Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Träde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄ
TRÄDE, n. 4. (af Träda ell. Tråda, trampa)
Åkerjords tillstånd, då den lemnas obesådd, för
att hvila. Ligga i t. Lägga i t., Jemna
obesådd. Upplaga ur t., åter bruka trädesjord.
TRÄDESBETE, n. 4. Bete på trädesjord.
TRÄDESBRUK, n. 3. Det slags
åkerbruksmetod, då träde begagnas.
TRÄDESFÄLT, n. 3., - GÄRDE, n. 4., - JORD,
f. sing. Åkerfält, gärde, jord, som ligger i träde.
I samma mening brukas äfven Trädesland,
Trädes åker.
TRÄDGÅRD, trä’dgå’rd, m. 2. (uttalas
vanligen: trä’ggål) Inhägnad jordrymd, der fruktträd
äro planterade och köksväxler odlas. Se
Fruktträdgård, Köksträdgård. — Ss. T-sarbele,
-sfrukt, -sport, -sredskap, -ssaker,
-s skötsel.
TRÄDGÅRDSBLOMMA, f. 1. Blomma, som
odlas i trädgårdar.
TRÄDGÅRDSBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok,
som handlar om trädgårdsskötseln.
TRÄDGÅRDSDRÄNG, m. 2^ Trädgårdsmästares
biträde i skötseln af en trädgård.
TRÄDGÅRDSFRUKT, m. 3. Frukt af träd,
som planteras i trädgårdar.
TRÄDGÅRDSFRÖ, n. sing. Frö af
trädgårdsväxter.
TRÄDGÅRDSGUD, m. 2. (myt.) Den gud, som
troddes beskydda trädgårdsskötseln. Priapus.
TRÄDGÅRDSGUDINNA, f. 4. (myt.) Gudinna,
som hägnade trädgårdsskötseln. Pomona.
TRÄDGÅRDSJORD, f. sing. Sådan slags jord,
som är passande för trädgårdsskötsel.
TRÄDGÅRDSKANNA, f. 4. Sprutkanna, som
i trädgård till vattning begagnas.
TRÄDGÅRDSKNIF, m. 2. Krokknif, som af
trädgårdsmästare begagnas till trädens
beskä-ring.
TRÄDGÅRDSKONST, f. sing. Konsten alt
sköta trädgårdar.
TRÄDGÅRDSLAND, n. 3. Land i en
trädgård. Jfr. Land, bem. 4.
TRÄDGÅRDSMOLLA, f. sing. Det slags Molla,
som planteras i trädgårdar. Atriplex borlensis.
TRÄDGÅRDSMÄSTARE, m. 3. Person, som
sköter en trädgård. Ordspr., se Bock. — Ss.
Trä dgårdsmästar hus tru, -konst.
TRÄDGÅRDSMÄSTERSKA, f. 4. En
trädgårdsmästares hustru.
TRÄDGÅRDSQVARTER, - - - ér, n. 3. Qvarter
i en trädgård. Jfr. Qvarler, bem. 6.
TRÄDGÅRDSSAX, f. 2. Särskilt slags sax,
som af trädgårdsmästare nyttjas till beskäring.
TRÄDGÅRDSSKYFFEL, m. 2. pl. — skyfflar.
Redskap, hvarmed gångar och land skyfflas i en
trädgård.
TRÄDGÅRDSSNÄCKA, f. 4. En art
Lung-snäcka, allmän i Sverige, ätbar liksom ostron.
Helix horlensis.
TRÄDGÅRDSSPÖKE, n. 4. Fågelskrämma,
som utsältes i trädgårdar.
TRÄDGÅRDSSTEGE, m. 2. pl. — stegar.
Stege, som brukas i trädgårdar vid aftagning af
frukt.
TRÄDGÅRDSSYRA, f. 4. En art Syra, som
planteras i trädgårdar. Rumex acetosa.
TRÄDGÅRDSSÅNGARE. m. 3. Sparffågel af
Sångareslägtet, som sjunger oupphörligt, dold i
något lummigt träd. Sylvia hortensis.
TRÄDGÅRDSSÄNG, f. 2. Jfr. Säng, bem. 2.
TRÄDGÅRDSTIMJAN, m. sing. En art
Timjan, brukad som kökskrydda. Tbymus vulgaris.
TRÄ 571
TRÄDGÅRDSTJUF, m. 2. pl. — tjufvar. Tjuf,
som stjäl frukt ur en trädgård.
TRÄDGÅRDSTÄPPA, f. 4. Helt liten
trädgård, mest för köksfrukter.
TRÄDGÅRDSVÄXT, f. 3. Sådan slags växt,
som planteras i trädgårdar.
TRÄDGÅRDSÄRT, f. 3. T-er kallas de
ärtsorter, som planteras i trädgårdar.
TRÄDKOL, se Träkol.
TRÄDKRYPARE, m. 3. Gångfågel, stor som
en sparf; springer, eller likasom kryper, på
träden, alltid med bufvudet uppåt. Certhia
fami-liaris.
TRÄDLUS, f. 3. pl. — löss. Se Bladlus.
TRÄDLÄRKA, f. 4. En art Lärka med ett
hvitt band öfver ögonen och nacken, en af de
bästa sångfåglar. Alauda arborea.
TRÄDMOSSA, f. 4. Mossa, som växer på
träd.
TRÄDNING, f. 2. Göromålet att träda
åkerjord. — Ss. T-stid.
TRÄDSALVA, f. 4. Se Ympvax.
TRÄDSKOLA, f. 4. Plats, der unga träd
uppdragas af frö eller kärna, för att utplanteras.
TRÄDSTEKEL, m. 2. pl. — sleklar. Insekt
af Steklarna, bvars larv fräter långa gångar i
veden af träd och gör den oduglig till virke.
Sirex gigas.
TRÄDSVAMP, m. 2. Svamp af träd.
TRÄDSYRA, se Träsyra.
TRÄDSÅG, f. 2. Såg, hvarmed stammar eller
grenar af träd afsågas.
TRÄDÄTTIKA, se Träällika.
TRÄFF, m. 2. 4) Händelsen, då man träffa»
målet vid skjutning, kastning, då man gör ett
lyckligt kast, t. ex. i kägel- ell. tärningspel, o. a. v.
Skjuta, kasta, slå t. — 2) (fig. fam.) Slump. En
lycklig l. Af en t.
TRÄFFA, v. a. 4. (af Trefva) 4) Finna en
person, den man söker, eller äfv. tillfälligtvis. T.
den man söker. T. någon hemma. T. en vän
på gatan, på källaren. T. pa, se Påträffa.
— Syn. Finna, Råka, Anträffa, Påträffa, Påfinna.
— 2) Med kast, slag, stöt, skott o. s. v. hitta,
råka, isynn. ett mål, dit man syftat, mattat. Han
t-de mig med en slen. T. kungen med klotet.
T. någon midt i ögat. T. målet ell. blott t.,
hitta målet, vid kast, skott, o. s. v. Del slaget,
skottet l-de ej. (Fig. fam.) T. hufvudel på
spiken, träffa alldeles rätt i tal, gissning, o. s. v. —
3) Noga och riktigt återge noter, isynn. på vissa
instrumenter och vid sång. T. noterna. — 4)
Naturtroget afbilda ett föremål, isynn. en
menni-skas ansigtsdrag. Målaren har väl t-t uttrycket
i hans ansigte. Ni är väl t-d. — 3) (fig.) a)
Drabba. En olycka har t-t mig. Lotten har
t-t mig, fallit på mig. — b) T. ell. t. på’, finna,
riktigt uppfatta eller uttrycka. T. ell. t. på ens
mening. T. sanningen. Han har t-t på det.
(Absolut) Det infallet t-r, innebär sanning. —
c) Säges om förebråelser, stickord, då de
innebära sanning. Han kände sig t-d af detta
stickord. (Absolut) Piken l-de. — d) T. anstalt,
foga, vidtaga anstalt, anstalta. T. elt köp,
af-tala, öfverenskomma om ett köp. T. förlikning,
förlika sig. T. Öfver enskommelse, Öfverenskomma.
— V. n. 4) (föråldr.) Sammandrabba. T. med
fienden. — 2) T. emot, råka emot, komma emot.
T. ihop, mötas, råkas. T. in, se Inträffa, bem.
4, samt Infalla, bem. 5, t. ex.: Hvad man
förutsade, har t-t in. Jul t-r i år in på en
söndag. T. ut, råka ut, t. ex.: T. illa ut; t- ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
