Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Ty ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886 TY
t. han är sjuk. T. värr, se Tyvärr. — 2) (i
lagstil) Se Fördenskull.
TY, v. a. o. n. 2. Impf. Tydde. (Pop. o. Tam.)
Betyda, förslå, räcka lill. Han (yr inlel emot
den andra. Del lyr icke, förslår ej.
TYCKA, v. a. 2. 4) Hafva om något en viss
föreställning, som hvarken kan bevisas eller
vederläggas, eller för hvilken man icke kan göra redo.
Du l-ker, all färgen är blå, men jag l-ker, all
den är grön. Han l-ker så. — 2) Förmena,
hålla före, tro, länka Jag l-ker, all vi resl
längre. Jag l-ker, all del kan vara nog nu.
Hon l-kle, del var för myckel. Huru
gammal l-ker ni han kan vara? Hvad l-ker ni
all jag bör göra? Hvad l-ker ni om den
saken? Som jag l-ker, förhåller sig saken på
del sällel. Den ene l-ker så, en annan så.
Jag t-ker mig se, höra del. Jag t-ker mig ha
sell honom, det förefaller mig, som jag skulle
ha sett honom. T. sig vara vis, anse sig för
vis. T. sig något vara, hafva höga tankar om
sig. T. väl vara, väl upplaga. T. illa vara,
illa upptaga. Om ni så l-ker, om ni så vill,
om ni så behagar. — 3) T. öm, med välbehag
anse; gerna se, gerna äta, dricka o. s. v.; gerna
vara i ens sällskap; hålla af, älska. Jag l-ker
om hans nit. Jag l-ker just om honom, för
del han svarade så frimodigt. Hvad l-ker ni
om denna kyrkan? hur behagar den er? T-ker
ni om köttsoppa? Jag l-ker mer om ell glas
vin. Jag skulle t. om, all min bror nu vore
här. Jag l-ker ej om all gräla. Jag l-ker ej
om, all man krusar så myckel. T-ker du om
mig i denna klädning? Hvarje mor l-ker om
sill barn. Hvar l-ker om sitt. T. om
fruntimmer. Jag l-ker rätt mycket om den flickan.
Jag l-ker myckel om honom. T. om sig sjelf,
hafva höga tankar om sin person. Hon l-kcr
om sig, tror sig vara en skönhet. T. illa om,
finna obehaglig, vara missnöjd med, illa upptaga.
— T-s, v. d. Hafva utseende af, ingifva en viss
föreställning, visa sig på visst sätt för ens
föreställning. Han tyckes (ell. lycks) mig vara nöjd.
Han l-kles blifva stucken. Del tycks mig, som
han skulle ha orätt ell. han tycks mig hafva
orält. Del lycks af hans lal, som vore han
Finne. Det lycks mig så. Som mig l-kes, har
han orätt. Mig l-kes, all han misstagit sig.
Hvad l-kes er om musiken? hur behagar den
er? Hvad l-kes er om den saken? hvad
tänker ni derom? Det l-kes vilja regna, det ser
ut att bli regn. Del kan så t-s ell. del skulle
så l-s, man skulle tro det. — Syn. Synas.
Förefalla, Förekomma.
TYCKE, n. 4. 4) Föreställning, som hvarken
kan bevisas eller vederläggas, eller för hvilken
man pj kan angifva något skäl. Efler mill l.,
är färgen blå; efter hans l., är den grön. —
2) Tro, mening, tanke. Mill l. är, all han bör
dröja. Efler mill l, har han orält. — 5)
Godtycke, behag. Han gör i atll efler egel t.
Han måste i allt rälla sig efler Iwnnes t. —
4) Böjelse, smak, behag. Falla t. för någon.
Tvinga ens l. Vinna ens t. Hvar och en
följer sill l. Ha l. för, lycka om, t. ex.: Ha t.
för fruntimmer, musik. Falla cn i l-el. vara
i, efler ens l., behaga, vara en lill behag, i ens
smak, l. ex.: Del är jusl i, efler hans t. alt
stiga upp bittida. Del är ej i milt t., jag
tycker ej om det. När del faller honom i t-et,
när det faller honom in, när han får lust, när
det kommer åt honom. (Ordspr.) T. och smak
TYG
bör man ej disputera, det är orätt alt disputera
om tycke och smak, emedan de bero på hvars
och ens olika uppfallning. — 3) Likhet. Sonen
har l. af sin far. Hafva l. af modern. —
Deraf Slägllycke, Syskontycke, Äktenskapstycke.
— 6) Behag i blick och i sätt alt vara.
Kallas äfv.: Godt l. Hon har l., godt t. Hon är
vacker, men har inlel l. Hon är ful, men har
godt t.
TYCKMYCKEN, a. 2. neutr. — el. (fam.) Som
blir stött vid minsta tecken till missaktning eller
brist på uppmärksamhet. Han blef 1., för det
man ej anvisade honom främsta rummet. —
Tyck mycken hel, f. 3.
TYDA, v. a. 2. I. Förklara meningen af något,
utlägga. T. en dröm. T. en svår auklor. T.
någol lill del bästa. T. alll lill del värsta.
T. illa, illa uttyda, illa upplaga. — V. n. T.
på, betyda, bebåda. Delta lyder på inlel godt.
— Tydande, n. 4.
TYDA, orätt i st. f. verbet Ty. Se d. o.
TYD A RE, m. 5. Se Ultydare.
TYDEL1G, eller vanligare:
TYDLIG, a. 2. Lätt alt uppfalta, urskilja,
lyda, begripa, förslå. En l. röst. Lagen är t.
och klar i den delen. T-a bevis. T. stil.
Göra en någol t-t. Det är t-l, all han har
räll. (Log.) T. föreställning, då själen icke
allenast kan ifrån andra ting åtskilja, hvad hon
föreställer sig, utan ock angifva de kännetecken,
hvarigenom det skiljes ifrån andra ting. — Syn. Klar,
Distinkt. Uppenbar, Öppendnglig, Dagklar.
Solklar, Ögonskenlig, Påtaglig, Handgriplig,
Påfallande, Framstående, I ögonen fallande,
springande.
TYDLIGEN, adv. Se Tydligt.
TYDLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
tydlig. Jfr. Tydlig.
TYDLIGT, adv. På ett tydligt satt, med
tydlighet. Jag ser l. farlygel vid horisonten. Jag
inser l, all så är.
TYDNING, f. 2. Förklaring, ulläggning. T-en
af en latinsk författare. Gifva en falsk t.,
oriktigt tyda, t. ex.: Ni ger mina ord en falsk l.
TYFA, ty’fa, f. 4. örtslägtet Typha.
TYFLING, m. 2. (prov.) Se Lingon.
TYFON. ly’fånn, m. sing. En ytterst häftig
hvirfvelslorm vid kusterna af Coromandel och
Kina.
TYFUS. ty’fuss, m. sing. (grek. Typhos, lat.
Typhus) Elt slags hetsig, smittsam feber med
en känsla af utomordentlig matthet och rubbning
i sinnessförrällningarna.
TYG, n. B. 4) Redskap, don. Numera mest
i sammansättningar, såsom Skriflyg. Ridlyg,
Fartyg. Lintyg. (Pop.) Allt hvad t-en hålla, i full
fart. — 2) (ford., i plur.) a) Tross. Se 1 Sam.
30: 24. — b) Artilleri- och andra krigsredskap.
Deraf: Tyghus, Tygmästare, m. fl. — 3) a)
Väf-nad af silke, ull, bomull, hår, guld- eller
silfver-tråd, till kläder, möbler, m. m. Hör för denna
bem. till dekl. 3. Allehanda slags l er. Elt
vackert, fint, dyrbarl l. — Bildar
sammansättningarna Siden-, Ylle-, Bomulls-, Guld-,
Silfver-tyg, m. fl. — b) Säges äfven, för alt beleckna alla
andra slags tyger ulom siden och kläde. Deraf:
Tygsklädning. — 4) (i sing. indef.; fam.) Saker.
Duml t., dumheter; äfv. förargelse, förtret,
motgång. Eländigi t-, uselhet, ömklighet.
Uppdik-iadl t., dikt, lögn, historier. Så’nt l.! hvilken
förargelse, motgång, otur! FÖrbannadl t.,
satans l., se Salanslyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
