Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Trängande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄ
som icke räcker till åt alla. — T-nde, part,
pres. Brukas adjektivt och figurligt i samma
mening som Tryckande. T. nöd, behof. — Trän g d,
part. pass.
TRÄNGANDE, n. 4. Handlingen eller
verkningen. hvarigenom någon eller något tränges.
TRÄNGN1NG, f. 2. Se Trängande. T. lill
slolgång ell. blott t., känning af behof att gå lill
stols.
TRÄNGRE, TRÄNGST, se Trång.
TRÄNGSEL, trä’nngs’l, n. sing. 4) Hop af
menniskor, som trängas. En stark 1. af folk.
T-n var så stor, all man knappt kunde komma
fram. — Kan äfv. sägas i fråga om
fortskaff-ningsmedel, och brukas likaledes stundom om djur.
T-n af vagnar, af fartyg, bålar, o. s. v. T-n
af [år i en fårfålla. — 2) Trångt ställe. I denna
bem. föga brukligt. — 3) (fig.) Trångmål. Komma,
bringa i 1. Slippa ur l-n.
TRÄNGTA, v. n. 4. (af Trå) Häftigt längta.
T. ef ler något. — Trän g lan de, n. 4.
TRÄNGTAN, f. sing. indef. Häftig längtan.
TRÄNJON, trännjånn. n. 5. Se Tranbär.
TRÄNS. TRÄNSA, se Trens, Trensa.
TRÄPINNE, m. 2. pl. — pinnar. 4) Pinne
af trä. — 2) (fig. fam.) Lilet trästycke.
TRÄSAK, f. 3. (mqst i plur.) Arbete af trä;
kärl, husgerådssak af trä.
TRÄSK, n. 5. Ett stillastående, inne i landet
beläget vatten, som saknar synbart aflopp. Säges
äfv. om stora sjöar utan aflopp, t. ex. Döda
Haf-vet, Kaspiska Hafvel, m. fl.
TRÄSKIG, a. 2. Se Morasig.
TRÄSKKOL, n. 5. Ett slags mineraliska kol.
mörkbruna, mer eller mindre starkt skimrande i
brottet.
TRÄSKO, m. 3. pl. — skor. Sko, gjord af trä.
TRÄSKOMAKARE, m. 5. En, som gör
träskor.
TRÄSLAG, n. S. Slag, art af trä eller virke.
TRÄSNIDARE, m. B. Konstnär, som utöfvar
konsten att skära i trä.
TRÄSNIDERI. n. 3. Gravering i trä ell.
konsten alt utskära figurer i träskifvor, för att sedan
aftryckas.
TRÄSNITT, n. B. 4) I trä utskuren bild eller
figur. — 2) Aftryck deraf.
TRÄSOCKER, n. sing. Socker, som medelst
förtunnad svafvelsyra beredes af trä.
TRÄSPADE, m. 2. pl. — spadar, (mål.) Lilen
spade af trä, hvarmed färg upphämtas af rifhällen.
TRÄSTOCK, m. 2. 4) Se Slock, bem. 4. —
2) Se Årder. — 3) (fig. fam.) Se Trähufvud,
bem. 2.
TRÄSVARFVARE. m. B. Svarfvare, som
svarf-var i trä.
TRÄSYRA, f. 4. (kem.) Ett slags syra, som
erbålles genom torr dislillation af trä (bok, ek,
furu m. m.).
TRÄSÅG, f. 2. Såg, hvarmed trä sågas.
TRÄTA, v. n. 2. (af isl. f>ra, envishet,
ihärdighet) 4) Tvista med ord, argt och häftigt. T.
med någon om någol. T. med hvarandra, sins
emellan. De 1. jeml och samt. (Fam.) T. om
påfvens skägg, se Påfve. T. sig fram, lill,
med trätor bana sig väg fram, förskaffa sig. T.
sig ifrån, genom trätor befria sig ifrån. — Syn.
Tvista, Ordvexla, Ordkastas. — 2) Gräla. T. på
någon. Trät ej på honom derför. Han gör
inlet annat än går och träter. — T-s, v. d.
Se Träta. De trättes hela qvällen. —
Trätande, n. 4.
TRÖ 573
TRÄTA, f. 4. Häftig tvist med ord. Komma
i l. Väcka t. Skilja en t. T. om ingenting,
om lappri. — Syn. Tvist, Ordvexling,
Ordkastning.
TRÄTGIRIG, a. 2. Fallen för att träta. —
Syn. Tiäisam, Trätsjuk, Grälig, Gormig.
TRÄTGIRIGHET, f. 3. Fallenhet för trätor.
— Syn. Träisamhet, Trälsjuka, Grälighet,
Gor-mighet.
TRÄTGIRIGT, adv. På ett trätgirigt sätt,
gräligt.
TRÄTM AKARE, m. B. - ERSKA, f. 4. (fam.)
Trätgirig menniska.
TRÄTOANDE, m. 2. pl. — andar, (fam.)
Trätgirig menniska.
TRÄTOBRODER, m. B. pl. — bröder, (bibi.)
Person, med hvilken man ligger i tvist.
TRÄTOFRÖ, n. 4. (fig.) Orsak, ursprung till
tvist.
TRÄTOÄPLE, n. 4. (fig.) Se Trälofrö.
TRÄTSAM. a. 2. Se Trätgirig.
TRÄTS AM HET, f. 3. Se Trälgirighet.
TRÄTSJUK. a. 2. Se Trätgirig.
TRÄTSJUKA, f. 4. Se Trälgirighet.
TRÄVARA, f. 1. (mest i plur.) Säges om
allehanda slags handelsvaror af trä, såsom bjelkar,
sparrai*. bräder, m. m.
TRÄVIRKE, n. sing. Trä, som begagnas till
byggnad eller slöjd.
TRÄÄMNE, n. 4. Träaktigt ämne.
TRÄÄTTIKA, f. sing. Renad träsyra.
TRÖG, a. 2. 4) Svår alt sälla i rörelse, i
gång, att vrida, vända, o. s. v. Elt l-t lås. Rost
gör skrufvarna t-a. — 2) Långsam i hvad som
förehafves, ulan båg eller drift, ovillig; ej liflig,
ej munter. En t. menniska. T. i arbete ell.
all arbeta. T. all skrifva. T. belalare ell. atl
betala. T. all falla, som har svårt för att fatta.
T. i sällskap, i umgänge. Brukas äfven om
sak, 1. ex.: T. gång. T. slit, vers, ej flytande.
T. afsällning. T-t begrepp, 1. faltningsgåfva,
l-l hufvud, svårighet alt fatta. T-l lif,
förstoppning. Ha en 1. verld, en t. lycka, icke hafva
någon framgång i verlden.
TRÖGHET, f. 3. i) Trög rörelse, Irög gång.
Låsets, maskinens 1. — 2) (fys.) Den egenskap
hos kropparna, till följe hvaraf de sträfva alt
fortfarande förblifva i det tillstånd af rörelse eller
hvila, hvari de en gång befinna sig. Kroppars
oförmåga alt, ulan yltre verkande orsak, förändra
sitt tillstånd af rörelse eller hvüa. Kallas äfv.
Framhärdighet, Inerlie. — 3) Långsamhet i
arbete, förrättning; håglöshet, brist på drift, lif,
eller munterhet; trögt begrepp, trög
fattnings-gåfva.
TRÖGHETSKRAFT, f. 3. (fys.) Kroppars
sträf-vandc att emolslå hvarje verkande kraft.
TRÖG KÖRD, a. 2. 4) Säges om hästar, som
draga trögt och behöfva mycken påmaning med
piskan. — 2) (fig. fam.) Se Trög, bem. 2. —
Trögkördhel, f. 3.
TRÖG LÄST, a. 4. Som går trögt atl läsa.
T. lås, dörr. T. stil, bok.
TRÖGNA, v. n. 4. (föga brukl.) Blifva trög.
TRÖGSMÄLT, a. 4. Se Svårsmäll. —
Trög-smällhel, f. 3.
TRÖGT, adv. På ett Irögt sätt, med tröghet,
långsamt, ej fort, ej lätt, ej villigt. Dörren, låset,
nyckeln, maskinen går t. Handskarne gå t.
af, på. Arbetet går l. Del går 1. för honomr
långsamt med hans fortkomst, befordran.
TRÖGTÄNKT, a. 4. Som har trög lankegåfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
