Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tunngöra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÜN TUR 579
och försäljas i tunnor. — 2) (skämtv.)
Mennisko-spillning, som afhämtas i tunnkärl.
TUNNGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) Se
Förtunna. — Tunngörande, n. 4. o.
Tunn-gör ning, f. 2.
TUNNHET, f. 3. i) Ringa tjocklek.
Papperets, klädernas t. — 2) Gleshet. Sädens l. —
3) (om flytande ämnen) Ringa tjockhet, konsistens.
Vällingens, kaffets t.
TUNNHVALF, n. 5. Hvalf i halfcirkel, eller
mindre del af en cirkel.
TUNNJÄST, m. sing. Jäst, som afsälter sig
af dricka på tunnor.
TUNNKLÄDD, a. 2. Klädd i tunna kläder. Gå t.
TUNNKÄRL, n. 5. Se Tunna.
TUNNLAND, n. 5. Ytmått = 44,000
qvadrat-alnar.
TUNNLÄNGA, f. 4. (skepp.) En smäckrare
båtlänga, eller ock blott elt hopsplissadt tåg.
TUNNPULVER, n. 5. (fyrv.) Okornadt krut.
TUNNRÅ, n. 4. Ett slags tunt bakverk af
hvetemjöl.
TUNNSKA LIG, a. 2. Som har tunt skal.
TUNNSLITEN, a. 2. neutr. — et. Förtunnad
genom slitning.
TUNNSMAK, m. sing. Smak, som dricka får,
när det slår länge på tunna.
TUNNSTAF, m. 3. pl. — släfver. Slaf till
tunnor. Se Staf, bem. 2. ell. Kim.
TUNNSÅ, m. 2. Så af en lunnas rymdmått.
TUNNSÅDD, a. 2. 1) Tunt utsådd. T. säd.
— 2) (fig.) Gles; sällsynt.
TUNNTALS, adv. Räknadt i tunnor; en eller
flera tunnor i sender.
TUNNTAPP, m. 2. Tapp till en tunna.
TUNNVIS, adv. Se Tunnlals.
TUNT, tünnt, adv. 1) På ett tunt sätt. T.
klädd, se Tunnklädd. — 2) Glest. T. sådd.
TUPÉ, m. 3. (fr. Toupel, pannhår, lugg) Dakåt
uppkammadt och friseradt pannhår.
TUPP, m. 2. 1) Hane af Hönsfåglarnes slägte,
men isynnerhet af de vanliga hönsen. T en gal.
(Fam.) Våt som en t., genomvåt. — Bildar
åtskilliga sammansättningar, såsom: Höns-, Tjäder-,
Orr-, Rapphöns-, Kalkontupp. — Syn. Hane. —
2) Figur, bild, som har formen af en tupp. T-en
på kyrktornet.
TUPPFJÄT, n. 5. Steg af en tupp. (Fam.)
Icke ell l., icke det ringaste.
TUPPFÄKTNING, f. 2. Ett slags folknöje,
som beslår deri, alt man inöfvar tvenne väl gödda
tuppar, förser dem med sporrar på fötlerna och
låter dem slåss.
TUPPGÄLL, n. 5. Tuppens galande.
TUPPKAM, m. 2. pl. — kammar. 1) Kam
på en tupp. Jfr. Kam, bem. 6. — 2) Blomväxten
Celosia.
TUPPKRÅS, n. 3. Kråset af en tupp. Jfr.
Krås, bem. 4.
TUPPKYCKLING, m. 2. Kyckling af hankön.
TUPPLUR, m. 2. (fam.) Helt kort lur eller
sömn.
TUPPROP, n. S. Se Tuppgäll.
TUPPSKÄGG, n. 3. Skägget på en tupp. Jfr.
Skägg, bem. 2.
TUPPSPORRE, m. 2. pl. — sporrar. Sporre
på en tupp. Jfr. Sporre, bem. 2.
TUPPSTEN, m. 2. Sten, som stundom finnes
i magen eller lefvern hos gamla tuppar, och
hvilken man fordom tillskref flera underbara
verkningar.
TUPPSTRID, m. 3. Strid emellan tuppar.
TUPPÄGG, n. 3. (skämtv.) Se Vindägg.
TUR, m. 3. (fr. Tour, egentl.: omlopp, hvarf
rundt omkring) 1) Gång, resa, lopp omkring eller
fram och tillbaka. Göra en l. ål landet, ut i
staden. — Deraf Res-, Lust-, Spatser-.
Promenad-, Ridtur. — 2) Ordning, i hvilken personer
följa på hvarandra vid hvarjchanda förrättningar,
i vissa förhållanden och omständigheter. Nu är
l-en hos honom alt hålla vakl. Tjenslgöringen
sker efter t. Alla skola träda fram, hvar i
sin l. Han är den närmaste i l-en till den
Ijcnslen. T. och bcfordringsräll, rätt till
befordran efter grad och ljenslålder. Vara i t. Ull en
syssla, Ull major, vara på grund af grad och
tjensl-ålder närmast berättigad till en syssla, atl blifva
major. Hafva t-en framför, vara efter tur närmare
berättigad till befordran. — Syn. Ordning, Börd.
— 5) Framgång, lycka i företag, i
befordringsväg. i spel. o. s. v. Hafva t. Vara ell. sitta i
l., hafva en tillfällig lycka, under spel. — 4) (i
kortspel) Omgång af flera gifningar o. s. v., som
spelas, innan man uppgör, hvem som vunnit eller
tappat. Spela en l. boslon eller vira. — 3) (i
dans) Figur, som beskrifves under dans. T-erna
i dans, dessa olika figurer jemte den ordning, i
hvilken de följa på hvarandra. Han kan stegen,
men ej l-erna. — 6) (efter fr. Tour de cheveux)
Löshår.
TURA, v. n. 4. T. eller t. öm, göra något
vexelvis med en eller flera andra. De l-de i
vakthållningen. — Turande, n. 4.
TURADIG, sc Tvåradig.
TURBAN, lurrbån, m. 3. (turk. Tulbend) En
hufvudprydnad hos Turkarne och flera andra
österländska folkslag, bestående af elt långt stycke
musslin, siden eller lärft, som på ett eget sätt
lindas omkring en cylindrisk eller halfklotformig
mössa.
TURBILJON, turrbilljön. m. 3. (fr. Tourbillon,
hvirfvel) I fyrverkerikonsten. Ett slags på
vattnet omlöpande staf.
TURBIN, turrbfn, m. 3. (fr. Tourbine)
Horisontell vattenhjul.
TURE, m. 2. pl. lurar, (fam.) Luslig,
munter l., lustig, munter sällskapsbroder.
Anm. Uttrycket är förmodligen hämladt af
mansnamnet Ture, hvilket egentl. betyder: Djerf
karl, bass, af Töras.
TURK, m. 2. — INNA, f. 4. 1) Person,
tillhörig den tatariska folkstam, som, ursprungligen
bosatt i Turkeslans bergstrakter, sedan ulbredt
sig i flera länder och för närvarande är del
herr-skande folket i det efter dem bcnämda Turkiet.
(Fam.) Svära som en T., omätlligt, groft. — 2)
(fig. fam.) Vild, grym menniska, tyrann, barbar.
Han är just en t. emot dem. Brukas för denna
bem. ej i feminin.
TURKA, v. n. 4. (fam.) Studera ifrigt;
block-läsa. Säges om dem, som hafva trögt begrepp.
TURKISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på Turkiet, Turkarnes nation eller
stammar; som är född, inhemsk, finnes, växer eller
tillverkas i Turkiet; äfv. derifrån kommen, der
brukad. T-a nationen. T-a folket, regeringen,
språket. T-a riket. T-a kejsaren. T-a
mattor. T. böna, se Störböna. T-l hvete, majs.
T. lobak, sämre art af Tobaksplantan, äfv. kallad
Bondtobak. Nicotiana ruslica. T. anka, se
Des-mansand. T. umbra, ett slags jernmalm,
mörkbrun, snarlik umbra från Cöln. Kallas äfv.
Cy-prisk umbra, Italiensk jord. T. musik, se
Ja-nilscharmusik. T. hafre, en art bafra. Aveni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
