Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Torkduk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOR
TORKDUK, m. 2. Duk, som användes till
torkning.
TORKHUS, n. 5. 1) Hus, enkom uppbygdt
för torkning af vissa saker. — 2) Se Kölna.
TORKKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar.
Kammare, der något torkas, t. ex. örter på ett apotek.
TORKKLUT. m. 2. Klut (ill aflorkning.
TORKKLÄDE, n. 4. Kläde, som användes till
rentorkning.
TORKLADA, f. 4. Se Torkhus.
TORKNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
torkar. — 2) Fortgående minskning af väta, af
fuktighet hos elt ting, tills det blir torrt.
TORKOLLA, f. 4. Ram af trä, hvaruti man
spänt en grof bårduk eller en matta af flätade
rötter, och som begagnas till växters torkning.
TORKPLATS, m. 3. Se Torkställe.
TORKRIA. f. 4. Se Ria.
TORKSNÖRE, n. 4. Snöre atl derpå
upphänga kläder till torkning.
TORKSTEGE, m. 2. pl. — stegar. Roste,
hvarpå någol ställes eller lägges lill afdrypning.
TORKSTUGA, f. 4. Se Torkhus.
TORKSTÄLLE, n. 4. Ställe, der något torkas.
TORKTRASA, f. 4. Trasa, som begagnas alt
dermed torka hvarjebanda föremål.
TORKUGN, m. 2. Ugn, hvari säd m. m.
torkas.*
TORKVIND, m. 2. Vind, inrättad för
torkning af vissa saker.
TORKVÄDER, n. 6. Väderlek med afseende
på dess tjenligbet för torkning. Godt, dåligt t.
TORMENTILL. tårrmännlill, f. 3. Se Blodrot.
TORN, m. 2. I. (isl. porn, spets, törntagg) 4)
Metallspets i ett spänne, hvarmedelsl remmen
o. s. v. faslhålles. — 2) Ett slags verktyg att
hugga hål med. — 3) (bot.) Förkrympt, slyf gren,
som slutar med en hård, slickande spets.
TORN, n. 5. II. (i fornspråket fior) 4) Ett
slags hög och rund, fyrkantig eller mångkantig
byggnad, hvarmed fordom städer, slott m. m.
be-fästades, eller som tjenar till fängelse, fyrbåk,
plats för tornklockor, o. s. v. Deraf Fästnings-,
Slotts-, Vakt-, Kyrk-, Fyrtorn, m. fl. — 2) Säges
äfv. om vissa tornlika maskiner, som hos de
Gamle i krig sattes på ryggen af elefanter, och
der bågskyttar vanligtvis hade sin plats. — 3)
En pjes i schack. — Ss. T-byggnad,
-for-mig, -lik, -spets, -spira, -tak.
TORNA, v. a. 4. T. upp, uppstappla,
uppresa högt som torn.
TORNDYFVEL, se Thordyfvel.
TORNERA, v. n. 4. (fr. Tourner, vända sig,
gå omkring) Bryta lans, kämpa vid tornerspcl.
TORNERBANA, torrnèrbåna, L 4. Inskrankad
bana för kämparna vid ett tornerspel.
TORNERING, f. 2. Lansbrytning vid
tornerspel; äfv. sjelfva riddarspelet.
TORNERPLATS, m. 3. Se Tornerbana.
TORNERSPEL, n. 5. Fordom öfligt
riddar-spel, hvarvid riddare bröto lans med hvarandra.
TORNFALK, m. 2. En art af Falkslägtet,
43 till 44 tum lång, rödbrun med svarta fläckar;
bygger gerna i torn. Falco Tinnunculus.
TORNISTER, torrnfssUr, m. 2. pl. — istrar.
Påse, hvarur en häst fodras med bafre på det
sätt, att densamma bindes hängande em hufvudet
på honom.
TORNKLOCKA, f. 4. Se Tornur.
TORNPIPA, f. 4. Ett slags gevärspipa.
TORNSVALA, f. 4. En art af Svalorna, som
bygger sina nästen helst i torn. Cypselus Apus.
TOR 655
TORNUR, n. 5. Ur med vigter och hjul,
uppstäldt i öfre ändan af ell torn, för alt visa
tiden för de kringboende.
TORNVÄKTARE, m. 5. Person, som vakar
i ett torn, för att vid inträffande eldsvåda gifva
tecken genom klämtning.
TORNÖRT, f. 3. örtsläglet Turritis.
TORP, tå’rrp, n. 5. (ursprungi. By; beslägtadt
med t. Dorf) Bebyggd lägenhet på landet, mindre
än att den kunnat sättas till /8 mantal.
TORPARE, m. 5. Äbo på ett torp. — Ss.
Torparfolk, -hustru, -koja, -stuga.
TORPSTÄLLE, n. 4. Se Torp. (Fam.) Det
är intet l., är en temmeligen stor egendom.
TORR, a. 2. 4) Ej våt. ej fuktig. T-a
kläder. T. luft. T-l trä. T-t väder, ulan
nederbörd. T. blåst, med torr luft. Del är l-t på
galan. (Fam.) Hafva ingen l. tråd på sig,
vara alldeles genomvåt. Der fins hvarken vått
eller M, ingenting att få till lifs. T. bak
öronen, se Öra. Med t-a ögon, utan tårar. —
Sub-stantivt säges: Del t-a, i motsats till Haf, sjö.
Komma på del t-a. (Fig. fam.) Ha sill på del
t-a, vara tryggad, bergad. — 2) Torkad. T. fisk.
— 3) Uttorkad. En l. graf, bäck. — 4)
Förtorkad. T-a qvislar. T-l ris. T-t träd. T.
och mager, l. som en slicka, nästan ulan kött
på kroppen. — 5) Ofruktbar. T-a backar. —
6) (fig.) Kärf, sträf. En t. och Iråkig pedant.
T-t ämne, kärft, tråkigt. T. bok, leklur. T-a
moraler, sanningar, utan något som talar till
känslan.
TORRAKA, f. 4. Se Kakerlack.
TORRAMMA, f. 4. Amma, som ej ger di.
TORRBULTA, v. a. 4. (fam.) Slå någon, ulan
att deraf uppkommer sår.
TORRHET, f. 3. 4) Torr beskaffenhet. — 2)
(fam.) Torrt lynne, kärfbet, sträfhel.
TORRHETTA, f. sing. Hetta i kroppen, utan
svetlning.
TORRHOSTA, f. 4. Hosta, då ingenting
upphostas.
TORRHUGG, n. 3. (fam.) Hugg och slag, hvaraf
ej sår uppkommer.
TORRLÄNDIG, a. 2. T. mark, med torrt
läge.
TORROLIG, a. 2. Som med helt allvarsam
min säger roliga saker. — Tor rolighet, f. 3.
— Torroligt, adv.
TORRSKODD, a. 2. Med torra skor.
TORRSLIPNING, f. 2. Slipning på torr sten.
TORRSPATT, m. 3. Spatt (se d. o.) utan
flylning.
TORRSTEN, m. 2. Se Blodstensmalm.
TORRSYLT, n. 3. Skal af frukt eller rötter,
öfverdragna med en torr skorpa af socker.
TORRT, adv. 4) Fritt för väla. Silla, ligga
t. — 2) (fig. fam.) a) Kärft. Svara l. — b) Utan
snille och behag. Skrifva l.
TORRVARA, f. 4. (mest i plur.) Torr vara.
TORRVARUMÅTT, n. 5. Mått för torra varor.
TORRVED, m. sing. Torr och fet ved af
tall.
TORRVULEN, a. 2. neutr. — vulet. (fam.)
Fallen för att vara torr och kärf.
TORRVÄDER, n. sing. Torr väderlek.
TORRVÄRK, n. sing. Se Gikt.
TORRVÄRKSGRÄS. n. 3. ell. -ÖRT, f. 3.
Örten Thaliclrum flavum.
TORRÅR, n. 3. År med ringa nederbörd.
TORS, tå’rrs, m. 3. (lat. Tor sus; byggn. k.)
Vriden kolonn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
