Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Täckgjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÄC
täcka rummen emellan vingpennorna och de större
stjertfjädrarna på fåglar.
o TÄCKGJORD, f. 2. Gjord, som tillhåller täcket
på en häst.
TÄCKHET, L 3. 4) Godt utseende, förenadt
med behag. EU fruntimmers l. — 2)
Behaglighet. EU landtslälles l.
TÄCKHINNA, f. 4. (nat. hist.) Täckande
hinna.
TÄCKMANTEL, m. ’sing. (fig.) Hvad som
tjenar till alt dölja något brottsligt, dåligt.
Hyckleriet tjenar ofta lill l. för brottet. Dölja sma
ulsväfningar under gudaktighelens l. Nyttja
vänskapen till l. för sina afsigler.
TÄCKNING, f. 2. Handlingen, hvarigenom
något täckes.
TÄCKTORF, m. sing. (bcfasln. k.)
Beklöd-nadstorf, då torfvorna äro lagda utmed
hvarandra med grässidan uppåt.
TÄCKTÅTEL, m. sing. Grässlaget Aira
cæspi-losa Skrifves äfv. Tägllåtcl.
TÄCKVAGN, m. 2. Täckt vagn på fjädrar,
för fyra personer, af hvilka två åka baklänges.
TÄCKVINGE, m. 2. pl. — vingar, (nat. hist.)
T-gar kallas de främre vingarne på Skalbaggarna,
emedan de tjena till skydd för de underliggande
flygvingarna.
TÄDAN, TÄDANEFTER, se Dädan,
Dädan-efler.
TÄFLA. tä\la, v. n. 4. (af Tafvel.
tärningspel; ursprungi.: spela tärningspel) Anstränga sig
att hinna före en annan, att vinna försteget, taga
företrädet af honom; alt ernå något, som äfven
en annan söker. T. med någon om en sak.
T. med hvarandra. T. med någon om, hvem
som först hinner sluta sill arbete. T. om
högsta priset. Man t-r om alt göra sig förljent
deraf. T. med någon i ärlighet, bjuda till alt
vara artigare än han. De l. i skönhet, det är
svårt alt säga, hvilkendera är skönast. T. i prakt.
(Fig.) Smaken för nöjen och för vitterhet t.
med hvarandra. — Syn. Rivalisera, Disputera
en något, Kämpa, Kappas om något. —
Täf-lande. n. 4.
TÄFLAN, f. sing. indef. Ansträngning att
hinna före en annan, att vinna företrädet framför
honom, o. s. v. Jfr. Täfla. T. om priset. T.
i artighet.
TÄFLARE. m. 5. - ARINNA, f. 4. En, som
töflar. Jfr. Medläflarc.
TÄFLING, f. 2. Se Täflare. Till t-s, se
Tüflingsvis.
TÄFLINGSSKRIFT. f. 3. Skrift, författad i
ändamål att täfla om ett pris.
TÄFLINGSÄMNE. n. 4. Se Prisämne.
TÄFLINGSVIS. adv. I ell. under läflan; för
alt täfla. De arbeta l.
TÄFSA, laffsa, f. 4. (prov.) Hynda, tik.
TÄLJA, v. a. 2. (isl. Telgia. hugga, arbeta
med yxa) 4) Med knif eller täljyxa skära eller
hugga af små spånor ifrån ytan af trä. för alt
deraf tillskapa något, eller blott för att jemna,
glätta det. T. en pinne, en selslicka, en
karf-stock. T. på något. T. i, skära i. T. Af, se
Aflälja. T. sö’nder, tälja något, så att del går
sönder. — Syn. Kåta. Kreta. — 2) (Har för
denna och följ, bemärkelser äfv. i impf. Talde:
sup. Tall; part. pres. Tald.) Räkna. Ho kan t.
sljernorna på himmclen? — 3) Se Förtälja.
— Täljande, n. 4.
TÄLJA RE, m. 3. (af Tälja, bem. 2) Öfversta
talet i ett bråk.
TÄN 591
TÄLJKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Knif att
tälja med.
TÄLJSTEN, m. 2. Ett slags stcnart, så lös,
alt den kan skäras med knif, och som isynnerhet
arbetas till grytor och till botten i bakugnar.
TÄLJYXA, f. 4. Timmermansyxa.
TÄLN, se Tcln.
TÄLT, tällt, n. 3. Flyttbar hydda af på
slänger Öfver marken uppspänd väf (vanligen
Täll-väf), lill skydd för köld, regn o. s. v., isynn.
bruklig i fäll, vid truppers möten, o. s. v.
Oflicers-tält, Soldattält, m. m. Ligga, bo under l.
Trupperna lågo under t. Slå upp, laga ned l. —
Sä. T-lik.
TÄLTA, v. n. 4. 4) Slå upp tält. — 2) Bo
under tält.
TÄLTDUK, m. sing. Ett slags lät
lärftsväf-nad af hampa eller lin, som tillverkas vid
segel-duksfabriker.
TÄLTGJORD, f. 2. Gjord, som nyttjas till
tältsängar.
TÄLTKAMRAT, m. 3. En, som bor i samma
tält med en annan.
TÄLTLAG, n. 3. Samteiige de som bo i ell
tält tillsammans.
TÄLTLINA. f. 4. Se Tällslrcck.
TÄLTMAK ARE, m. 3. Se Tätlsömmare.
TÄLTPINNE, m. 2. pl. — pinnar. I marken
nedslagen pinne, hvarvid väfven till ctl täll
föstes.
TÄLTPÅLE, m. 2. pl. — pålar. I marken,
på något afslånd ifrån ett tält nedslagen påle,
hvarvid ett tällstreck faslgöres.
TÄLTRAD, f. 3. Rad af flera täll.
TÄLTSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar. Eli
slags spindel, som uppsätter ctl lältlikt bo. Clotho
maculaia.
TÄLTSTRECK, n. 3. Slreck. lina, hvarmed
tältstänger hållas stadiga.
TÄLTSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. T-slänger
kallas tvenne slående slänger och cn öfver dessa
liggande, vid hvilka väfven lill ett täll är fästad.
TÄLTSÄNG, f. 2. Ett slags enkel säng med
starka gjordar och väf till botten, så inrättad,
att den kan slås ihop, när den ej begagnas.
TÄLTSÖMMARE, m. 3. En, som sömmar
ihop väf lill tält.
TÄLTTAK, n. 3. 4) Det öfversta af ell tält.
— 2) Så kallas äfven elt tak, när dess snedt
liggande ytor sluta sig tillhopa i en punkt,
liksom i en pyramid.
TÄLTVAGN. m. 2. 4) Vagn, hvarpä tält föras.
— 2) Vagn, öfverspänd med tältduk.
TÄLTÅS. rn. 2. Den Öfverliggande stången på
ett tält.
TÄMJA. tä’mja, v. a. 2. Impf. Tamde. Sup.
Tamt, (af Tam) 4) Göra tam. T. en häst, ell
lejon, en varg, en dufva. — 2) (fig.) Kufva,
tvinga till undergifvenhet. betvinga. T. ell vildl
folk. — Tämjande, n. 4.
TÄMJARE, m. 3. En, som tämjer.
TÄMMELIG, TÄMMELIGEN, se Temmelig,
Tcmmeligcn.
TÄNDA, v. a. 2. Göra alt något börjar brinna;
sätia cld på, försälla i brand. T. ljus, lyktor.
T. cn brasa. T. cld, frambringa eld (genom
flinla och eldstål, tändstickor, o. s. v.). T. cld
på, sälla i brand. (Fig.) T. kärlek hos någon,
väcka kärlek. T. en låga, väcka en passion.
Månen l-des i dag, del är i dag nymåne. T.
ån, T, pa, upp, se Anlända, Jec.
TÄNDARE, m. 3. En, som länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
