Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIR
546 TIR
TIR, m. 2. (skepp.) T-ar kallas de spirala
föt-djupningarne mellan parterna i ett tåg.
TIRAD, - åd, m. 3. (fr. Tirade) 4) Stycke,
strof ur etc skaldestycke, en bok o. s. v.,
vanligtvis handlande om samma ämne. — 2) Stycke i cn
teaterpjes o. s. v., som måste reciteras utan
af-brott. — 3) (i dålig mening) Vidlyftig
reflekterande strof, som endast har ett aflägset
sammanhang med ämnet, ofta med afsigt alt skymfa. —
4) (i musik) Tvenne toners sammanbindning
genom en löpning, som genomgår alla de
mellanliggande.
T1RALJERA, v. n. 4. (fr. Tiraüler) Fakta i
spridd ordning. Säges både om kavalleri och
infanteri, men isynnerhet om det sednare.
TIRALJÖR, - - ö’r, m. 3. (fr. Tiraillcur)
Tiraljörer, ryttare eller soldater, som icke stå i
slutna leder, utan bilda en liraljörlinie.
TIRALJÖRLINIE, s. f. 3. Linie af soldater, då
mellan hvar rote och den närmaste är ett
mellanrum af 6, 8, 40, 42 steg eller mera.
TIRALJÖRSELD, –ö’rsélld, m. 2.
Gevärseld af tiraljörer.
TIRASS, - åss, m. 3. (fr. Tirasse) Rapphönsnät.
TISAN, - ån, m. 3. (fr. Tisane) Medicinsk
dryck, dekokt eller infusion på korn, lakritsrot,
qvickrol eller andra ämnen.
TISDAG, tfsdåg, m. 2. Tredje dagen i
veckan, benämd efter Tyr, krigets gud, och i början
kallad Tyrsdag. Romarnes Dies Marlis.
TISSEL, ti’ss’l, n. sing. (fam.) Hviskning i örat.
T. och tassel, hemligt tal, hvarigenom någon lastas
eller förklenas.
TISSLA, v. n. 4. (fam.) Hviska i örat. T. och
tassla, hemligen angifva, lasta eller förklena andra.
TISTEL, ti’ssl’1, m. 2. pl. tistlar, (t.
Deich-sel) Se Vagnsslång.
TISTEL, ti’sst’1, m. 2. pl. tistlar. Växtslägtet
Carduus. Se f. ö. Boll-, Borst-, Fet-, Krus-,
Kål-, Kärr-, Mar ien-. Mjölk-, Väg-,
Åkertistel. — Ss. T-blomma, -fäll.
TISTELFINK, m. 2. Se Steglitsa.
TISTRON, tfslrånn, n. 5. (prov.) Svart
vinbärsbuske; äfv. bär deraf.
TITAN, tftann, nom. prop. m. (grek.; poet.)
Solguden.
TITAN, tilån, m. 3. (grek.; myt.) Tilaner,
söner och döttrar af Uranus och Gäa, hvilka
stormade himmelen, men blefvo af Zeus slungade ned
1 Tartaren.
TITAN, litån, eller
TITANIUM, titåniumm, m. sing. En år 4795
upptäckt metall.
TITEL, HTt’1, m. 2. pl. titlar, (lat. Titulus)
4) Påskrift, t. ex. i början af en bok; öfverskrift;
rubrik. T. på en bok, en skrift. En bok med
t. af: Hvarjehanda. Jag har samlat mina
anmärkningar under vissa titlar. — Bildar
sammansättningarna Bok-, Smuts-, Kolumntitel,
m. fl. — 2) Embets- eller hedersbenämning. Gifva
en dess rätta t. Bära, föra t. af grefve. Taga
t. af hertig. Ge t. af, se Titulera. Del är blott
en t., hedersbenämning utan embete eller tjenst.
— 3) Rättsgrund, anspråk; förevändning.
Under t. af.
TITELBLAD, tftflblåd, n. 5. Första bladet
1 en bok, eller det, på hvilket titeln står.
TITELNARR, m. 2. (fam.) Titelsjuk person.
TITELSJUK, a. 2. (fam.) öfverdrifvet fiken
efter titlar.
TITELSJUKA, f. sing. (fam.) öfverdrifvet
begär efter titlar.
tje
TITTA, v. n. 4. (fam.) Se, blicka. Betyder
ursprungl.: Se förstulet genom en öppning, springa,
glugg, o» s. v. T. genom fönstret. Hvad t-r
du på? T. i ell tillskåp. T. en i synen. T.
i ens kort, äfv. (fig.) omärkligt göra sig bekant
med ens planer, afsigter. T. efler, blicka efter;
söka med ögonen. T. fram, se Framtitta. T.
igenom, genomse. T. in, se, blicka in; äfv. på
ett ögonblick komma in. (Fig.) T. in i verlden,
göra sitt inträde i verlden; äfv. söka, få
erfarenhet af verlden. T. för djupt i glaset, dricka
mer än man tål. T. ut, se, blicka ut, t. ex.: T.
ut genom fönstret; äfv. sticka ut ansigtet; äfv.
(fig.) sticka fram, ut, t. ex.: Gurkan l-de ul ur
kjorlelsäcken. — Tillande, n 4.
TITTGLUGG, m. 2. - HÅL, n. 5. Glugg, hål
att titta genom.
TITTUT, titlüt, n. S. (fam.) Tittglugg, titthål.
TITULATUR,––––––ür. m. 3. Samtliga en
persons titlar.
TITULERA, v. a. 4. (lat. Tilulare) Benämna
med titel af. T. cn för riddare. —
Titulc-ring, f. 2.
TITULUS, tfttuluss, m. sing. oböjl. (lat.)
Nyttjas i bref m. m., vanligen förkortadt till Til., i
stället för namnet eller titeln på den person, till
hvilken man skrifver.
TITULÄR, - -är, a. 2. (fr. Tilulaire) Som
förer titel af en värdighet, utan att bekläda den
samma. — Brukas mest i sammansättningar,
såsom t. ex.: Tilulär råd.
TIVOLI, tfvåli, n. 5. Allmän förlustelseplats
med park, der offentliga nöjen, isynnerhet på
aftnarna, med illumination, skådespel, lindansning,
rutschbanor m. m., gifvas. Benämningen är
bildad efter Tivoli, en stad uti Italien.
TJENA, tjä’na, v. a. 4. o. 2. 4) Vara i tjenst
hos. T. en herre, husbonde. T. kronan.
Ingen kan l. två herrar. T. sill år. (Fig.) T.
Gud, följa hans bud. T. synden, lefva syndigt.
— 2) Göra tjenst, bislå. Man bör gcrna t.
andra, när man kan. T. en med sin kredit. T.
mig deri. Kan jag l. er dermed? Om ni är
Ijenl dermed, belåten dermed. T. igén, göra
ålertjenst. — 3) (fam.) Förljena. T. sig pengar.
— V. n. 4) Vara i tjenst. T. hos någon. T.
vid arméen, vid flollan. T. som gemen soldat.
T. i fäll. Han har l-nl i Ho år. T. för lön.
T. för födan, ej hafva mer än födan för sin tjenst.
Han t-r för lusen r:dr, har lusen r:dr i lön.
T. på år, på årslega. T. på afsked, hafva nästan
tjent ut sin tid, så att man väntar på afsked;
äfv. (fig. fam.) hafva selt sina bästa dagar. Den
klädningen l-r på afsked, börjar bli sliten. T.
af, se Afljena. T. ihop, samla af tjenstelön. T.
qvår, qvarblifva i tjenst. T. sig upp ell. T. upp
sig, i kronans tjenst från låg grad uppstiga till
högre värdighet. (Fig. fam.) T. upp sig, ställa
sig väl hos någon. T. ut sin lid ell. blott l. ut,
tjena hela den tid, hvartill man är skyldig. T,
årel ut, hela det år, hvartill man blifvit stadd.
— 2) Vara tjenlig, till gagn, nyita. Del l-r emot
gikt. Del l-r till åtskilligt. Hvartill l-r del?
Till inlet. Del t-r till bevis, till alt bevisa.
Hvartill t-r all springa? Del Ijenle honom
till förevändning. T. andra till varnagel, göra
andra nytta genom att med silt exempel afskräcka
dem. T. för, begagnas som, t. ex.: Parasolln
måste t. för paraply. — T-nde, part. pres.
T. bröder, (i andliga riddarordnar) lägre, icke
adeliga bröder, hvilka tjente som simpla soldater;
äfv. klosterbröder, som väl aflade klosterlöfte, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
