Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tjenare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJE
skilde sig genom drägten ifrån de öfriga
bröderna, samt deruti alt de förrättade de gröfre
sysslorna. [Tjäna.]
TJENARE, tjä nare, m. 5. - ARINNA, f. 4.
En som tjenar. Han är min l., i tjenst hos
mig. (Fig.) Guds ords l., prestman. Ödmjuka
(ell. ödmjukaste) tjenare ell. tjenarinna, uttryck
af böflighel i del finare umgängsspråket, då man
belsar på någon; äfv. då man tar afsked.
Tecknar, ell. förblifver, ell. framhärdar en ödmjuk
tjenare, tjenarinna, sättes af artighet under bref
såsom afskedslagning. T., ell. hör samme t., se
Hörsam. [Tjänare.]
TJENL1G, ljä’nligg, a. 2. i) Som gör tjenst,
nytta, gagn; nyttig, gagnelig. Ett medel, l-l för,
emol hufvudvärk. T. för hclsan. — 2) Som
kan begagnas, användas, tjena (till). Den der
telningen är l. lill ell ridspö. — 3) Som kan
tjena lill ändamålet, för ens afsigt. T. tid,
årstid. T-a medel, passande, lämpliga medel; äfv.
laga handräckning, åtgärd, t. ex.: Låla hämta
en med l-a medel. Finna, akta l-t, anse
nyttigt, lämpligt. Jag håller del för del l-asle,
anser det mest ändamålsenligt. — Syn. Passande,
Lämplig, Nyttig, Rådlig. [Tjänlig.]
TJENLIGEN, adv. På tjenligl sätt. [Tjän —.]
TJENLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
tjenlig. — Syn. Lämplighet. [Tjän —.]
TJENST, tjä’nnst, f. 3. 1) En persons
ställning, som tjenar hos någon enskilt person. Vara
i t. hos någon. Hafva, taga någon i sin l.
Inträda i l., börja sina göromål såsom tjenare.
Gå i t-en, vid tjenslelidens början begifva sig lill
den blifvande husbondens hus, för att inträda i
tjensten. Taga l., gå i l., antaga befattning som
tjenare. Vara i l., hafva tjenst; äfv. göra tjenst.
Vara ur l., hafva lemnat en tjenst, utan alt
hafva fått någon annan i stället. Gå ur t..
lemna ett ställe, der man tjenat. Söka l. Bli
qvar i t-en hos någon. — 2) De sysslor,
göromål, som tillhöra en tjenare. Hon har ingen
kammarjungfru, utan gör sjelf den l-en. —
3) En persons ställning, som tjenar staten; del
allmännas tjenande; äfv. dermed förenade
göromål. T-en fordrar punktlighet. Den äldste i
t-en, af dem, som tjena vid samma corps, verk,
o. s. v. Kamrat i t-en, se Tjenslkamral. Vara
i statens, kronans t. Gä i l., antaga någon
befallning såsom stalens tjenare; ingå i armécn,
vid floltan. Gå i utländsk t. Bli qvar, stanna
qvar i l-en. Göra sin l. Göra kapilens t. —
4) Anställning, befallning såsom statens tjenare
med dertill hörande löneförmåner, o. s. v. Gå
ifrån l-en, förlora cn sådan anställning. Mista
t-en. Fråntaga en l-en. Sällas ifrån l-en. —
Syn. Embete, Syssla, Tjenslebefattning,
Befattning, Anställning, Plats, Post. — 5) Brukas ofta
absolut i fråga om krigsljenslen. Han har varit
länge i l-en. — 6) Nyttjas i plural om sättet,
huru man uppfyllt sina tjensleåligganden. Få
belöning för sina l-er. l anseende lill de många
l-er, han gjorl stalen, har man beviljat
honom pension. — 7) Bistånd, som man gör någon.
Göra någon en t. Visa mig den t-en all . .,
Han har gjorl mig stora, många l-er. (Fig.)
Göra en den sisla l-en, begrafva en. (Ordspr.)
Oombedd t. blir ofta försmådd. — 8) Nytta,
gagn. Det gör ej t., duger ej. Del gjorde mig
mycken l. Det står er lill l , ni äger att deraf
betjena er. [Tjänst.]
TJENSTADEL, m. sing. 4) Det slags adel,
som innebafvande bögre värdighet i statens tjenst,
TJE 547
i vissa riken t. ex. Ryssland, medför. — 2)
Samte-liga personer, som äga denna slags ulmärkelse.
TJENSTAKTIG, a. 2. Som gerna bevisar
tjenster. — Syn. Tjenstvillig, Tjenstfärdig,
Hjelp-sam, Tjenstbevågen. — Tjenslakligl, adv.
TJENSTAKTIGHET, f. 3. Villighet att
bevisa tjenster.
TJENSTBAR, a. 2. Duglig till tjenst, i stånd
alt tjena. — Syn. Användbar, Brukbar, Duglig.
TJENSTBARHET, f. 3. 4) Duglighet till tjenst.
— Syn. Användbarhet, Brukbarhet, Duglighet.
— 2) Se Tjenslskyldighel.
TJENSTBEVISNING, f. 2. Tjenst, som
bevisas någon.
TJENSTBEVÅGEN, a. 2. neutr. — el. Se
Tjenslaklig. — Tjenslbevågenhel, f. 3.
TJENSTBYTE, n. 4. Händelsen, då tvenne
embels- eller tjenstemän byta tjenster med
hvarandra.
TJENSTEANDE, m. 2. pl. — andar. 4) Ande,
som uträttar ens befallningar. Englarne äro
l-dar, utsände lill deras tjenst, som saligheten
ärfva skola. — 2) (fig. fam.) Tjenare; en som
går någon tillhanda med sina tjenster.
TJENSTEBEFATTNING, f. 2. Befattning i
egenskap af tjenstemän.
TJENSTEBREF, n. 5. 4) Bref, som afiåles på
tjenstens vägnar. — 2) Fullmakt på tjenst, syssla.
TJENSTEFEL, n. 5. Fel, som begås i
tjenstens utöfning.
TJENSTEFLICKA ell. TJENSTFLICKA, f. 4.
Flicka, som är i lägre hustjenst; ung piga.
TJENSTEGÖROMÅL, n. 5. Göromål, som
tillhör ens tjenst.
TJENSTEHJON, n. B Person, som är stadd
i lägre hustjenst. [Tjensthjon.]
TJ ENSTEHJONSSTADGA, f. sing. Stadga,
hvarigenom utstakas tjcnslehjons skyldigheter och
rättigheter med afseende på deras husbönder.
TJENSTEHJONSSTÅNDET. n. sing. def. Det
stånd i samhället, som består af tjenstehjonen.
TJENSTEMÄN, m. B. pl. — män. Person,
som innehar någon offentlig tjenst af lägre
värdighet. Jfr. Embetsman. — Sammansältningsvis
brukas Tjenslemanna såsom genit. plur. eller
adjektivt, t. ex. T-bana, -väg, o. s. v.,
tjensle-mäunens bana, väg, o. s. v.
TJENSTENIT, n. sing. Nit i tjenstens
utöfning. — Syn. Tjenstifver.
TJENSTEPIGA, f. 4. Tjensleqvinna, som
förrättar lägre hussysslor. [Tjenstpiga.j
TJENSTEQVINNA. f. 4. Tjenande qvinna.
Säges i allmänhet endast i fråga om lägre
tjen-sler.
TJENSTETID, m. 3. Den tid, hvarunder någon
innehafver en tjenst eller är i tjenslgöring.
TJENSTEVÄG, m. 2. Viss särskilt bana i
statens tjenst. Denna l. förer snart lill höga
värdigheler. T-en, statens tjenst. I t., i
afseende på ens tjenst; vid tjenstens utöfning.
TJENSTFLICKA, se Tjensleflicka.
TJENSTFOLK, n. sing. Personer, som äro i
lägre enskilt tjenst. Tjenstehjon,
TJENSTFRI. a. 2. neutr. — fritt. Se
Tjensl-ledig. T. lid, dag, då man är tjenstfri.
TJENSTFRIHET, f. 3. Se Tjenslledighel.
TJENSTFÄRDIG, a. 2. Se Tjenslaklig. —
Tjenslfärdighel, t. 3.
TJENSTFÖRRÄTTANDE, a. 4. Som förrättar
en tjenst (bem. 4).
TJENSTFÖRRÄTTNING, f. 2. Förrättning,
tom tillhör en tjenst (bem. 4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
