Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tyrannisera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 TYR
TYRANNISERA, v. a. 4. Med grymhet
be-berrska; grymt behandla. — Tyrann i tering,
f. 2.
TYRANNISK, a. 2. Våldsam, grym och
förtryckande. — Tyranniski, adv.
TYRE, n. sing. Se Torrved.
TYSK, a. 2. Som tillhör eller har afseende
på Tyskland eller tyska folket; som är född,
inhemsk. finnes, växer eller tillverkas i Tyskland;
äfv. derifrån kommen, der brukad. T-a folket,
språket. T a riket. T-l talesätt. T-a orden,
äfv. kallad Korshcrrarnes orden, andlig
riddar-orden, stiftad under korstågen. (Fam. skämtv.)
T. resa, en hafvande qvinnas nedkomst (uttrycket
härleder sig ifrån l)ska trettioåriga krigets tid).
— S. m. 2. En, som är född eller bor i
Tyskland, tillhör tyska folket.
TYSKA, f. 4. 4) Tysk qvinna. — 2) Tyska
språket. Förslå, lala l. Öfversälla från
svenska på t.
TYSKERI, n. 3. (fam.) Oförståndig
eflerhärm-ning af tysk sed, smak, af tyska bruk, talesätt,
o. s. v.
TYSKLAND, n. 5. (fam.) Resa till T., göra
en tysk resa; se Tysk.
TYSKSM1DE. n. sing. Kok- och färsksmide,
hvarvid lackjerneis smältning verkställes i en och
samma härd och på samma gång.
TYSKSTÅL, n. sing. Ett slags stål,
lilljer-kadt af tackjerns- och stångjernsskro med någon
tillsats af hammarslagg.
TYSKT, adv. På tyskt sätt, vis.
TYST, a. 4. 4) Som ej ger något ljud ifrån
sig. Hennes gilarr är nu t.; ingen knäpper
derpå. — Syn. Ljudlös. — 2) Fri för buller, stoj,
bråk. 1 t-a skogen. En t. tillflyktsort. 1
graf-vens t-a gömma T. och slilla lefnad.
Sub-stantivt säges: Lefva i det l a, stilla och
indraget. (Fig.) I del t-a, i grafven. — Syn. Stilla.
— 3) Som ej säger något, tigande; äfv. ej
omtalad. Silla l. i sällskap. Vara t., hålla sig l.
tiga. Han förblef länge t.; slutligen sade
han:... Del blef l. ell ögonblick, alla tego.
Del var länge l, ingen talade på länge. Vara
l. med en sak, ell. hålla cn sak l., ej tala
der-om, förtiga den, hålla den hemlig. Var t. med
del! Del är nu alldeles t. om den saken,
ingen talar derom. — 4) Tystlåten. En l. och slilla
karl. — 5) Ej med ord uttryckt, men som dock
kan förstås. T. bifall, samtycke. — 6) Hemlig.
T förbehåll. Eli l. vilkor. T.
öfverenskom-mclse. — Adv. På ett tyst sätt, med tysthet:
4) Utan buller. Gå l. — 2) Utan atl väcka
uppmärksamhet. uppseende; sakta. Gå l. lill väga.
— 3) Utan mycket sällskap, indraget, slilla. Lefva
l. och slilla. — Inl. 4) Utrop, då inan vill
anbefalla lystnad. T.! T. der! T. då! — 2)
Innebär anmaning till förtegenhet. T. med del!
T. som muren! — 3) Säges, då man vill
an-mana någon alt ej vidare tala om elt ämne. T.
nu med del der! — 4) (fam.) Brukas ofta i
samtal såfrom elt slags fyllnadspartikel, l. ex.: T.,
vänta. T! nu vet jag. Jo l.! nu kommer
jag ihåg.
TYSTA, v. a. 4. Bringa till tystnad, förmå
att liga. T. ell barn. (Fig.) T. skrikarne. T.
munnen på någon. T. néd, se Nedtysta. —
Tystande, n. S.
TYSTHET, f. 3. 4) Se Tystnad, bem. 4.
Grafvens l. I skogens t. — 2) Stillatigande,
vysinad. I sällskapet rådde mycken l. Hans
beständiga l. or ’de mig. Gå med t. förbi
TÅG
någol. — 3) Tystlåtenhet. Han är känd för
mycken l. i sällskap. — 4) Förtegenhet,
hemlighållande. Ed, hvarigenom man förbinder sig
lill G Löfle om t. Pålägga l. — 5)
Hemlighet. Han sade mig del i l. Saken blef i t.
uppgjord. Gråta i l. — 6) Afskildhet ifrån
sällskapslifvet, indragenhet, enslighet. Lefva i l..
i största l. — 7) Frånvaro af ceremoni, af pomp,
af ståt. / l., utan ceremoni, utan högtidlighet; utan
uppseende. Liket blef i l. bcgrafvel.
TYSTHETSED. rn. 3. — LÖFTE, n. 4. Ed.
löfte, hvarigenom man förbinder sig lill lysthet,
förtegenhet.
TYSTLÅTEN, a. 2. neulr. - el Ej fallen för
all tala mycket.
TYSTLÅTENHET, f. 3. Egenskapen all vara
tystlåten.
TYSTMÖRKER, n. sing. (pop.) 1 l-krel, i
skymningen.
TYSTNA, v. n. 4. Blifva lyst: 4) Upphöra
att ljuda, klinga, sjunga, att låta höra sig. Ljudet,
sången, bullret, vinden l-de. — 2) Upphöra alt
lala, atl orda. Talaren l-de. — 3) (fig.) a) Upphöra
atl skrifva, atl författa. Skalden har nul-t. — b)
(i allmänhet) Upphöra. Förtalel, smädelsen l-de
snart. T. åf, (för alla bem.) småningom tystna.
— Ty sinande, n. 4.
TYSTNAD, m. sing. 4) Tillstånd, då intet
ljud eller buller höres. Nallens l. — 2)
Tillstånd, då intet ord talas. Sedan talaren slulal,
inträdde cn djup l., en lång, högtidlig t.
Afbryta l-en, Bjuda, pålägga t. Äska l.
Förbigå någol med t. — Syn. Stillatigande,
Tysthet. — 3) Förtegenhet, hemlighållande. Man
anbefallde mig l. — 4) (fig.) a) Brukas, för atl
antyda. atl en författare ingenting offentligen yttrat
angående något ifrågavarande ämne. Författarens
l. är oförklarlig. — b) Overksamhet, hvila,
stillhet. Passionernas l.
TYTA. f. 1. Se Göklyla.
TYVÄRR! lyvä’rr, int. (af gamla pron. Thy
och Värre; således egenll.: dessvärre!) Utrop, då
man beklagar sig öfver något. Det är l. allt för
sant. T.! del är nu förbi.
TÅ. m. 3. pl. lår. 4) Hvarje af de rörliga
och ifrån hvarandra afskilda delar, som ända
foten på mcnniskor och på vissa djur. Ställa,
resa sig på l., på framändan af foten. Gå. slå
på t., säges i samma mening. Från lopp lill t.
— 2) Tån på en sko, framändan deraf. Mina
skor äro för trånga i tårna, framtill.
TÅG, m. 2. L Växtslägtet Juncus.
TÅG, n. 5. II. En hopsnodd (slagen) samling
af minst 24 garn eller 2 lums omkrets. Tjäradt,
oljäradl l. Slå t. hopsno tåg.
TÅG, n. 5 HL 4) Tågande. Vara sladd
på l. Under l. T-el öfver Bell. Deraf Intåg,
Aftåg. — 2) Krigsföretag lill lands eller sjös.
Argonautiska t-et. Fransmännens l. lill Moskau.
— Deraf Krigs-, Sjö-, Vikingatåg, Röfvartåg,
Fälttåg, m. fl. — 3) En mängd mcnniskor, som låga
tillsammans, l. ex. vid processioner. Hela l-el
måste stanna. — Deraf Brudtåg, Bröllopståg,
Liktåg, Kröningståg. — Syn. Procession.
TÅGA, v. n. 4. I. 4) Gå i högtidlig ordning.
Processionen l-de till kyrkan. — 2) Se
Marschera. T. i fält. T. emot fienden. Napoleon
t-de lill Moskau. — Syn. Draga. Rycka.
Marschera. — 3) (fam.) Gå mycket långsamt och
af-mält, såsom i tågordning. Komma t-ndes. —
För alla tre bem. säges: T. åf, fråm, in, ul,
se Af låga, Ac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
