Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - U ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
UNG
505
U.
U, n. 4. 1) Sjclfljudande bokslaf^ den
tju-gondcförsta i svenska alfabetet. Bibehåller alltid
sitt eget ljud, utom i ordet Tjuf, hvilket uttalas
som Tjy(, samt i vissa från fransyskan lånade
ord, såsom Gravur, slalur, läs: gravyr, statyr.
— 2) Ljudet, da bokstafvcn u uttalas. Man säger
äfven: u-ljud.
UBIQUIST, - - kvfsst, m. 3. Teolog, som.
hyllar läran om Chrisli lekamens närvarelsc i
nattvarden.
UBIQUITET, –kvilét, f. 3. (af lat. Ubique,
allestädes) Så kallas, i teologien, Christi lekamens,
enligt Luther, antagna närvarelse i nattvarden.
UDD, m. 2. 1) Hvass spets. U. på nål.
knif. (Fig.) Satirens u., det stickande i satiren.
— 2) Spels, som fordom brukades alt dermed
slinga dragare. för all pådrifva dem. Deraf det
bildliga uttrycket: Spjerna emot u-en, göra
motstånd, spjerna emot. — 3) Se Udde. — 4) U-ar,
en sorl spetsar.
UDDA, v. a. 4. Göra uddig. — Uddn i n g,
f. 2.
UDDA, a. oböjl. Så kallas hvarje tal, i
hvilket 2 icke går jeml upp. U. tal. U. och jemnl,
ett slags sällskapsspel, hvarvid hålles på udda
eller jemnl, och sorn spelas, dels med tärningar,
dels med årtal på slantar, nummertal på sedlar,
o. s. v. U. sko, handske, o. s. v., ulan make.
UDDBLAD, n. 5. (bot.) Udda blad.
Parbla-diga med u.
UDDBÄR, n. 5. Se Odon.
UDDE, m. 2. pl. uddar, (af Udd) I haf. sjö
eller flod utskjutande landspets.
UDDEVALLARE, m. 5. ell. UDDEVALLA,
f. sing. En blandning af kaffe och brännvin eller
konjak.
UDDHVASS. a. 2. Som bar hvass udd. U.
knif, sax.
UDDIG, a. 2. Med udd eller uddar i ändan
eller kanten. Bildar ilera sammansättningar,
såsom: Tvåuddig, Trcuddig, Småuddig, m. il.
UDDIGHET, f. 3. 4) Beskaffenheten att vara
uddig. — 2) (mest i plur.) Något, som liknar en
udd.
UDDSPETSIG. a. 2. (bot.) U-l blad, när
bladets medejnerv skjuter fram utanför bladspetsen.
UDDSÄGAD, a. 2. (bot.) U-l blad, när
sågtänderna slutas med en udd.
UF, m. 2. pl. ufvar. Roffågel, den slörsta af
Ugglesläglet, stor som en tjäder, med ett par
långa fjäderlofsar på hufvudet, liknande Öron eller
horn; har två slags lälen, elt ganska starkt skri,
och elt menniskolikt uhu, begge ohyggliga,
hvar-före vantron i dem ofta trott sig höra onda
andar, dödsförebud o. d. Strix Bubo.
UFF! inl. Utrop, som bclecknar en plötslig
smärta, en känsla af qväfning, Öfverraskning.
häpnad. U! jag qväfs! U.! der ha vi ägget,
säges (fam.) vid cn plötslig upplysning rörande
orsaken till en annans handlingssätt, o. s. v.
UGGLA, f. 4. 4) Roffågel. som jagar om
natten, med klotrundt. tjockfjädradt hufvud, likt
en katts, kort, krökt näbb och stora, gula Ögon.
Strix. Deraf finnas många arter, till hvilka äfven
Ufven hörer. Se f. ö. Fjäll-, Horn-, Hök-,
Katt-, Sparfuggla. Mi ner vas U., 8 lum lång, i
södra Europa; jagar om dagen. S. noctua. (Sjöt.)
Fånga u., säges om ell fartyg, då del
oförmodad! går öfver stag eller får seglen back. — 2)
(fig. fam.) Myckel ful qvinna. — Skrifves äfv.
Ugla. — Ss. Ugglebo, - näs le.
UGG LE FÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. Fågel
af Ugglesläglet.
UGGLERÖNN, f. 2. Se Olvonbuske.
UGGLESLÄGTET, n. sing. def. Ugglornas
slägte bland roffåglarna.
UGGLEVED, m. sing. 1) Rullen ved, som
blifvit fosforisk, så all den lyser i mörkret.
Kallas äfv. Lysved. — 2) Elt slags mossa, som växer
på uggleved och bar samma egenskap. Byssus
phospborea.
UGN, ünngn, m. 2 4) Eldfast, större eller
mindre, vanligen af tegelsten muradl rurn nit
deruli, för åtskilliga behof, innesluta och
underhålla stark eld. Se Bak-, Slek-, Kok-,
Kakelugn, Smältugn, Masugn. Flamugn, Vindlugn,
Bläslcrugn, Kalkugn. Tegelugn. m. 11. — 2)
Brukas i dagligt tal för Bakugn. Elda u-en.
Sälla in bröd i u-en. Taga brödel ur u-en.
Äta någol så varmt del kommer ur u-en.
(Fam. skämtv.) Slå kull u-en, (om hafvande
qvinnor) nedkomma. (Fig. fam) Alltid sitta baku-en,
ligga pä u-en, sitta hemma och lättjas.
UGNSBLOSS. i». 5. Bloss, hvarmed en
bakugn upplyses, på det man må kunna se, huru
långt det kommit med brödets gräddning.
UGNSBROTT, n. 5. Se Galmeja.
UGNSDÖRR, f. 2. Se Ugnslock.
UGNSGAP. n. 5. Se Ugnshål, 4.
UGNSHVALF. n. 5. Hvalfvet i en ugn.
UGNSHÅL, n. 3. 4) Öppningen till en ugn.
— 2) Draghål på en ugn.
UGNSHÄLL, f. 2. Häll, som utgör bollen
eller sida i en ugn.
UGNSKRÄTS. m. 3. Sot, aska och kol ur
smältugnar för guld eller silfvcr.
UGNSLOCK. n. 3. Jcrnplåt, som sällcs för
Öppningen till cn bakugn, sedan brödet blifvit
insatt; äfv. dylikt lock till andra slags ugnar.
UGNSLUCKA, f. 4. Se Ugnslock.
UGNSQVAST, m. 2. Qvast i ändan af en
lång stång, hvarmcd bottnen på en bakugn
ren-göres. innan brödet skall insättas.
UGNSRAKA, f. 4. Raka, hvarmed efter
eldningen kol utrakas ur cn ugn.
UGNSREDSKAP, n. 3. o. 3. Redskap, som
begagnas vid ansningen af cn ugn.
UGNSRISSLA, f. 4. Se Bakspade.
UGNSSOPA, f. 4. Granrisviska i ändan på
en lång stång, hvarmed cn bakugn sopas, innan
brödet skall insättas.
UGNSSOT. n. sing. Sol, som fäster sig vid
lak och sidor af cn ugn.
UGNSSPADE, m. 2. pl. — spadar. Se
Bak-spade.
UGNSSPJELL, n. 3. Sc Ugnslock.
UGNSSTAKE, m. 2. pl. — stakar. Se
Ugns-raka.
UGNSSTEN. m. 2. Mursten till ugnar.
UGNSSTICKA, f, 1, Se Ugnsbloss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
