Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Timligen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 TIM
lycka. Del l-a goda. — Substanlivt brukas Det
l-a, helst i kyrkoslil, och betyder: Det jordiska,
jordlifvet, verlden. i motsats till Det andliga ell.
tillkommande. I delta l-a, i delta lifvet. Lemna
del l-a, dö. Slå det t-a ur hågen, vända sina
tankar ifrån verlden. — Syn. Jordisk, Vcrldslig.
TIMLIGEN, timmligänn, adv. I timligt
afseende.
TIMLINIE, ti’mrnli’nje, f. 3. Linie på ett
solur, hvilken utvisar någon viss timme.
TIMME, m. 2. pl. limmar, äfv. i sing. Timma
(ursprungi. genom missbruk). Hette i fornspråket
Time och betydde egentl. det samma som Tid.
Deraf uttrycket l hedenlima. 4) Tidsmått,
utgörande ‘/24 af ett dygn. En dag ulgörcs af
lolf limmar. Del varar en 1-8 lid, en l. En
l-s väg, som kan tillryggaläggas på en timme.
På, inom, om en l. Hyra, arhela på l., efter
viss betalning för hvar timme. Få så och så
mycket i l-n, för hvarje timme. — 2) Timslag.
Komma på l-n, på timslaget, på utsatt tid.
[Tima.]
TIMMELIG, se Timlig.
TIMMER. li’mm’r, n. 3.1. (i fornspråket Timbr)
Antal af 40 skinn.
TIMMER, ti’mm’r, n. 5. II. 4) (ulan plur.)
Groft byggnadsvirke, såsom t. ex. stockar. —
2) Benämning på vissa trän på skepp. — Ss.
T-hö g.
TIM MER AR BETE, n. 4. Arbete med
timring.
TIMMERBAGGE, m. 2. pl. — baggar.
Insekt af Skalbaggarna med ofantliga spröl; lefver
i trävirke och finnes ofta på timmerstockar.
Ce-rambyx.
TIMMERFLOTTA, f. 4. Större mängd af
timmer, som flottas tillsammans utför en elf.
TIMMERKLÄDNAD, m. 3. Beklädnad med
timmer, t. ex. vid befästningsverk.
TIMMERMAN, m. 5. pl. — män. 4)
Arbetare, bvars yrke är att timra hus och göra det
gröfre arbete, som derlill hörer. såsom dörrar,
fönster, golf och tak, m. m. — 2) Se
Timmerbagge. — Ss. T-shan dl ver k, -syrke.
TIMMERMANSSNÖRE, n. 4. Kritsnöre,
hvar-med timmermän slå räta linier på virke, för alt
derefter rätta sig vid sill arbete.
TIMMERMANSSTOL. m. 2. (skepp.) En af
sjörnansgarn lagd smal matta all sitta uti vid
arbeten utombords.
TIMMERMOSSA, f. 4. Mossarten Hypnum
proliferum.
TIMMERPLATS, m. 3. Plats, der timmer är
upplagdi eller upplägges.
TIMMERSKOG, m. 2. Skog af resliga träd,
tjenliga till timmer.
TIMMERSTEK. n. 5. (skepp.) Ert slags slek,
som brukas vid giglågens fästande på rån och vid
fästandet af sljeriar.
TIMMERSTOCK, m. 2. Stock, ämnad att
begagnas vid timring. (Fam.) Draga t-r.
benämning på en pantlösen i sällskapslekar, då den
panlskyldige drager pannan sakta ulför en
dörrspegel, så all elt dallrande buller uppslår,
ungefär som då man släpar timmer.
TIMMERTRÄD, n. 5. Träd, hvaraf en
timmerstock kan fås.
TI MM ER VERK, n. 5. 4) Se Timmer arbete.
— 2) Något timradl.
TIMMERYXA, f. 4. Yxa, som timmermän
bruka.
TIMMSMOSSA, f. 1. Moss-slägtet Timmia.
tiN
TIMOTEJ, - - tä’j, m. sing. eller
TIMOTEJGRÄS, –tajgräs, n. sing. Elt alk
mänl bekanl grässlag. Phleum pralensc. —
Skrif-ves äfv. Timolhei, Timolhey.
TIMPEL, li‘mmp’l, m. 2. pl. limplar. Ställe
i en härd, der jern omsmältes, för alt blifva
smidigare.
TIMRA, v. a. o. n. 4. Bygga af
sammanfogade stockar. T. på ell hus. T. på’, bygga på’
elt trähus. T. upp, se Upptimra. — T-d, part,
pass. T-l hus. — Ti mr a nde, n. 4. o.
Timring, f. 2.
TIMSKIFVA, f. 4. Se Urlafla.
TIMSLAG, n. 5. Se Klockslag.
TIMSTEN, m. 2. Sten, inrättad till solvisare.
TIMTALS, adv. eller
TIMVIS, adv. I flera timmar efter hvarandra;
på vissa timmar; en timme i sendcr.
TIM VIN K EL, m. 2. pl. — vinklar, (aslr.)
Den vinkel, som en slorcirkel genom en
himmels-kropp formerar med meridianen.
TIMVISARE, m. 5. Visare på ur eller
limsten.
TIN, linn, (gam.) se Din.
TINA, f. 4. Öppet, långrundt, mindre
lagg-kärl. som begagnas vid tvättning.
TINA. v. a. 4. Genom värme åter bringa
något fruset i flytande form. Vanligen säges
Tina upp. — V. n. Töa upp, smälla. Säges om
något fruset.
TINDRA, v. n. 4. Lysa med elt än klart, än
matt, i färg omvexlande. hastigt försvinnande och
lika hastigt återkommande sken. Säges om
sijer-nor och helt små föremål, liknande punkter. —
Tindrande, n. 4.
TING, n. 3. I. (indef. sing. bibehåller i vissa
uttryck maskulin, ordets ursprungliga genus) 1)
Allt hvad som är tänkbart. En t., en sak. Hvari
och ell t., hvarje sak. Någon l, något. Allt l.,
Ingen l., se Allting, Ingenting. — 2) (i inskränkt
mening) a) Hvarje föremål, som har verklighet.
De skapade l-en. T-ens väsende. — b) (i
juridisk mening) Allt hvad som kan blifva föremål
för rättighet (i motsats (ill person). — c)
Angelägenhet. Han gör i sin (plural) l hvad han
vill, — Syn. (för alla bem.) Sak.
TING, n. 5. IL (i fornspråket Thing) 4)
(fordom) a) Allmänt folkmöte. Deraf Allsherjarling
och (i Norge) Storting. — b) Sammankomst af de
bofasla männen i härad eller landskap, der lag
skipades och ekonomiska ärcnder afhandlades.
Deraf Häradsting och Landskapsting eller
Landsting. — 2) (i scdnare lider) Domstols sittning i
domsaga på landet. Deraf Härads-, Lagmans-,
Bergs-, Grufveting. Hålla l. ell. silla t, föra
ordet såsom domare i en sådan domstol. Stämma
Ull l-el. Resa Ull t el. Urtima l., se Urtima.
— Sä. Vårting, Hösteling.
TINGA, v. a. 4. Beställa något för sin
räkning. till köp, hyra o. s. v.; äfv. betinga sig en
persons tjenst, arbete. T. ell arbele, en vara.
T. rum. T. hästar. T. arbetare. T. någon
Ull ell arbete. T. en bandit all mörda någon.
T. köp, öfvcrenskomma om vilkoren för ell köp.
om priset. T. borl, se Borllinga. T. in. se
Inackordera. T. pa, upp, se Pålinga,
Upp-Unga. — Tingande, n. 4.
TINGEST, linngessl, m. 2. (af Ting, I; fam.)
4) Sak, som icke har någon viss benämning, eller
som på något sätt utmärker sig för besynnerligt
utseende, oformlighet, konstig sammansättning,
ovanlig storlek, fulhet, o. s. v. — 2) (föraktl., om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
