Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Träffning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 TRÄ
för olycka. — T-s, v. d. Möta ell. raka
hvarandra. Härnäst vi t. — T. sig, v. r. (fam.)
Falla sig, inträffa, hända. — T-n de, part. akt.
Brukas stundom nästan adjeklivt. T. sanning.
T. infall. — T-d, part. pass. Väl l-l
porträtt.
TRÄFFNING, f. 2. Strid, mera betydande än
en skärmytsel, men mindre än elt fältslag (batalj,
slagtning), hvarvid elt eller par lusen man stupa
eller blifva sårade. Inlåta sig i en t. — Jfr.
Drabbning.
TRÄGEN, a. 2. neutr. — et. (af isl. f>ra,
envishet, ihärdighet) i) Ihärdig i arbete,
förehaf-vande. Han är myckel l. i sill arbete, i sin
Ijenst. T. i sina studier. T. arbetare.
(Ordspråk) T. vinner, genom flit och ihärdighet
uppnår man slutligen målet. — 2) (om sak) a) Som
med flit och id, rastlöst förrättas. T-el arbete.
T. tjenslgöring, uppassning. T-gna böner,
en-sländiga. T-gna omsorger, oaflåtliga. T-gna
uppvaktningar, besök, som tätt och ofta
upprepas. — Syn. Flitig. — b) Som fordrar mycken
trägenhet. T. syssla, Ijenst.
TRÄGENHET, f. 3. i) Ihållande flit, träget
arbete, ihärdighet i hvad man förehafver, trägen
utöfning, träget upprepande. T. i arbete, i Ijenst,
i bön, i uppvaktningar. — Syn. Flit, Id,
Oför-trulenbet.
TRÄGET, adv. På elt träget sätt, med
trägenhet. Arbeta t. Anhålla l., på del trägnaste,
med all enträgenbet. T. söka ens ynnest.
TRÄGGJAN, trä’ggjann, f. sing. indef.
ört-slägtet Sparganium.
TRÄGNAS, v. d. 4. (gam.) Vara trägen,
enträgen.
TRÄGRAVUR, trä’gravy’r, m. 3. Se
Träsnitt.
TRÄGRAVÖR, –ö’r, m. 3. Se Träsnidare.
TRÄGÅRD, se Trädgård.
TRÄHUFVUD, n. 4. 4) Träbild, gjord i
likhet med elt hufvud. — 2) Piphufvud af irä. —
3) (fig. fam.) Dum, eller torr och tråkig menniska.
TRÄHÄST, m. 2. 4) Träbild, gjord i likhet
med en häst. — 2) Etl slags straffredskap,
beslående i en bild af trä. liknande en häst, med
hvass rygg, på hvilken delinqventen måste sitta en
viss tid grensle med tyngder fäslade vid benen.
TRÄIG, a. 2. Till sammansättning och textur
liknande trä; kärf som trä. — Träi g hel, f. 3.
TRÄJON, tra jånn. n. 5. Ett slags Ormbunke,
hvars rot begagnas på apoteken. Aspidium Filix
mas.
TRÄKARL, m. 2. 4) (fig. fam.) Kärf och
tråkig karl. — 2) Ett slags kortspel. Heter på
tyska Whisl mit dem Slrohmann, hvaraf kan
slutas, au siafningssättet Trekarl är oriktigt.
TRÄKAM, trä’kåmrn, m. 2. pl. — kammar.
(jäg.) En gröfre eller smalare stång, genomborrad
och försedd med bvässta pinnar, alt läggas på
insidan af cn varggrop eller på öfra kanten af
varggårds stängsel.
TRÄKOL, n. 5. Kol, brändt af trä. Kallas
så till skilnad ifrån Stenkol.
TRÄKÄRL, □. 6. Kärl af trä. Brukas i plur.
äfv. i samma mening som Träsaker.
TRÅL, m. 2. 4) Se Slaf, bem. 4. — 2) (fam.)
Se Arbetsträl.
Anm. Ordet förmodas af Ihre härstamma från
angl. sax. T hr tan, tukta, aga.
TRÄLA, v. n. 4. 4) Vara träl. — 2) (fig. fam.)
Arbeta som en träl, hafva ytterst svårt och träget
arbete. — Syn. Slafva. — Trä lande, n. 4.
TRÄ
TRÄLAKTIG, a. 2. Se Slafvisk, Trälsam.
— Trälaklighet, f. 3. — Trälakligt, adv.
TRÄLARBETE, n. 4. 4) Sådant slags arbete,
som tillhör slafvar. — 2) (fig. fam.) Ytterst
mödosamt arbete.
TRÄLBOREN, a. 2. neutr. — et. (gam.) Född
af träl.
TRÄLDOM, m. sing. Se Slafveri. (Fig., bibi.)
T. under synden, syndavana.
TRÄLDOMSOK, n. 5. (fig.) Träldoms tvång.
TRÄLIM, n. sing. Se Snickarlim.
TRÄL1NNA, f. 4. Se Slafvinna.
TRÄLLA, f. 4. Drifverk, hvaruti kuggarne
af elt hjul ingripa, och hvarigenom en hjulstock
kringdrifves, bestående af tvenne runda skifvor.
emellan hvilka slafvar af hårdt trä (Trillvalar) äro
befäslade. [Trella.]
TRÄLLSTOCK, m. 2. Stocken eller axeln till
en tralla.
TRÄLLVAL, se Trillval.
TRÄLSAM, a. 2. 4) Yilerst trägen och
mödosam. T-t arbete, handlverk. T. syssla. — 2)
Ytterst trägen i arbete. All silla halfva nallen
och arbeta, del är all vara för myckel t. —
Trä lsamhet, f. 3. — Trälsaml, adv.
TRÄLVÄG, m. 2. Se Dragväg.
TRÄMASK, m. 2. Mask, som fräter trä.
TRÄMÄRR, f. 2. (pop.) Se Trähäst, bem. 2.
TRÄNG (ä långt), m. 3. (fr. Train) Följe,
medfölje; vagnslåg; artilleri-tillbehör.
TRÄNGA, v. a. 2. (af Trång; således
egentligen: Göra trångt för någon) 4) Genom
påtryckning, med mer eller mindre styrka skjuta, drifva
framför sig, undan, o. s. v.; hårdt trycka på. T.
någon intill väggen. Man trängde mig ål
sidan. Vara trängd på alla sidor. T.
emèl-lan* igènom, néd, upp, tillbaka o. s. v., genom
pålrängning skjuta, flytta, drifva emellan, o. s. v.
T. bort, fram, ihop, fn, undan, ut, se
Borttränga. Framtränga, &c. T. omkull, påtränga
så hardt, att någon eller något faller omkull. T.
på’, tränga hårdt, med all kraft, eftertryckligt.
T. sö’nder, tränga på så starkt, att någol går
sönder. — 2) (om klädespersedlar) Trycka hårdt.
Rocken l-ger mig öfver axlarna. Skon l-ger
mig. — Syn. Klämma, Sitta hårdt ål. — V. n.
ell. T. sig, v. r. Med möda och ansträngning
bana sig väg fram, in, o. s. v. Säges äfv. om
liflösa ting, som trycka så hårdt på, att de öppna
sig väg fram, in, o. s. v. T. igenom
folkmassan, fiendens leder. T. emellan ell. l. sig
emellan ell par personer. T. fram ell. l. sig fram,
se Framtränga. (Fig.) T. sig fram lill etl
embete, genom mycket äflande och med andras
tillbakasättande vinna del. T. igènom ell. l. sig
igènom, se Genomtränga. (Fig.) T. igenom merg
och ben, gripa, skaka, röra ända lill del innersta.
T. sig ihop, tränga sig närmare tillsammans. T.
in ell. t. sig i’n, se Intränga. (Fig.) T. sig in
i ell sällskap, ehuru objuden och ogerna sedd,
inträda i elt sällskap. T. sig in i ell. l. sig till
en befallning, åtkomma den genom att
undantränga andra, som äro dertill mera berättigade.
T. ell. t. sig néd, upp, ut, genom hård
påtryckning bana, öppna sig väg ned, o. s. v. Se äfv.
Uttränga. — V. n. o. v. i mpers. Tvinga,
nödga; vara nödig, fordras. När ell. om nöden
t-ger. Om del l-ger, i nödfall, vid behof. —
T-s, v. d. Tränga hvarandrn. Folkel t-gdes,
för all komma fram. (Fig.) T. om någol, säges
om flera, hvilka alla ifrigl söka all vinna något,
som icke mer än en eller elt par kunna få, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
