Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Topprida ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
TOP
TOR
TOPPRIDA, v. a. 5. (böjes^ som Rida)
Be-toöta Öfvermodigt, behandla någon som en feg
stackare, som en hund.
TOPPSEGEL, n. 6. (skepp.) Råsegel på
stängerna å de mindre fartyg, som i stället för
mär-sar hafva salningar.
TOPPSKARF, m. 2. pl. — skarfvar. En fågel
af Skarfsläglet.
TOPPSKÄRM, m. 2. (bot.) Flera tomma
blomskärmar sammanträngda i spetsen af ett
blomstånd.
TOPPSOCKER, n. sing. Socker i toppar.
TOPPTIMMER, n. 5. (skepp.) öfversta timren
på spanten. Hvarje spant har två t.
TORBAGGE, se Thorbagge.
TORDA, tå rda, f. 1. ell. TORDMULE,
lörd-müle, m. 2. pl. — mular. En simfågel, i fot 7
tum lång, med korta, mycket bakåt sittande ben.
Alca Torda.
TORDYFVEL, TORDÖN, se Thordyfvel,
Thor-dön.
TORDYLL, tårrdy’ll, m. 3. Örten Tordylium
maximum med hvita blommor, inunder röda.
TORF, m. sing. 4) Afskuren grässvål. Skära
t. Täcka tak med t. — 2) Se Bränntorf. Olika
slag deraf äro Beck-, Blad-, Dy-, Klapp-, Mo-,
Rottorf. Se äfv. dessa ord. — Sä. T-aklig,
-artad.
TORFASKA, f. sing. Bränd torf.
TORFBOD, f. 2. Bod, der bränntorf förvaras.
TORFBÄNK, m. 2. Torflagd jordupphöjning,
liknande en bänk (i parker, o. s. v.).
TORFELD, m. 2. Eld af bränntorf.
TORFGRAF, f. 2. pl. — grafvar, eller
TORFGROP, f. 2. Graf, grop, der bränntorf
gräfves.
TORFGRÄFVARE, m. 5. En, som
uppgräf-ver bränntorf.
TORFJORD, f. sing. Jordmån, som
hufvud-sakligen består af bränntorf.
TORFKLÄDNAD, m. 3. (befästn. k.) Vallars
o. s. v. beklädnad med torf.
TORFKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Se
Torf-spade.
TORFKOL, n. 5. Kol, brändt af torf, i egna
dertill inrättade ugnar.
TORFLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga)
Belägga med torf.
TORFMOSSE, m. 2. pl. — mossar. Mosse,
som innehåller af egentliga mossarter halfbildad
torf, eller ljusbrun så kalLad mosslorf.
TORFMYRA, f. 4. Falt af bränntorf, hvars
hufvudsakliga massa icke utgöres af mosstorf.
TORFRIST, m. 2. Se Flåhacka.
TORFRÖK, m. sing. Rök af bränntorf, som
brännes.
TORFRÖTA, f. sing. (åkerbr.) Förrutlnade,
nedplöjda växter.
TORFSKÄRARE, m. 5. En, som skär torf
(i begge bem.).
TORFSKÄRNING, f. 2. eller
TORFSKöRD, m. 2. Se Torflägt.
TORFSPADE, m. 2. pl. — spadar. Spade,
som begagnas vid torfskärning.
TORFSÄTTNING, f. 2. (fortif.) Beklädning
med torf.
TORFTAK, n. 5. Tak, täckt med torf.
TORFTIG, tå’rrvtigg, a. 2. 4) Behöfvande.
En l. person I t-a omständigheter. — 2) Som
innehåller endast det nödvändiga; knapp. Hafva
sin t-a utkomst. T-a kunskaper. — Tor f t i g t,
adv.
TORFTIGHET, f. 3. 4) Behöfvande
omständigheter. — 2) Knapphet, ringa tillgång.
[ ’ TORFTÄCKA, v. a. 2. Täcka med torf. —
Torf-täckning, f. 2.
TORFTÄGT, f. 3. 4) Upptagning af torf (i
begge bem.). — Syn. Torfskärning, Torfskörd. —
2) Rättighet dertill.
TORFVA, f. 4. Se Jordlorfva, Grästorfva.
(Fig.) Ligga under l-n, vara död och begrafven.
TORFVA, v. a. 4. (af isl. Tyrfa, slå; pop.)
T. ti ll, slå till, hugga till.
TORG, tå’rrj, n. 6. 4) öppen plats i stad,
der försäljning af landlmannavaror m. m. äger
rum. Föra varor lill l-et. (Fig. fam.) Föra
till t-s, göra gällande hvad man vet, förstå att
lägga sina ord väl. — Har sammansättningarna
Salutorg, Silltorg, Oxtorg, m. fl. — 2) Benämning
på vissa öppna platser i stad, som till vidden
likna ett salutorg, t. ex. i Stockholm: Stortorget,
Carl XIII:s t.. Mynttorget, m. fl.
TORGDAG, tå’rrjdåg, m. 2. Dag i veckan,
då tillförsel till ett torg äger rum. Lördagar
och onsdagar äro vanliga t-ar.
TORGFÖRA, v. a. 2. Föra varor till ett
torg, att der försäljas. T. spannmål.
TORGHANDEL, m. sing. Handel med
torgförda varor.
TORGKÖP, n. 5. Köp på torg af ditförda
varor.
TORGMARKNAD, m. 3. Marknad af
torgförda varor.
TORGPRIS, n. 5. Pris, gällande på ett
salu-torg.
TORGVARA, f. 4. Torgförd vara.
TORKA, tå’rrka, v. a. 4. 4) Göra torr; verka,
att något blir torrt. T. våla kläder i solen,
laga, alt de blifva torra, genom alt lägga eller
hänga ut dem i solskenet. T. i luften, genom
afdunstning i fria luften. T. för elden, utsätta
något för hettan ifrån en eld, att derigenom få
det torrt. T. frukt i ugn, säd i ria. Hänga
ut kläder all l-s. T. in, låta intränga genom
torkning. (Fig. fam.) T. in ovell, nödgas smälla
ovett. T. 6m, ånyo torka. T. upp, ut, se
Upptorka, Uttorka. — 2) Bortslryka väta, orenlighet
o. s. v. från en yla. Har till objekt både
föremålet, som strykes, och det som borttorkas. T.
bordel med en handduk. T. lårarna ur
ögonen. T. dammet af bordel. T. svetten,
smutsen af sig. T. med svamp. T. händerna på
en servel, med ell kläde. T. ren, göra ren
genom torkning. T. af, b6rt, se Aflorka,
Borttorka. — T. i n, genom torkning göra, alt något
intränger. — T. 6m, torka ånyo. — T. upp, ut,
se Upptorka, Uttorka. — V. n. Blifva torr.
Vä-garnc t. fort i varmt väder. Låla någol l. —
T. b6rl, se Borllorka. — T. igenom, blifva torr
ända igenom. — T. ihop, i’n, se Hoptorka,
Intorka. — T. upp, blifva åter torr. Vägarne ha
t-l upp. Del t-r upp, marken blir åler torr. —
T. ut, se Ultorka. — T. sig, v. r. Bortslryka
väta eller smuts ifrån någon del af sin kropp.
T. sig i ansiglet, om händerna med en
handduk. T. sig om munnen med en servel. T.
sig bak, i ändan. — Tor k ande, n. 4.
TORKA, f. sing. 4) Torr väderlek, brist på
nederbörd. / år har varil en stark l. — 2)
Se Torrhet.
TORKBOTTEN, m. 2. pl. — bottnar. Se
Köln a.
TORKBRÄDE, n. 4. Bräde, hvarpå något
läg-ges alt torka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
