Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tulla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
876 TÜL
Fara genom, passera l-en. Han har aldrig
varit utom l-en, aldrig varit utom staden. —
3) Se Tullverk. Han har fåll en syssla vid
1-en. — Ss. T-afgifl.
TULLA, v. n. 4. Betala tull. T. för en vara.
— V. a. 4) Taga tull af någon. Säges om
mjöl-nare. — 2) (skämlv.) Plundra, olofligt taga något
af en summa, ett förråd. T. ens pung. Någon
måtte ha l-t mina äplen.
TULLARRENDE, tüllarä’nnde, n. 4. Arrende
af tullinkomster.
TULLRAR, a. 2. 4) Belagd med tull. — 2)
Som kan, får förtullas.
TULLBEHANDLA, v. a. 4. Säges om
lull-tjenstemän, då de för in- eller utgående vara
iakttaga gällande föreskrifter.
TULLBESÖKARE, m. B. Tullbetjent, som
visiterar i tullen.
TULLBETJENING, f. 2. Tjenstemän och
be-tjening vid en tull eller vid tullarna i riket.
TULLBETJENT, m. pl. — beljenle.
Upp-syningsman vid en tull.
TULLBEVAKNING, f. 2. 4) Bevakning i och
för tullens ordentliga betalande och till hindrande
af oloflig införsel. — 2) Dervid anställde personer.
TULLBOD, f. 2. Se Tullhus.
TULLBOM, m. 2. pl. — bommar. Bom,
hvarmed vid ett tullhus vägen spärras, på del
väg-farandc ej målle slippa fram, utan all belala tull.
TULLDIREKTION, tülldiräcktschön, f. 3. Se
Tullstyrelse.
TULLDIREKTÖR, tülldiräcktö’r, m. 3.
Ledamot af en tullstyrelse. Se äfv.
General-lulldi-reklör.
TULLDISTRIKT, lülldistri’ckl, n. 3. o. B.
Särskilt område i och för tullbevakningen. Hvarje
l. har sin chef, [-district.]
TULLE, m. 2. Tullar kallas de i relingen
af en båt parvis fastsalta trä- eller jernstycken,
mellan hvilka årorna röras under rodd. Man säger
äfv. Årlullar.
TULLFLAGGA, f. 4. Särskilt flagg för
fartyg, tillhörande tullverket.
TULLFRI, a. 2. neutr. — fritt. Befriad ifrån
tull.
TULLFRIHET, f. 3. Frihet ifrån erläggande
af tull.
TULLFRITT, adv. Fritt för tullafgift.
Passera l. (Fig. fam.) Tankarnc löpa l., äro fria,
kunna ej hämmas.
TULLFÖRPAKTARE, m. B. Förpaktare af
tullinkomster.
TULLFÖRPASSNING, f. 2. Förpassning å
varor, som föras ifrån ort till annan.
TULLFÖRSMLLARE, m. B. Den, som
försnillar laglig tull.
TULLFÖRSNILLNING, f. 2. Förbrytelsen, då
man svikeligen undanhåller kronan stadgad
tull-afgifl.
TULLFÖRVALTARE, m. B. Benämning på
cheferna för inkommande och utgående
Tullkamrar samt uppbördskontoren i stapelstäder och
gränsstäder.
TULLFÖRVALTNTNG, f. 9 Förvaltningen af
lullärendcrna.
TULLGATA. f. 4. Gala, som går fram till
en tull i stad eller köping.
TULLHUS, n. 8. Hus, der tull uppbäres och
tullljenslemän hafva sin station.
TULLINKOMST, m. 3. (mest i plur.) Inkomst
genom tullafgiflcr.
TULLINSPEKTOR, lüllinnspäcktör, m. 3. Så
TÜt
kullas tullchef i sjöstSder utan stapelrStt samt 1
gränsorter, der bevaknings- eller inloppslullar
finnas, äfvensom föreståndare för packhus och
nederlag, konfiskations-konloren, metall- och
viktualie-vågarna. samt beVakningsluilarna.
TULLINTRAD, töllinntråd, m. 3. Se
Tullinkomst.
TULLINTÄGT, c. 3. Inlagt af lullmedcl.
TULLJAKT, f. 3. Jakt, som tillhör tullverket
och användes i och för lullbcvakningen.
TULLJURNAL, tüllschurrnål, m. 3. Jurnal,
hvaruti alla fartyg och af dem medförda varor,
som till stapelstad ankomma eller derifrån afgå,
skola införas.
TULLKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar.
Kontor, der varor lullbehandlas. — Ss.
Tullkammarchef, -föreståndare.
TULLKONTOR, tüllkånntör, n. B. Se
Tullkammare.
TULLKAPPE, m. 2. pl. — kappar. Se
Qvarn-kappe.
TULLMEDEL, n. pl. Penningmedel, som
inflyta af tullen.
TULLNÄR, tüllnä’r, m. 3. (t. Zöllncr) Person,
som uppbär tull för varor. Ordet är numera
för-åldradt.
TULLORDNING, f. 2. Stadgad ordning i
afseende på tulluppbörd.
TULLPLATS, m. 3. Plats, der tullkammare
eller ständig tullbevakning finnes.
TULLPORT, m. 2. Stadsport, der tull finnes.
TULLQVARN, f. 2. Qvarn, der säd förmales
emot erläggande af tull.
TULLRÄTTIGHET, f. 3. Rättighet att
uppbära tull.
TULLSATS, m. 3. Afgift, bestämd för hvarje
särskilt varuarlikel, som kan komma i fråga alt
in- eller utföras.
TULLSEDEL, m. 2. pl. — sedlar. Af
vederbörande tullkammare ulfärdadl bevis, alt tull blifvit
erlagd för en vara.
TULLSKRIFVARE, m. S. Skrifvare vid en
tullkammare, vid tullverket.
TULLSNOK, m. 2. Öknamn på tullbesökare.
TULLSTATION, lüllstallschön, f. 3. Ställe,
der tullkammare finnes.
TULLSTUGA, f. 4. Se Tullhus.
TULLSTÄMPEL, m. 2. pl. — slämplar.
Stämpel, som åsättes tullbehandlad vara.
TULLSTYRELSE, f. 3. Styrelse för
lullären-der. Se äfv. General-Tullstyrelse.
TULLTARIFF, lülliari’fT. m. 3. eller
TULLTAXA, f. 4 Förteckning på samtcliga
gällande tullsatser i ctl land.
TULLTECKEN, n. 5. Tecken, som bäres af
tullljenslemän såsom kännemärke på deras
befattning.
TULLTJENSTEMAN. m. 8. pl. - män.
Tjen-stcman vid tullverket.
TULLUMGÄLD, m. 3. Utgift vid en varas
tullbehandling.
TULLUPPBÖRD, m. 3. Uppbörd af lullmcdeL
TULLUPPBÖRDSMAN, rn. S. pl. — män.
Tjenstemän. som bar uppbörd af tullmedeL
TULLUPPSYNINGSMAN, m. B. pl. — män.
Se Tullinspektor.
TULLVAKTMÄSTARE, m. B. Lägre
tjensle-man vid lullbevakningen.
TULLVERK, n. 5 Samleliga embetsverk ocb
allmänna inrättningar med tillhörande embets- och
tjenstemän samt betjening, som handlägga alla tull*
ärender och besörja tullbevakningen i ett land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
