Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tyga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYG
TYR
587
TYGA, v. a. 4. (gam.) Intyga, vittna. T. lill,
se Tilltyga.
TYGÄRE, m. 5. Svarfjern, som nyttjas vid
guillochering.
TYGEL, ly’g’l m. 2. pl. — tyglar.
Läderrem, anbragt å hvardera sidan af betslet på
vagns-eller ridhäst, för att dermed kunna slyra honom.
Högra, venslra t-n. Föra en häst vid t-n.
Hålla lösa, stränga, jemna tyglar. Rida med
lösa tyglar. Ge hästen t-n, släppa efter l-n,
hålla tygeln mindre strängt, så alt hästen har
mera frihet. (Fig.) Släppa efter l-n, mildra sin
stränghet. Hålla i t-n, beherrska; hålla vid tukt
och ordning, i lydnad, t. ex.: Ciladellel håller
staden i l-n; hälla en i l-n. Lägga l. på,
kufva. Lemna fria tyglar ål, lemna full frihet.
TYGEL FRI, a. 2. neutr. — fritt. Se
Tygellös. — Tygelfrihel, f. 3. — Ty g el f r ill,
adv.
TYGELLÖS, a. 2. (fig.) Som ej underkastar
sig tvång af lag, ordning eller regel; i hög grad
sjelfsvåldig och oordenllig. T-a horder. T.
frihet. T-l sjelfsvåld. T. lefnad.
TYGELLÖSHET, f. 3. (fig.) Förakt för allt
tvång af lag, ordning eller regel; ytterligt
sjelfs-våld, ytterlig oordentlighel; det med trots af lag,
ordning, sed och umgängsreglor förbundna
sträf-vandel att tillfredsställa våra lustar och begär.
TYGELLÖST, adv. På ett tygellöst sätt; ulan
allt tvång af lag, ordning eller regel; ytterst
sjelfs-våldigl och oordentligl.
TYG FÖR RÅD, n. 3. o. 3. Förråd af vapen,
kanoner m. m. samt artilleri-tillbehör.
TYGGÅRD, m. 2. Se Artillerigård, bem. 4.
TYGHUS, n. 5. Se Arsenal, bem. 4.
TYGHUSFÖRRÅD, n. 3. o. 5. Se Tygförråd.
TYGKÄNGA, f. 4. Känga med tyg i st. f.
öfverläder.
TYGLA, v. a. 4. Hålla i tygeln. Säges både
egenll. o. figurligt. T. en häst hårdt. (Fig.)
T. de upproriska. T. sina begär. T.
sjelfs-våldet. — Tyglande, n. 4.
TYGLÖJTNANT, m. 3. Officer, som biträder
en tygmästare i dess tjensleutöfning.
TYG MÄSTARE, m. 3. Högre officer, som har
uppsigl öfver elt lygförråd. — Se Fälltygmäslare
och General-fälltygmäslare.
TYGSKLÄDNING, f. 2. Klädning af annat
tyg än kläde eller siden.
TYGSKO. m. 3. pl. — skor. Sko med tyg i
st. f. öfverläder.
TYGSKRIFVARE, m. 3. Skrifvare vid ett
tyghus.
TYGSTAT. m. 3. Samtellge officerare,
tjcn-stemän och arbetare, som äro anställda vid ett
tyghus.
TYGSTYCKE, n. 4. Stycke af tyg (bem. 5, a).
TYGTRYCKARE, m. 3. Fabriksarbetare, som
trycker tyger.
TYGTRYCKERT, n. 3. 4) Konsten alt delvis
och upprepadt trycka ett tyg med särskilta färger
efter ett bestämdt mönster. — 2) Inrättning, ställe,
der detta sker.
TYGVAKTARE, m. 3. Person, hvars
befattning är att hafva vård om tygförråd.
TYGVÄFVARE, m. 3. Se Raskmakare.
TYLL, m. 3. Ett slags tunn, lätt, florsartad
väfnad af bomull eller silke.
TYMPAN, tymmpån, m. 3. (grek. Tympanon)
I byggnadskonsten, a) Fältet, som en fronton
innesluter. — b) Fronlispis på en trekantig arkad.
TYNA, v. n. 4. 4) Småningom förlora
kraf
terna, utan att vara sängliggande sjuk. T. åf,
se Aflyna. T. börl, dö genom aftyning. — Syn.
Aflyna, Förlyna, Aflvina. — 2) Säges äfv. om
växter, då deras växtlighet och lifskraft allt mer och
mer aflaga. — 3) (fig.) Småningom aflaga. —
Tynande, n. 4.
TYNGA, v. a. o. n. 2. (af Tung) 4) Trycka
hårdt med sin tyngd. Den svåra bördan
tynger honom för myckel. Del tyngde för hårdt
på hvalfvel. T. ned, se Nedtynga. T. på’,
trycka tyngre. — 2) (fig.) Trycka, besvära. Denna
mat l-ger magen. Sömnen l-ger mig, t-ger
ögonen, jag är mycket sömnig. — T., v. n. eller
T-s, v. d. Blifva trög, olustig af sömn, blifva
sömnig. T. till, somna; taga sig en liten lur.—
Tynga n de, n. 4.
TYNGD, f. 3. 4) a) Alla kroppars dragning
lill jordens medelpunkt, eller deras sträfvan alt
trycka, om de hafva underlag, och all falla, i
händelse de sakna sådant. Kallas äfven Allmän
Tyngd, Gravitation. T-en är egentligen
ingen-Ung annat än en ömsesidig attraktion
emellan alla i universum existerande kroppar.
Luflens l. Denna pelare bär hela takets t.
— b) Måttet af en kropps dragning till jordens
medelpunkt. Kallas rättare Vigt. Se detta ord,
bem. 4. —• 2) (med plur.) Något tungt, en tung
kropp. Man måste lägga en t. på locket. —
3) (fig.) Någol tryckande, plågsamt. Sla/vcriels
l. Hela t-en af kriget, af göromålen. — 4)
Känsla i kroppen af något liksom tyngande. Jag
har en t. i hufvudet, i hela kroppen.
TYNGDKRAFT, f. 3. (fys.) Den naturkraft,
som verkar hvad vi kalla tyngd.
TYNGDLAG, m. 2. (fys.) Den naturlag,
hvar-efler kropparnes tyngd bestämmes.
TYNGDLINIE, ty’nngdli’nje, f. 3. (fys.) Hvarje
rak linie, som går genom cn kropps tyngdpunkt.
TYNGDLÄRA, f. 4. Se Stalik.
TYNGDMÄTARE, m. 3. (fys.) Instrument att
finna kroppars specifika vigt.
TYNGDPUNKT, m. 3. (fys.) Den punkt i eller
utom cn kropp eller etl system af kroppar, som,
understödd, gör all kroppen eller systemet hvilar,
och omkring hvilken alla delarnes tyngder väga
jemt.
TYNGNTNG, f. 2. Handlingen, då man
tynger; verkningen af någol. som tynger.
TYNGRE. TYNGST, adj. komp. o. superi, af
Tung. — Adv. Denna sten ligger tyngre på
än den andra. Den bördan trycker tyngst.
TYP, m. 3. (grek. Typos) 4) Urbild,
förebild. — 2) Gjuten bokslaf till tryckning. — 3)
(fig.) Karakter, hos hvilken någon viss
själsrikt-ning, passion, finnes utbildad i hela dess fullhet.
TYPHUS, sc Tyfus.
TYPISK, a. 2. Förebildande.
TYPOGRAF, typågråf, m. 3. Boktryckare.
[— graph.)
TYPOGRAFI, typågrafl’, f. 3.
Boktryckarkonst. [-r- graphi.]
TYPOGRAFISK, a. 2. Till
boktryckarkonsten hörande. [— graphisk.]
TYR, nom. prop. m. Krigets gud, enligt
Asaläran.
TYRANN, m. 3. (grek. Tyrannos,
cnvålds-herre) 4) Grym, blodtörstig, förtryckande
herrskare. Krisliern T. — 2) Grym, blodtörstig
menniska, barbar. Han är en l. emot sill
Ijen-slefolk.
TYRANNI,–ni’, n. 3. 4) Grym, förtryckande
regering. — 2) Grymt handlingssätt, grymhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
