Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Töcknighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 TÖC
TÖCKNIGHET, f. 3. Töcknig beskaffenhet.
TÖFVA, v. n. o. impers. i. 1) Dröja. Del
l-dc ej länge, innan han kom. — 2) (om
person) Vänta, dröja. T. blott en slund.
TÖJA, v. a. o. n. 2. Utsträcka, utdraga,
förlänga. T. på ell rep, cn rem, utdraga dem. —
T. sig, v. r. Utsträcka sig, låta utdraga sig till
större längd eller bredd. Läder som töjer sig.
TÖJ ANKARE, n. 4. Ett ankare på fartyg,
som hänger under styrbords kranbjelke.
TÖJD, f. sing. Gifva t., töja sig.
TÖJNING, f. 2. Utsträckning, utdragning på
längd cllcr bredd.
TÖLP, m. 2. (t. Tölpel, af kolt. Dclff, bonde)
Oborstad, ohyfsad, obelefvad menniska. — Syn.
Lurk, Bondlurk, Grobian, Bängel.
TÖLPAKTIG, a. 2. Som bär sig åt som en
tölp, röjer ohyfsade seder. En t. karl. T-l sält,
väsende.
TÖLPAKTIGHET, f. 3. Tölpaktigt sätt, skick,
väsende; tölpaktig beskaffenhet.
TÖLPAKTIGT, adv. Som en tölp.
TÖM, m. 2. pl. tömmar. (isl. Taum) 4) Rem
eller streck, som begagnas till tygel vid körning.
Bålla l-marna. Draga ål sig l-marna. Draga
på ena l-men. Bålla jemna, slyfva l-mar,
hålla dem åt sig, så an de ej äro slappa. Släppa
efler l-marna, släppa dem något ifrån sig. så
att hästen får mera frihet. Med lösa l-mar, oj
tilldragna, så alt hästen har full frihet. — 2)
(nat. hist.) T-mar, köttakligu trådar kring öfra
eller undra käken på vissa fiskar.
TÖMMA, v. a. 2. (af Tom) Göra tom. T.
sill glas. T. cn säck, en brunn. T. kassan.
T. innehållet af ell kärl i ell annat, på
marken. (Fig.) T. ens pung, taga alla ens pengar.
T. af, i’, ul, se Aflömma, &c. T. ur, alldeles
tömma, t. ex.: T. ur en kista. — Syn. Aflömma,
Uttömma, Urtömma. — Tömmande, n. 4.
TÖMNING, f. 2. Handlingen, hvarigenom något
tömmen.
TÖMSTRECK, n. 5. Streck till tömmar.
TÖR, pres. ind. sing.; pl. Töra. Impf. Torde.
Hjelpverb, som uttrycker cn blott gissning eller
osäker förmodan. Jag lör resa i morgon. Han
lör kanske vela del. De töra bli ledsna, om
jag gör det. Han torde ej veta att... Detta
torde ha förledl honom. Man torde ej tro
mig. Det lör väl hända, är ganska möjligt.
Tör hända ell. torde hända, kanske. Tör hända
far jag till Amerika. — Brukas i
hvardagsspråket äfven, för alt beteckna böjelse eller
benägenhet all göra någol, t. ex.: Jag lör ge dig
en minnesbeta, jag hade god lust alt ...
TÖRAS, v. d. 2. Indik. sing. Tores eller
Törs (uttalas: lö’rrs); pl. Töras ell. Törs. Impf.
sing. Tordes. Sup. Torts. Saknar imper. o.
part. Våga, djerfvas, drista. Han lörs ej visa
sig. Kom, om du lörs. Han tordes ej vänla
längre. Jag förslår ej, huru han torts göra
del. Del törs han ej för mig. (Fam.) T. fram,
i n, nöd. ul, o. s. v., våga sig fram &c. T. fram
ell. ul med, våga ullala, säga, ylira. T. fram
med en fråga, våga framställa den.
TÖRN, m. 2. (sjöt.) Slöt. Fartyget log enf l.,
fick en slöt.
TÖRNA, v. n. 4. (sjöi.) Stöta emot.
TÖRNBUSKE, m. 2. pl. — buskar. Busk-
TÖV
växt af fam. Rosaceæ. med många arter. Rosa.
Säges företrädesvis om Nyponbusken, Rosenbusken
och Provinsrosor.
TÖRNE, tö’rne, n. 4. (af Torn, m.) 4)
Törn-tagg. Hunden har fåll ell t. i foten. — 2)
Törnqvist. Brukas för denna bem. äfv.
kollektivt. (Fig.) Himlen beströdde hans väg med
l-n, med tistel och törne, lät honom pröfva
många sorger, lidanden, motgångar. (Ordspr.;
Ingen ros ulan t., se Ros. — 2) Törnbuske.
Brukas företrädesvis om Nypon- och Rosenbusken,
mest kollektivt. Der växer myckel t. — Se f. ö.
Luktlörne, Puklörnc.
• TÖRNEKRONA, f. 4. (bibi.) Krans af
törn-qvisiar.
TÖRNEKRÖNA, v. a. 2. (bibi.) Sälla
törnekrona på ens hufvud.
TÖRNFULL. a. 2. Se Törnig.
TÖRNHULT, n. 5. (skepp.) 4) Flotte af
åtskilliga slags skeppstillbehör, såsom master, rår,
m. m. — 2) Förrådsgods om bord.
TÖRNHÄCK. m. 2. Häck af rosenbuskar.
TÖRNIG, a. 2. 4) Full med törnen. — 2)
(fig.) Full af svårigheter. T. bana, väg, stig.
TÖRNING, f. 2. Händelsen, då ell farlyg
törnar.
TÖRNQVIST, m. 2. Qvist af en törnbuske.
TÖRNROS, f. 4. 4) (i vidsträckt bem.) Blomma
af någon växt, tillhörande släglet Rosa. — 2)
(särskilt) Den vackra och välluktande blomman
af Rosenbusken.
TÖRNSKATA, f. 4. Eli slägle af*
Sparffag-larna. Lantus. Större T-n, se Vårfågel.
Allmän T., 7 lum lång, rödbrun på ryggen; hals,
rygg och öfvergump hos honan gråbruna; nedra
delarne hvita, hos hanen skiftande i rosenrödt.
hos honan med bruna vågor. Lanius Collurio.
TÖRNTAGG, m. 2. Tagg på törne.
TÖRNTÅG, n. 5. (skepp.) Hvarje af de låg,
som inskränka ett fartygs aflöpning ifrån stapeln
till ett visst afstånd derifrån.
TÖRST, f. sing. (af Torr) 4) Begär ell. behof
all dricka. Häftig, slark t. Brinna, förgås
af t. Väcka t. Sall mal väcker, ger t., retar
t-en. Släcka ell. slilla l-en. T. efler vatten.
Öl, vin. — 2) (fig.) Häftigt begär, stark åtrå.
T. efter ära, hämd, rikedomar.
TÖRSTA, v. n. 4. I) Känna törst. Jag l-r.
T. efler vin. T. ihjel, dö af törst; (Gg, fam.)
vara mycket törstig. Impersonelt, föråldradt: mig
lörsler. jag är törstig. — 2) (fig.) T. efler, hafva
slarkt begär efler. T. efler blod, vara
blodtörstig, grym, älska blodsutgjutelse. T. efler ära,
rikedomar. — T-nde, part. pres. o. adj. 4. Se
Törstig. — Törsiande, n. 4. Se Törst.
TÖRSTIG, a. 2. 4) Som känner törst. Vara,
känna sig t. Blifva l. (Fam.) T-a bröder,
drinkare. Ha en l. själ, älska att dricka. — 2,
(fig.) Mycket begärlig (efler någol). T. efler
blod, se Blodtörstig. T. efler ära, rikedomar.
TÖRSTIGHET, f. 3. Se Törsl.
TÖRSTLÖS, a. 2. Som ej känner törst. —
Tör stlös het, f. 3.
TÖRSTSJUKA, f. sing. Osläcklig törst.
TÖS. f. 3. Landskapsord för Flicka.
TÖVIND, m. 2. Blid vind, som medför lö.
TÖVÄDER, n. 5. Väderlekens beskaffenhet, då
det töar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
