Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Turkiska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880 TUR
oricntalis. T-l rödt, en vacker röd. äkta färg.
T-l garn, en sort starkt bomullsgarn, färgadi
med turkiskt rödt. T-l papper, en sort vackert,
marmoreradt papper.
TURKISKA, f. sing. Turkiska språket.
TURKOS, turrkös, m. 3. En himmelsblå, hälft
genomskinlig ädelsten.
‘ TURMALIN, turrmalfn, m. 3. En svarlgrön,
röd eller blå ädelsten, som uppvärmd drager till
fig aska.
TURNÉ, n. 3. (fr. Tournez) Ett slags begör i
vissa kortspel. Jfr. Turnera, v. n.
TURNERA, v. a. 4. (fr. Tourner) 4) Vända,
gifva vändning åt. — 2) (krigsk.) Kringgå (en
armé, trupp, o. s. v.). — V. n. (i kortspel) Ryta
af talongen, hvarvid Öfvcrsla kortet uppslås till
trumf.
TURNING, f. 2. Förhållandet, då man lurar.
TURSK, se Turkisk. Förekommer i uttrycket:
T-a bönor.
TURTURDUFVA, törrlurrdüva. f. 4. pl. —
duf-vor. En art af Dufvornas slägle, ofvan brun med
gula fläckar, rödt bröst och hvit mage; i de
södra delarna utaf Asien och Europa. Columba
Turtur.
TUSAN, tüsann. (fnm) Brukas i vissa
svor-domsuttryck i st. f. Tusen, t. ex.: T. djeflar!
T. hakar! T. plålar! Förkorlningsvis säges
Tusan i samma mening som Djefvulen, Fan (jfr.
dessa ord), t. ex.: Del var l.! T. så slor! Kors
för l.! Nå l.!
* TUSCH, m. 3. I. (fr. Touche) T-er betyder, i
målningskonsten, stundom: tinler; stundom: väl
anbragta effekter.
TUSCH, m. 3. II. Fint rifvcn lack- eller
jordfärg, blandad med gummi eller limvatten och
formad i små kakor eller slänger. Svart, blå.
gul, hvit t. Den finaste svarta l-en år den
Kinesiska. T nyttjas till lavering. — Ss.
T-får g. -målning, -ritning, -stång,
-sv år la.
TUSCHA, v. a. 4. (mål.) Lavera med tusch. —
Tu schn in g. f. 2.
TUSCHKOPP. m. 2. Kopp, hvari tusch vid
lavering löses i vallen.
TUSCHLAF, m. 2. pl. — lafvar. En
färg-laf. Lichcn puslulatus.
TUSCHLÅDA, f. 4. Låda af silkespapper, hvari
den kinesiska tuschen befmnes inlagd.
TUSCHMANÉR, n. 5. En art af
koppar-alickarekonsten.
TUSCHPENSEL, m. 2. pl. - penslar.
Pensel, som begagnas till lavering med tusch.
TUSEN, tüs’n, äfv. TUSENDE, och (föråldr.)
TUSEND. Grundtal. Tio gånger hundra. Fyra
lusen man. Flera tusende. Många tusen. Tusen
sinom tusen. År ell tusen åtlahundra
femtiofyra. Brukas ofta i st. f. Många, t. ex.: Tusen
helsningar. Jag har sagl del lusen gånger. —
Nyttjas äfv. substantivt, i best, form, t. ex.:
Tusendel koslar så och så mycket. — Ss.
T-hör-nig. -hörning.
Anm. Heter i isl. pusund, pushundrud cWer
pusundrud, sannolikt af pl. Tigius, tiotal,
tior, och Hundrud. hundra (således: hundra
tiotal), liksom Tvailigius (två tiotal) utbildats
lill det nuvarande Tjugu.
TUSENBLAD, n. S. Se Hårörl.
TUSENDE, ordnlngstal. Som följer i ordningen
näst efter den niohundrade niltionde nionde. Man
«äger likaså: Tvåtusende, Tretusende,
o. b. v.
ITT
TUSENDEDEL ell. TUSENDEL, m. 2. En
del af elt helt, som är deladl i tusen lika stora
delar.
TUSENFALD, a. sing. indef. eller
TUSENFALDIG, a. 2. 1) Tusen gånger så
slor. — 2) Säges om något, som beslår af lusen
likadana eller liknande föremål, eller blott varande
af samma art, natur. — 3) (fam.) Mångfaldig.
TUSENFALDT, adv. 4) Tusen gånger; tusen
gånger så mycket. — 2) (fam.) Ganska myckel.
Tacka, helsa t.
TUSENFOT, m. 3. pl. — folier. Insekt af
do Mångfotade, 1 */2 tum lång, stålgrå och
gul-fläckig. med omkring 90 par fölter. lulus terreslris.
TUSENFRÖJD, f. 3. Se Tusenskön.
TUSENGYLLEN, m. 5. Apoteksväxten
Ery-tbræa Centaurium.
TUSENKONSTLARE, m. 5. eller
TUSENKONSTNÄR, m. 3. (fam.) En. som kan
göra tusen konster; stor konstmästare.
TUSENSKÖN. f. 1. (i sing. best, form — skönan)
Örten Bellis perennis, med röda strålblommor.
Hvit T., örien Achillæa ptarmica, med vackra
hvita blommor.
TUSENTAL ell. TUSENDETAL. n. 5. 4)
Antal af lusen. — 2) Elfte århundradet. Han
lefde på t-el.
TUSENTALS, adv. 4) Tusen i sender, för
hvar gång. Räkna t. — 2) Till antal af tusen.
T. myggor.* De finnas l.
TUSENÅRIG, a. 2. Tusen år gammal; som
varar tusen år. Del l-a rikel, ett af flera
svärmande teologer inbilladt rike, som efter 6000 år,
då Antikrist och andra kristna församlingens
fiender vore utrotade, skulle laga sin början och
vara i lusen år. under elt tillstånd af ostörd frid
och sällhet.
TUSKA. v. n. 4. (t. lauschen; fam.) Se Byla.
— Tuskande, n. 4. o. Tusknin g, f. 2.
TUSKARE, m. B. (fam.) En, som är fallen för
att hyta.
TUSSA, v. a. 4. (af isl. fusa, rusa fram; fam,)
Sc Helsa.
TÜSSABLÅNNING, m. 2. Se Halfrese.
TUSSE ell. THUSSE, m. 2. pl. tussar, (isl.
purs) 1) Denna benämning, liktydig med Troll,
gafs fordom af Svear och Göter åt Skandinaviens
äldre innebyggare, Jötnarna (Jällarna). — 2)
Tussar kallas äfv. i vissa landsorter Vargar.
TÜT, m. 2. (fam.) 4) Trut, mun. — 2) Pip,
spels. — 3) Strut.
TUTA. f. 4. Betäckning för etl finger, af
skinn o. d.
TUTA, v. n. o. a. 4. (ursprung!.: Tjuta) 4)
Blåsa i vissa gammaldags blåsinslrumenter,
isynnerhet i lur. Tornväktaren l-r Ho, tutar i luren
till tecken alt klockan är tio slagen. — 2) (fam.)
Biåsa ett biåsinstrument illa, blåsa i tid och otid.
— 3) (fam.) Ropa högt. T. en något i örat. —
Tulande, n. 4. o. Tulning. f. 2.
TUTARE, m. 5. En, som tutar.
TUTIA, tütia, f. sing. Sublimerad zink, som
afsälter sig i smältugnar.
TUTT, m. sing. (fr. Toul; fam.) Hela l-en,
alltihop.
TUTTA, f. 4. (fam.) Liten flicka, under 6 eller
8 års ålder. — Syn. Slumpa.
TUTTA, v. n. 4. (fam.) T. på’, pålända, slicka
f brand.
TUTTANEGO. - - négo, m. ell. n. sing. indef.
Kinesisk metallblandning af 2 delar tenn och 4
del vismul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
