Lemna, utgifva något
af sitt till en annans begagnande eller till ett
be-släldt arbete. Kalaset bekosta vi, han t-per
rummen. T. malerialier. Skräddaren t-per
foder och sybehör. — Äfv. Släppa Ull. —
Till-släppnin g, f. 2.
TILLSMETA, v. a. 4. 4) Med något smeligt
ämne täta, tilltäppa; smeta igen. — 2) Smeta fast.
— För begge bem. säges äfv. Smeta Ull. —
Till smel ande, n. 4. o. Tillsmelning, f. 2.
TILLSMÄLLA. v. a. 2. Slå igen något, så
all det smäller. T. en dörr. — Vanligen Smälla
Ull.
TILLSNÖRA, v. a. 2. Genom snörning
tillsluta. T. en kappsäck. — Äfv. Snöra Ull. —
Tillsn ör a n de, n. 4. o. Tillsn Örnin g, f. 2.
TILLSPETSA, v. a. 4. Göra spetsig ell.
spetsigare. — Tillspetsande, n. 4. o.
Tillspetsning, f. 2.
TILLSPIKA, v. a. 4. Tillsluta, stänga genom
spikars islående. T. en likkista. — Äfv. Spika
Ull. — Tillspikan de, n. 4.
TILLSPÄDA, v. a. 2. Tillblanda en vätska,,
hvarigenom en annan utspädes.
TILLSPÄNNA, v. a. 2. Med spänne lillfasta.
— Äfv. Spänna Ull. — Tillspän nan de, n.4.
o. Ti Ils pä n n in g, f. 2.
TILLSPÄRRA, v. a. 4. Stänga genom
spärrning. T. väg, gala. — Tillspär rande, n.4.
o. Till spär r n ing, f. 2.
TILLSPÖKA, v. a. 4. Se Utspöka. — Äfv.
Spöka Ull.
TILLSPÖKNING. f. 2. Se Utspökning,
TILLSPÖRJA, v. a. 2. (böjes som Spörja) Se
Tillfråga.
TILLSTAMPA, v. a. 4. Genom stampning
hoppacka. T. etl ler golf. — Äfv. Slampa Ull.
— Till stampning, f. 2.
TILLSTOPPA, v. a. 4. Täppa genom något,
som instoppas. T. ell hål, en öppning. T.
öronen, äfv. (fig.) ej vilja lyssna till ens tal,
framställningar. böner. (Fig. fam.) T. munnen på
någon, förmå en att tiga. — Äfv. Sloppa Ull.
— Tillstoppande, n. 4. o. Tillsloppning,
f. 2.
TILLSTRÖMMA, v. n. 4. 4) Med stark fart,
såsom en ström, lillflyta. Vattnet l-de från alla
kanter. — 2) (fig.) Samlas till elt ställe i stort
antal. Folket l-de från alla kanter, för att
höra honom. — Äfv. för begge bem. Strömma
Ull. — Ti llströmm a nde, n. 4.
TILLSTUNDA, v. n. 4. (om tid) Närma sig,
nalkas. Vintern l-r. — T-nde, part. pres.
Brukas nästan adjektivt i samma mening som:
Nästkommande. T. April månad.
TILLSTYMMELSE, f. 3. (fam.) Första grofva
lillformningen till något, första plan, utkast. Jfr.
Slymmelse.
* TILLSTYRKA, v. a. 2. Styrka, råda en till
något. T. en all göra något. Jag hvarken
lill- eller afslyrker del. — Tillstyrkande,
n. 4.
TILLSTYRKAN, f. sing. indef. Styrkande,
inrådan till något. Del skedde på hans t.
TILLSTÅ, v. a. 2. (böjes som Slå) 4)
Bekänna. T. sanningen. — Syn. Se Bekänna.
— 2) Erkänna, medgifva. Jag måste l., all du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
