Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Trånghofvighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870 TRÄ TRÄ
TRÅNGHOFVIGHET, f. 8. Se Boftrång.
TRÅNGHUFVAD, a. 2. (fig.) Som har inskränkt
förstånd.
TRÅNGHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla)
På boktryckerier. Sätta orden tätare, än i
allmänhet brukas.
TRÅNGKULA, f. 4. (jäg.) Kula, hvars
tvär-linie är vanligtvis lika med bösspipans kaliber
eller obetydligt större. Benämnes af utländningen
Passkula.
TRÅNGMÅL, (- - ell. - -) s. n. 5. Beträngd,
betryckt, svår ställning; tillstånd, då man har
svårt att reda sig, att värja sig ifrån nöd,
undkomma faror. Vara, komma, bringa, försälla
i l. Komma ur L — Syn. Betryck, Knipa,
Klämma.
TRÅNGT, adv. På trångt sätt, med trångt
läge, i trång ställning. Bo l., ha trång bostad.
(Fig. fam.) Del /kall ni bo l. för, det skall ni
få umgälla, ångra. Ligga, silla t., hafva trång
ligg- eller sittplats. Hus, som ligger l., som har
trångt läge. Silla l. (om kläder), tränga.
TRÅNSJUK, a. 2. Som lider af trånsjuka.
TRÅNSJUKA, f. sing. 4) Tärande längtan eller
sorg. — 2) Se Tvinsot.
TRÄ, förkorladt af Träda.
TRÄ, n. 4. 4) (utan plur.) Den delen af träd,
som befinnes emellan barken och mcrgcn, och
som begagnas lill bränsle, limmer, virke, m. m.
Elt stycke l. T. af furu, af ek. Brännkol af t.
Elt hus af l. Golf af t. Gjord af l. Arbela i t. —
2) Se Vedträ. — 3) Större stycke af etl träd (slock,
bjelke, knä, o. s. v.) till byggnad eller virke. — 4)
Brukas äfv. stundom i st. f. Trävirke, Träsaker,
Trävaror; äfv. för Skaft eller Stomme (då de äro af
trä). — 5) (ford.) Torrvarumått. Deraf Spilträ.
Trä, målkärl för hummer och ostron; svarar emot en
fjerding och räknas till 40 st. — Sä. T-ar be le,
-arbetare, -artad, -ask, -aska, -bild,
-bit, -bord, -bro, -brygga, -byggning,
-docka, -dosa, -fot, -handel,
-handlare, -hus, -kanna, -klack, -klubba,
-kors, -mortel, -nagel, -pelare, -plugg,
-redskap, -sked, -skruf, -spillra,-spån,
-slicka, -slöt, -sva rf vare, -tallrik,
-lapp, -värja.
TRÄA, se Träda, I. — T. si g, v.r. i. Blifva
träig.
TRÄAKTIG, a. 2. 4) Till beskaffenhet,
sammansättning, textur liknande trä. T-l ämne. T.
rofva. — 2) (fig. fam.) Torr, kärf, trög.
-Trä-ak ti g hel, f. 3.
TRÄBELÄTE, trä’belä’te, n. 4. 4) Bcläte af
trä. — 2) (fig. fam.) Menniska, som är utan all
liflighet; person, som vanligen sitter stum och
orörlig.
TRÄBEN, lrä’bén, n. 5. Svarfvadt stycke trl^
hvilket, fastsatt vid låret, begagnas som ben af
den, hvilken förlorat denna spdnare kroppsdel eller
ej kan göra bruk deraf. Gå på t. (Ordspr.) I
nödfall brukar man l., i nödfall får man bjelpa
sig så godt man kan.
TRÄBOCK, m. 2. 4) Bock af trä. Jfr. Bock,
bem. 3. — 2) (fig. fam.) Torr och tråkig
menniska. — Syn. Se Trähufvud.
TRÄBOJ, m. 2. (skepp.) Ett slags boj.
TRÄBORRARMUSSLA, f. 4. Se Skepp smask.
TRÄCK, m. sing. Ur mennisko- eller
djurkropp genom ändtarmen uttömd orenlighet. Bildar
flera sammansättningar, såsom: Mennisko-, Häst-,
Ko-, Får-, Har-, Varg-, Hönsträck, m. m.
TRÄCKA, v. n. 4. Uttömma träck ur kroppen.
T. néd, nedsmutsa med träck. — Träckande,
n. 4. o. Träckning, f. 2.
TRÄCKHÄST, m. 2. (jäg.) Se Skjulhäst.
TRÄCKIG, a. 2. Smutsad, orenad af träck.
TRÄD, n. 6. (i plur. Träd och Trän) Hög
växt med mångårig stam ocb fastare byggnad,
upptill grenad i så kallad krona. Hög som ell t.
Safve i l. Häck af l. (Bibi.) Kunskapens t.
på godt och ondl, det träd i Eden, af hvars
frukt (kunskapen på godt och ondl, d. v. s. fallet
ur oskyldighelens tillstånd) Adam ocb Eva voro
förbjudne alt äta. Liftens l., det träd i Eden,
hvars frukt gaf odödlighet. (Talesätt) De växa
ej på t., äro sällsynta, af högt värde. (Ordspr.)
Af fruklen kännes t-el, se Frukt. Godt t. bär
god frukt, se Frukt. T-el faller icke vid förslå
hugg, lill etl stort företag fordras tid och
ihärdighet. — Ss. T-bark, -bast, -frukt, -frö,
-gren,-lik,-plantering,- skötsel,-slam,
-slubbe, -lopp.
Anm. Träd hette i äldre språket Træ, isl. Trie*
moes. göt. Triu. Det i sednare tider tillkomna
d är således icke clymologiskt rikligt.
TRÄDA ell. TRÄA, v. n. 4. I. (jäg.) Säges om
fågel, då ban slår upp 1 träd, samt om hunden, då
han der nedanför tillkännagifver, hvar fågeln finnes.
TRÄDA, v. n. 2. IL (t. trelen; eng. Iread;
angl. sax. tredan; isl. Iroda; sannolikt af wal.
Trawd, Troed, fot; bret. Troal, id.; irl. Tregh,
id.) Stiga, gå. Brukas i talspråket mindre än
dessa ord. T. lill fönstret. T. för altaret. T.
från dörren. T. på en fallucka. T. öfver
tröskeln. T. i ens tjensl, börja att tjena bos
någon. T. i ens ställe, intaga den plats, en
annan förut baft, fortsätta hans arbete,
tjenstbefatt-ning, sysselsättning; efterträda. T. i ens fotspår,
se Fotspår. T. en under ögonen, visa sig för
ens ögon, framträda inför nagon. (Fig.) T. för
nära, se Nära, I. T. på ens sida, öfvergå på
ens sida, taga dess porti. T. i förbund, ingå f.
T. till elt förbund, förena sig med förut
förbundna makter. T. till ell parli, förena sig
dermed. T. under fölterna, trampa u. f. (se Trampa).
T. under ens lydnad, underkasta sig ens välde.
T. ur ens tjensl, Jemna ens t. Han har t-dl
ur barnskorna, äfv. t dl ul b., är icke barn
längre. T. åf, efler, se Aflräda, Efterträda.
T. eméllan, gå emellan, för alt medla;
mellankomma. T. fråm, se Framträda. T. från, se
Aflräda, Frånlräda; äfv. lemna, t. ex.: T. från
elt förbund. T. ihop, se Sammanträda. T. in,
se Inträda. T. néd, v. n. sliga ned; v. a. trampa
ned. T. på’, stiga på’. T. lill, se Tilllräda.
T. undan, gå undan, ur vägen. T. upp, ut, se
Uppträda, Ullräda.
TRÄDA, v. a. 2. III. (af Träde) Köra en åker,
som legat i träde.
TRÄDA, f. 4. IV. Trädesåkers körning.
TRÄDA, v. a. V. (af Tråd) 4) (ursprungi.)
Införa en synål på en tråd. T. nålen på tråden.
Säges i enahanda mening äfv. om andra föremål,
t. ex.: t. perlor på en tråd, brödkakor på elt spett.
T. åf, afföra något påträdt, t. ex. perlor. T. upp,
se Uppträda, v. a. — 2) (i allm.) Införa, slicka,
föra. T. handen genom öppningen. T.
skjortan öfver hufvudel. T. värjan igenom någon,
T. néd, upp, ut armen. T. in, se Inlrdda,
T. på’ sig, iföra sig. t. ex.: T. på sig en tröja,
ell par byxor. — Trädande, n. 4.
TRÄDBI, n. 4. Ett slags bi, som lefver i
gamla träd, slort som en humla, svart, med
lysande, svartvioletta vingar. Xylocapa violacea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
