Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tingföra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIP
TIN
person) Varelse, kreatur. En dum t. En elak
t, — Syn. Best, Lymmel, Kanalje.
TINGFÖRA, ti’nngfö’ra, v. a. 2. Stämma till
tinget.
TINGSBORD, tfnngsbörd,. n. B. Bordet i en
tingssal, hvaromkring domare och nämdemän eller
bisiltare hafva sina platser.
TINGSBYrGGNAD, m. 3. i) Byggande af
tingshus. — 2) Se Tingshus.
TINGSDAG, m. 2. Dag, på hvilken ting
hålles.
TINGSFALL, n. B. Uteblifvande af utlyst
ting.
TINGSFRID, m. sing. Genom lag stadgad
frid och säkerhet för dem, som besöka tinget.
Lagen om l. — Ss. T sbrott.
TINGSGÄSTNING, f. 2. (ford.) Folkets
skyldighet att underhålla lagman och häradshöfding.
TINGSGÄSTNINGS-PENNINGAR. m. 2. pl.
En gammal ordinarie skatt, som hade sin grund
i den förut bestående Tingsgästningen, och i dess
ställe blifvit införd.
TINGSHUS, n. B. Särskilt hus, der ting hålles.
TINGSHÖG, m. 2. Kulle, hög, hvarpå
fordom ting (se Ting, I, i) hölls.
TINGSLAG, n. 3. (i vissa provinser) Domsaga,
svarande mot Härad.
TINGSLAMA, s. sing. (ford.) Skatt, som
er-lades i de orter, der det vanliga tinget icke hölls.
TINGSNOTARIE, m. 3. Den, som förer
protokollet vid ett ting.
TINGSPLATS, m. 3. Se Tingslälle.
TINGSPREDIKAN, f. sing. indef. eller
TINGSPREDIKNING, f. 2. Predikan,
hvarmed ell ting öppnas.
TINGSRÄTT, m. 3. Se Häradsrätt.
TINGSSAK, f. 3. Rällegångssak, anhängig vid
elt ting.
TINGSSAL, m. 2. Rum, der ting hålles. —
Syn. Tingstuga.
TINGSSKRIFVARE, m. B. Person, som vid
ting bilräder med skrifning.
TINGSTAD, m. 3. Sc Tingställe.
TINGSTERMIN, tfnngslärrmfn, m. 3. Utsatt
tid för ell tings hållande.
TINGSTIMMA, f. sing. (lagt.) Tid på dagen,
hvarunder tingsrätt sitter. Under l-n.
TINGSTUGA, f. 4. Se Tingssal.
TINGSTÄLLE, n. 4. Ställe, der ting vanligen
hållas. — Syn. Tingsplats.
TJNGSVALL, m. 2. Plats, der i forntiden
folkel samlades till ting.
TINGTA, v. n. 4. (fam.) Hålla ting. — Tin
g-tande, n. 4.
TINKAL, tfnngkall, m. sing. Oren borax.
TINKTUR, linngktür, f. 3. (lat. Tinclura) I
apotekarspråket. 4) (i vidsträckt bet.) Färgad
lösning. — 2) (i inskränkt mening) Parliel
sprit-eller eterlösning. [Tinctur.]
TINNE, m. 2. pl. tinnar, (af Tand) 4)
(ur-sprungl.) Hvad som liknar en tand. Deraf (nu
föga brukl.) Harflinnar, Härflinnar. — 2)
Utskjutande kant af ett platt tak. T-arne af templet.
— 3) (befästn. k.) Tinnar, utslående murkrans
med derunder gjorda skottgluggar eller öppningar,
på gamla torn och ringmurar, för all försvara
foten af muren, genom nedstörtande af stenar,
brinnande oljor, m. m.
TINNING, m. 2. Den del på bvardera sidan
af hufvudel, som sträcker sig ifrån Örat upp till
pannan. Högra, venstra t-cn. T-arne, — Ss.
T-muskel.
ii.
TIP 548
TINNINGBEN, n. B. (anat.) Ben i
hufvudskå-len, vid tinningen.
TINNINGSÖM, m. 2. pl. — sömmar, (anat.)
Söm, som förenar tinningbenet med intill
liggande ben.
TINT, tfnnt, m. 3. (fr. Teint) T-er kallas i
målning genom konst frambragta eller
sammansatta färger, som efterhärma elt föremåls
naturliga färg.
TIO, ti’o, grundtal. Nio och en tillsammans.
T. års lid. De voro l. T. Guds bud, Mose
lag. — Ss. T-bladig, -del t, -hör ni g,
-rådig, -sidig, -slafvig.
TIODUBBEL, a. 2. 4) Tio gånger så stor. —
2) Säges äfv. om något, som bestar af tio
likadana eller liknande saker, eller blott varande af
samma natur, art. Jfr. Dubbel, 2.
TIODUBBELT, adv. Tio gånger; tio gånger
så mycket. T. så stor. T. större. Gifva t.
igen.
TIOFALDIG, a. 2. Se Tiodubbel.
T1OFALDT, adv. Sc Tiodubbelt.
TIOHANDA, a. oböjl. Af tio slag. På t.
sätt, på tio slags sätt.
TIOHÖRNING, m. 2. En af tio räta linier
innesluten figur.
TIOMAN, m. B. pl. — män. Se Dccemvir.
TIOMANNA, a. oböjl. Beslående af lio män.
T. regering. T. råd.
T1OMÄNN1NG, m. 2. Växl, som hör till
klassen Decandria.
TIONDE, a. 4. Ordningstal. Som är. näst
efter den nionde. Hvar l. dag, vecka, månad.
— S. m. 4. Tiondedelen, som erlägges i skatt
af allt slags inkomst. Deraf Sädeslionde,
Qvick-tionde, m. m. Betala, uppbära l-n. Njuta ell.
laga l. af något.
TIONDEAFGIFT, f. 3. Se Tionde, s. m.
TIONDEDEL. m. 2. En del af ett helt,
hvilket är deladl i tio lika delar.
TIONDEG1FVARE, m. B. Den, som är
skyldig att betala tionde.
TIONDELADA, f. 4. Lada för emoltagande
af sädestionde.
TIONDEJERN, n. sing. Jern, som betalas i
lionde. — I enahanda mening säges äfv.
T-kop-par, -spannmål, -säd.
TIONDERÄTTIGHET, f. 3. Rättighet alt
uppbära tionde.
TIONDESÄTTNING, f. 2. Prissättning för
lösen af tionde.
TIONDETAGARE, m. B. En, som har
rättighet alt uppbära tionde.
TIOPUNDIG, a. 2. T. kanon, som afskjuler
en kula om lio skålpunds vigt.
TIOPUNDING, m. 2. 4) Tiopundig kanon. —
2) Vigtlod, som håller tio pund.
TIOTAL, n. B. 4) Antal af lio. T. af år.
— 2) Räknelalet lio.
TIOTUSEN, grundtal. Tio gånger tusen.
TIOTUSENDE, ordningstal. Som är i
ordningen näst efter den niotusende niohundrade
nittionde nionde.
TIOÅRIG, a. 2. 4) Tio år gammal. — 2) Som
varar eller varat tio år.
TIPP, m. 2. Afsmalnande, .spetsig ände af
något. Deraf Nästipp, örlipp. T-en, se
Höns-tippen.
TIPP, m. sing. oböjl. Elt slags
sällskapsspel.
T1PPELPUNS, m. 2. Ett slags puns med
konvex, nästan halfsferisk, polerad yta.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
