Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tilltigga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
TIL
TIL
tillrättavisa, skrapa. T. en för någol. När hans
husbonde t-de honom för delta fel. — Äfv. Tala
lill. — 3) Anklaga vid domstol. Lagligen t. en.
Han blef l-d, men frikändes.
TILLTIGGA, v. a. 2. T. sig, genom liggeri
erhålla, vinna.
TILLTJOCKNA, v. n. o. impers. i. Blifva allt
tjockare. — Äfv. Tjockna lill.
TILLTOFSA, v. a. 4. (fam.) Se Tilltufsa.
TILLTOMTA, v. a. i. i) Utstaka plats för
bvggnad. — 2) (fig. fam.) Göra första utkastet till
något.
TILLTOMTNING, f. 2. 1) Handlingen, då
man tilltomtar. — 2) Något tilllomtadt; utkast.
TILLTORKA, v. n. i. Fullkomligt torka. —
Äfv. Torka Ull. — Till tor k nin g, f. 2.
TILLTRAMPA, v. a. 4. Genom trampning
hoppacka, göra hård, tillplatta. — Äfv. Trampa
lill. — Tilltrampande, n. 4. o.
Tilllramp-ning, f. 2.
TILLTRASSLA, v. a. 4. Göra trasslig eller
trassligare. — Äfv. Trassla Ull.
TILLTRO, v. a. 2. Tro en i stånd till något.
Del l-r jag honom ej. T. sig för myckel. T.
sig att...
TILLTROTSA, v. a. 4. T. sig, genom trots
tillvinna sig.
TILLTRUGA, v. a. 4. (fam.) T. sig, genom
trug vinna.
TILLTRYCKA, v. a. 2. Trycka på något, så
atl det fäster sig bättre, går djupare in, o. s. v.—
Äfv. Trycka till. — Tilltryckande, n. 4. o.
Tilltryckning, f. 2.
TILLTRÄDA, v. a. 2. Inträda i besittningen,
nyttjandet, ulöfvandet af något; taga i besinning.
T. ell arf. Åler t. sin egendom. T.
regeringen, en syssla. — Någon gång säges äfv. Träda
till. — Tillträdande, n. 4.
TILLTRÄDE, n. 4. 4) Tillstånd att inlräda
hos någon, att begagna något. Få l. hos
konungen. Hafva fritt l. lill någon, få när som
helst slippa in hos någon. Jag har fritt l. till
hans bibliotek, jag får när som helst begagna
det. Lemna. skaffa en t. — 2) Tillträdande. T.
lill ell arf, lill en egendom, en syssla, lill
regeringen.
TILLTUFSA, v. a. 4. (fam.) 4) Göra lofsig,
skrynklig; sätta en persons yttre (hår, kläder,
o. s. v.) i oordning. — 2) (fig.) Se Tilllyga.
TILLTUGG, n. sing. (fam.) Någol som äles
ofvanpå en sup.
TILLTUKTA, v. a. 4. (fam.) 4) Genom tukt
och aga dana, bilda, hyfsa. — 2) Gifva tukt, aga.
— Äfv. Tukta Ull. — Tilltuklande, n. 4. o.
Tillluktning, f. 2.
T1LLTVINGA, v. a. 4. o. 3. (böjes som Tvinga)
Genom tvång tillvinna, förskaffa. T. sig något.
TILLTVÅLA, v. a. 4. (fig. fam.) Gifva skarp
tillrättavisning. — Äfv. Tvåla lill.
TILLTYG A. v. a. 4. (fam.) 4) Smörja ned;
försätta ens kläder, hår o. s. v. i oordning. — Äfv.
Tyga lill. — 2) (fig.) T. ell. illa t., äfv. (iron.)
väl, vackerl l., illa bemöta, tukta, piska upp;
äfv. hårdt bestraffa med ord. — T illly gande,
n. 4.
TILLTÄCKA, v. a. 2. Tillsluta med något
täckande. — Äfv. Täcka lill. —
Tillläckan-de, n. 4. o. Tillläckning, f. 2.
TILLTÄMJA, v. a. 2. (böjes som Tämja)
Tämja och tillvänja. — Tilllämj an de. n. 4.
TILLTÄNKA, v. a. 2. Se Tillärna. Brukas
mesl i part. pass.
TILLTÄPPA, v. a. 2. Fullkomligt täppa. —
Äfv. Täppa lill. — Tilltäppande, n. 4. o.
Till läpp n i ng, f. 2.
TILLVARA, v. n. 3. (böjes som Fara) Se
Vara Ull. — Brukas sällan, endast uti infinitiv
och af supinum härledda lempora.
TILLVARATAGA, v. a. 3. (böjes som Taga)
Se Taga till vara (under Vara, I).
TILLVARELSE, f. 3. Förhållandet, att någol
är till.
TILLVARO, f. sing. (egenll. böjd kasus af
obrukl. subst. Tillvara) Se Tillvarelse.
TILLVERKA, v. a. 4. Med lillhjelp af
maskiner, kemiska operationej o. s. v., frambringa
vissa ämnen eller föremål till nytta eller nöje.
Säges mest i fråga om fabriks- och
manufakturarbete. T. kläden, tyger, hallar, strumpor. T.
brännvin, svafvelsyra. — Tillverkande, n. 4.
[Til värka.]
TILLVERKARE, m. 5. En, som tillverkar
någol. [Tilvärkare.]
TILLVERKNING, f. 2. 4) Tillverkande.
-2) Hvad som blifvit tillverkade Fabrikens t-ar
afsältas med lällhel. [Tilvärkning.]
TILLVEXLA, v. a. 4. T. sig, genom vexling
förskaffa sig, bekomma. T. sig 100 r:dr specie.
— Äfv. Vexla Ull sig. [Tilväxla.]
TILLVINKA, v. a. 4. Genom vinkning
meddela. T. en bifall.
TILLVINNA, v. a. 3. (böjes som Vinna) Vinna
åt, förvärfva, förskaffa. T. sig ens vänskap.
Delta har t-vunnil honom allmän aktning.
TILLVITA, v. a. 4. (af Vita, beskylla)
Beskylla, förebrå, lägga till last. T. en någol.
TILLVITELSE, f. 3. Beskyllning, tillmäle.
Göra någon en svår t.
TILLVRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida)
Genom vridning fästa. — Äfv. Vrida Ull.
TILLVÄGA, lillvä’ga, se Till väga (under
W-
TILLVÄGA, ti’llvä’ga, v. a. 4. Väga, göra
farbar.
TILLVÄGA, ti’llvä’ga. v. a. 2. Väga och lemna
en något. Han l-gde mig fem marker för litet.
TILLVÄGA BRINGA. v.«. 2. (böjes som Bringa)
Komma till slånd med något, bringa till stånd. —
Syn. Se Verka.
TILLVÄLLA, v. a. 4. (af Våld) T. sig, utan
rält tillegna sig. T. sig domsräll i en sak.
TILL VÄNDA, v. a. 2. Vända till. åt. När
hon l-vände ögonen. — Äfv. Vända lill.
TILLVÄNJA, v. a. 2. (böjes som Vänja) Vänja
lill något.
TILLVÄRKA, se Tillverka.
TILLVÄXA, v. n. 2. o. 3. (böjes som FÆra)
4) Växa igen, ihop. — 2) ökas genom växt.
Tråden ha t-växt betydligi. — Äfv. Växa Ull. —
3) (fig.) Ökas, tilltaga, förkofra sig. T. i styrka,
i ålder och visdom. — Äfv. Växa till. —
T-nde, part. pres. — Tillväx ande, n. 4.
[Till vexa. |
TILLVÄXLA, se Tillvexla.
TILLVÄXT, m. 3. 4) Tillökning, som sker
genom växande. Skogens årliga l. Slå på t.,
vara lemnad alt tillväxa. Ställa på t., lemna att
tillväxa. — 2) Sålunda vunnen tillökning. Trädels
l. var förlidel år två alnar. — 3) (fig.)
Tillökning, förkofring. T. i kunskaper, i dygd och
gudsfruktan. [Tillvext.]
TILLYCKA, v. a. 2. Sc Tillsluta, Tillläcka.
TILLYDANDE, a. 4. Som lyder till;
underliggande. T. hemman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
