- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
575

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tua ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TÜA

TÜL

575

stycken, t. ex.: Skära, dela i t. Gä i t-, gå
sönder. (Fig. fam.) Ta i l. med en ting, gripa
sig an med något. Ta i t. med en, inlala sig i
strid, tvist med, ställa till rätta, lcxo upp någon.

TUA, f. 4. Se Tvåa.

TUB, m. 3. (lat. Tubus, rör) Rör med
förstorande synglas, som närmar föremålen till ögat,
och hvarmedelst man kan se bättre på långt håll.
Synrör, Fjerrglas.

TUBBA, v. a. 4. Förleda till otrohet, till
svikande af ed, pligt. T. tjenslefolk, vittnen.
T. en lill någol. T. (ill del ondl är. —
Tubbande, n. 4. o. Tubbning, f. 2.

TUBBARE, m. 3. En, som tubbar.

TUBERKEL, tubä’rrk’l, m. 3. pl. luberkler.
(lat. Tuberculum) Knölig svulst.

TUBEROS, –ös, f. 3. En lökväxt med hög
stjelk och bvita, välluktande liljeformiga blommor.
Polyanlhes tuberosa.

TUBEROSITET, –––––––ét, f. 3. (med.)
Knö-lighet.

TUBERÖS, - - ö’s, a. 2. (lat. Tuberosus) Knölig.

TUBULERA, v. a. 4. (af lat. Tubulus. rör) I
kemien. Sälla en flaskhals på kulan af en relorl
eller af en kolf. — Tubulering, f. 2.

TUCKT, TUCKTA, se Tukt, Tukta.

TUDELAD, a; 2. Delad i två delar. (Bot.)
T-l blad, med två djupa inskärningar.

TUDDA, v. a. 4. Göra, alt hår, ull o. s. v.,
som borde ligga jemnt utbredda öfveralll, samla
sig på vissa ställen i knölar, klumpar ell. lofvor.
T. ih6p.

TUFALDIG, se Tvåfaldig.

TUFF, m. 3. 4) Elt askgrått mineral af
vulkaniskt ursprung. — 2) Se Tuffslen.

TUFFSTEN, m. sing. (mineral.) En fällning
ur källvatten, som hålla kolsyrad kalk upplöst.
Kallas äfv. Kalkluff, Travertino.

TUFROT, tüvröt, f. 3. pl. — rötter. (bot.)
Sammansatt rot af en mängd sammanväfda
små-rölier och rotsljelkar.

TUFSA, tüffsa, v. a. 4. (fam.) T. li ll, se
Till-lufsa.

TUFTÄTEL, m. sing. Grässlaget Aira
cæspi-tosa.

TUFVA, f. 4. Helt liten, vanligen gräsbeväxt,
af naturen bildad upphöjning på marken, vanligen
af dyjord. En äng. full med l-vor. (Ordspr.)
Liten t. stjelper ofla stort lass, det behöfs ofta
blott en helt liten orsak, för alt tillintetgöra slora
företag, bringa på fall stora välden, o. s. v.; en
ringa man kan stundom blifva den mäktiges fall.

TUFVIG, a. 2. Full med tufvor. T. äng,
mark.

TUFVIGHET, f. 3. Tufvig beskaffenhet.

TUGGA, v. a. o. n. 4. 4) Söndermala mellan
tänderna. T. maten, innan man sväljer den.
T. sönder. T. 6m, tugga ånyo; (flg. fam.)
om-säga. (Fam.) T. stort, liksom man hade munnen
full. (Fig. fam.) T. t’ en något, genom idkeliga
omsägningar prägla i en något. T. jemt på ell
och samma, idkeligen upprepa något. — 2)
Klämma mellan länderna något, som ej nedsväljcs,
ulan hvarur man blott vill pressa saften. T.
lobak, betel. T. kalmusrol. — 3) Idkeligen bita
på någol. T. på belslel. T. på naglarna. (Fig.
fam.) T. på, kälta på. — Tuggande, n. 4.

TUGGA, f. 4. Så mycket som på en gång
tuggas eller blifvit tuggadt. Ge elt barn l-gor.

TUGGBUSS, m. 2. Ett stycke tuggtobak, som
man tuggar eller tuggat på, eller ämnadt till
tuggning.

TUGGNING, f. 2. Handlingen, då man tuggan
TUGGTOBAK, tüggtöback, m. sing. Tobak,
beredd till tuggning.

TUGGTRENS, m. 2. Elt slags trens, som
sättes i munnen på hästar, för alt framkalla
sali-vation.

TUGGYTA, f. 4. Taflan eller öfre ytan på
en tandkrona.

TUKAN, -ån, m. 3. Fågel i S. Amerika,
stor som cn kråka, svartgrön, med bröst och gump
röda, och med en vidunderligt stor näbb.
Ram-phastos Tucanus.

TUKT, tückl, m. sing. oböjl. (egenll.:
Uppfostran) 4) Ordentlighet och goda seder, hvartill
man genom god uppfostran vänjes. Uppfostra en
flicka i t. och ära. Lefva i 1. Hålla i t. och
Herrans förmaning, äfv. (fig. fam.) genom
stränghet tvinga till ordentlighet. I all 1. och ära,
på elt kyskt, ärbart och anständigt sätt. — 2)
Punktlig lydnad, ordentlighet och noggrant
iakttagande af pligt, hvartill soldater, fångar m. fl.
tvingas. Hålla manskapet i sträng t. — Deraf
Krigstukt. — Syn. Disciplin.

TUKTA, lückta, v. a. 4. (egenll.: Uppfostran)
4) Bestraffa i ändamål alt rätta och förbättra.
Sägcs om barn, tjenstefolk, o. s. v. — 2) (fig.)
Bestraffa; genom stränghet, tvång eller
handgripligt våld bringa lill förnuft; utkräfva hämd af
någon; låta någon få umgälla, hvad han
förbrutit.

TUKTAN, f. sing. indef. 4) Aga, bestraffning.
Säges i fråga om barn och dem. som stå under
ens uppsigt, lydnad. Slå under ens 1., vara
underkastad tuktan af någon, som man är skyldig
alt lyda. — 2) (i allmänhet) Bestraffning, hämd,
skarp tillrättavisning.

TUKTARE, m. 3. En, som tuktar.

TUKTHUS, n. 3. Hus, der förbrytare
inspärras, för att hållas lill lukt, ordning och arbete, i
ändamål att sålunda förbättras. — Syn.
Korrektionshus. — Ss. T-fånge, -hjon.

TUKTIG, a. 2. Som lefver i tukt, i kyskhet
och ärbarhet. En t. mö. Man säger äft.: T.
lefnad. — Tu k ligt, adv.

TUKTIGHET, f. 3. Tuktig lefnad.

TUKTLÖS, a. 2. Ulan tukt. Växa upp 1.
Lefva 1. — Tukllöshel, f. 3. — Tukllösl,
adv.

TUKTOMÄSTARE, m. 3. 4) (egenll.)
Uppfostran. — 2) En, som tuktar, bestraffar, kufvar.

TULAD09A, tüladösa, f. 4. Fint graverad,
med Tulamelall inlagd silfvcrsnusdosa.

TUL/1METALL, tülametåll, m. sing. En i
staden Tula i Ryssland uppfunnen
metallblandning af silfver, argenian, bly och svafvel.

TULIPAN, se Tulpan.

TULKÖRT, f. 3. Örten Asclepias
vinceloxl-cum.

TULL, m. 2. (isl. Toll: t. Zoll) 4) (ford.)
Af-gift af hvad slag som helst. Deraf ännu
Qvarn-tull. — 2) a) Afgift, som erlägges för varor,
hvilka in- eller utföras. Betala, erlägga t. för
varor. Lägga t. på varor. Taga 1. för en
vara. T-en på vin, på spannmål. Hög, låg t.
Försnilla l-en. Lilla l-en, se Landlull. —
Bildar flera sammansältningar, såsom:
Införsels-tull, UlförselslulI, Landlull, Sjötull,
Spannmålstull, m. m. — b) Afgift, som erlägges vid färd
öfver en bro. Eljest Bropenningar. — 3) Ställe,
der tull uppbäres. Äfven Tullhus. — 4)
Tullbom; äfv. stadsport (enär tullen i städer, för
landvägen inkommande varor, alltid der uppbäres).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free