Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillstånd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIL
TIL
541
har rätt. — T-slådd, part. pass. EU t-dl fel.
— Till slående, n. 4.
TILLSTÅND, n. 5. 1) Det förhållande, i
hvilket person eller sak befinner sig. Den sjukes 1.
är beklagligi. Vara i godt t. Vara i t. all,
i stånd att. Vdlsignadl t., se Välsignad. —
Syn. Skick, Stånd, Ställning, Läge, Befinnande,
Belägenhet, Författning, Omständigheter. — 2)
Se Tillålclse. Hafva l. af någon all göra
någol. Han har ej fåll 1. derlill. Jag har
hans l, tillåtelse af honom. Jag ger er öppet t.,
fullkomlig tillåtelse.
TILLSTÅNDSBEVIS, n. 5. Bevis, att man
erhållit tillstånd lill något.
TILLSTÅNDSBREF, n. 5. Öppet bref,
hvar-uti tillstånd meddelas en person lill något.
TILLSTÄDES, lillslä’däss, adv. (af Till och
Siad, ställe) På stället, närvarande. Han var ej
t. vid tillfället. Komma l., infinna sig; äfv.
återkomma. — Sammansättningarne T-k om ma,
-vara, förslås lätt af de anförda exemplen.
TILLSTÄDJA, v. a. 2. (böjes som Städja) Se
Tillåla. — Tillslädjan de, n. 4.
TILLSTÄDJELSE. f. 3. Se Tillåtelse.
TILLSTÄLLA, v. a. 2. i) Öfverlemna. Låta
t. någon ell bref. — 2) Göra anstalter till,
för-onslaita, laga att något sker. T. ell kalas, en
bal. Jag har så t-llt, att... Han har l-lll
illa för sig. Del är illa l-ldl för honom. T.
någol ondl. T. ell upplopp. — Äfv. Ställa lill.
— Syn. Anstalta, Anordna, Anställa. Begå,
Arrangera; Anstifta. — Tillställande, n. 4.
TILLSTÄLLA RE, m. 5. En, som lillställer
eller bar tillställt något. T-n af ell offentligt
nöje, af ell upplopp.
TILLSTÄLLNING, f. 2. 4) Anordnande,
anstaltande; anstiftan. T-en af ell kalas. Del är
hans l., han har tillställt det. — 2) Aflalad,
öf-verenskommen list; anslag, komplott. Del är en
l., för all komma ål honom. — 3) Något, som
blifvit tillsläldt, t. ex. ett kalas, en bal, elt
offentligt nöje. T-en var ganska lyckad.
TILLSTÄNDIG, a. 2. Som enom tillkommer,
tillhör, passar. Min l-a rätt. Del är honom
ej l-t all göra sådan* anmärkningar.
TILLSTÄNGA, v. a. 2. Se Slänga, Tillsluta.
T. dörren, fönstret, husel. — Äfv. Stänga lill.
— Tillslängande, n. 4. o. Tillslängning,
f. 2.
TILLSTÖKA, v. a. 4. (fam.) Se Stöka lill.
TILLSTÖT, m. 2. Tillstötande händelse;
tillstötande sjukdomsfall. En svår t.
TILLSTÖTA, v. n. 2. 4) Hända, inträffa,
under det någol annat sker, föregår; tillkomma och
Öka verkningen af något. Nu l-tle den
händelsen all .. En annan olycka, sjukdom l-lle.
— Äfv. Stöta lill. — 2) Gränsa intill. Der l.
min grannes ägor. — T-n de, part. pres. En
t. olyckshändelse. T. ägor.
TILLS VÄRJ A. v. a. 3. (böjes som Svärja)
Med ed lofva. Han har l-svuril mig en evig
vänskap.
TILLSY, v. a. 2. 1) Sy fast något vid elt
annat. — 2) Sy ihop. — Äfv. Sy lill. —
Tillsyende, n. 4.
TILLSYN, f. 3. Tillseende, att någon gör sin
skyldighet eller all något verkställes riktigt. Ha
t. öfver någon ell. något, vid ell arbete, bmna
ulan l. Man bör ha noga t., all arbetel
vcrk-slälles rikligt. — Syn. Üppsigt, Eftersyn.
TILLSYNINGSMAN, m. 3. Se
Uppsynings-man.
TILLSÄGA, v. a. 2. (böjes som Säga) 4) Säga
till cn något, för att tillkännagifva, antyda,
befalla. Jag l-sade honom all komma, all han
skulle betala. Han är l-sagd derom. Han
skall bli l-sagd all inställa sig. — 2) Lofva,
ulfästa. T. cn sin vänskap.
TILLSÄGELSE, tfllsägällse och tfllsäjällse,
f. 3. 4) Antydan, befallning. Han fick del med
t. all liga. Han har fåll l. all komma. — 2)
Löfte.
TILLSÄNDA, v. a. 2. 4) Sända till en något.
Han har t-dl mig ell paket. — 2) (fig.) Låta
vederfaras. De pröfningar, Gud l-der oss.
TILLSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) 4)
Tillöka genom något, som vidfogas. T. en
lös-skifva lill elt bord. — 2) Tillblanda. T.
koppar lill guld. — 3) Förordna, utnämna till tjenst.
T. en person lill ell embelc. Blifva l-sall lill
domare i ell mål. T. en embelsman. — Har
äfv. lill objekt sjelfva tjensten. T. en tjensl, ell
cmbele, en domaresyssla. — 4) Förlora. Han
har dervid l-salt mycket. — För alla dessa bem.
säges äfv. Sälla lill. — 3) (sjöt.) T. ell segel,
lossa beslagssejsingarna, hala skoten, hissa i fallet
och slutligen trima seglet.
TILLSÄTTANDE, n. 4. Handlingen, då man
tillsätter. Se Tillsätta, bem. 4, 2, 3 o. 5.
TILLSÄTTNING, f. 2. 4) Se Tillsättande.
— 2) Förlorande, förlust. — 3) Tillsatt stycke;
tillägg. — 4) (fys.) Småningom skeende tillökning
genom partiklars vidfästning. — 3) Se
Tillandning. — 6) (gram.) Vidfogning af en bokstaf eller
stafvelse i slutet af ord. — Syn. Paragoge.
TILLTAFSA, v. a. 4. Se Tilltufsa.
TILLTAG, n. 3. 4) Företag, försök. Han
har ej lärt på yrket; det är blott ell t. af
honom. — 2) Djerfl, förmätet förelag; ingrepp.
Alan måste släfja delta hans t. Eli så grofl t.
kan ej lemnas oslraffadl.
TILLTAGA, v. n. 3. (böjes som Taga) Vinna
tillväxt, ökas, förkofra sig. Vallnel l-ger i sjön.
Dagarne t. Kölden l-ger. När åren t., när
man börjar bli gammal. T. i krafter, i
kunskap, i visdom, förslånd. — Äfv. Taga lill.
— T-n de, part. pres. T. ljus, mörker. Vid
t. år, när man börjar bli gammal. — T-lagen,
part. pass, af Taga till. Säges om del, som
blifvit lill något visst behof laget af ett ämne,
o. s. v. Del är så l-gel, all del bör förslå.
(Fig. fam.) Väl ell. drygt l., öfverdrifven. Knappt
t., knapp, ej tillräcklig. Del är för myckel t-gel,
mer än nödigt är, för myckel, öfverdrifvel. —
Tilltagande, n. 4.
TILLTAGSEN, ti’lltåggs’n, a. 2. neutr. — et.
4) Fallen (Ör att laga sig till, alt försöka. En t.
karl, qvinna. — Syn. Förelagsen, Rask. — 2)
Djerf: närgången. Hon var nog l. all. . . T-el
försök.
TILLTAGSENHET, f. 3. Egenskapen att vara
tilltagsen (i begge bem.).
TILLTAGSET, adv. På ett djerfl, tilllagset
sätt, med tilltagsenhct.
TILLTAL, n. 3. i) Handlingen, då man
tilltalar någon. Jfr. Tilltala, bem. 4. Vid den
främmandes l. blickade han upp. — 2)
Förebråelser, tillrättavisning, skrapa. Han fick t.
för sin oblyghet. — 3) Anklagelse vid domstol.
Ställa under l., förordna räliegångs anställande
mot någon.
TILLTALA, v. a. 1. o. 2. 4) Tala till, åt någon.
Om du l-r honom, skall du finna, all han är
slum. — Äfv. 2’a/a lill, — 2) Gifva förebråelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
