- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
598

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Undanbedja ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

598 ÜND

att man kan företaga något annat eller lättare
medhinna fortsättningen. Vanligen säges: Årbeta
undan.

UNDANBEDJA, v. a. 2. (böjes och
sammandrages på samma sätt som Bedja) V. sig något,
u. sig all, bedja alt undslippa. Jag u-ber mig
allt gyckel. Jag skall u. mig allt vidare krus.

UNDANBÖJA, v. a. 2. Böja något så, att
det kommer undan, aflägsnas.

UNDANDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga)
4) Draga bort, ur vägen. För denna bem.
vanligen Draga undan. — 2) Betaga, fråntaga. U.
cn någol. — U. sig. v. r. Undvika att
underkasta sig, att fullgöra något, alt deltaga uti eller
bidraga till någol. V. sig stra/fel. U. sig sin
skyldighet. Del vill jag vissl icke u. mig. U.
sig all tjena någon. — Undandragande,
n. 4. o. Undandragning, f. 2.

UND ANDÖL JA, v. a 2. (böjes som Dölja)
Dölja person eller sak på lönnligl ställe, att de
ej må kunna påfinnas. U. en misstänkt person
för polisens efterspaningar. U. ell bref, ell
testamente. — Undandöljande. n. 4.

UNDANFLY, v. n. 2. Vanligare säges: Fly
undan.

UNDANFLYKT, f. 3. Se Und/lykl.

UNDANFLYTTA, v. a. 4. Flytta ur vägen,
bort, afsides. — V. n. Flytta bort, för att lemna
rum åt någon annan. — Oftare säges Flylta
undan.

UNDANGRÄFVA, v. a. 2. Gräfva borl, ur
vägen. — Äfv. Gräfva undan.

UNDANGÖMMA, v. a. 2. Gömma person eller
sak, alt de ej må kunna påfinnas. — Äfv. Gömma
undan. — Undangömmande, n. 4. o.
Un-dangömni n g, f. 2.

UNDANGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) Göra
färdig, fullborda, göra ifrån sig; äfv. göra något
på förhand, för att kunna hinna så mycket mer
eller företaga något annat. — Äfv. Göra undan.
— Undangjord, part. pass. Allt är nu u-l.
Ell u-l arbete.

UNDANHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla) 1)
Undandraga sig att till någon utgifva, utlemna,
utbetala del, hvarlill han äger laglig rätt. U.
någon dess rätt. U. arbetaren dess förtjenla
lön. — 2) Undandölja, förtiga för en person något,
som man borde yppa. Han u-höll mig alla
upplysningar. — Undanhållande, n. 4.

UNDANKOMMA, v. n. 3. Se Undkomma.

UNDANKÖPA. v. a. 2. Köpa upp något, för
att andra ej må få köpa det. — Äfv. Köpa
undan

UNDANRYCKA, v. a. 2. Rycka bort,
från-rycka. Brukas både egentligt och figurligt. U.
ell förhänge. (Fig.) U. någon pöbelns raseri.
U. någon dess rof. — Äfv. Bycka undan.

UNDANRÖDJA, v. a. 2. (böjes som Rödja)
Skaffa undan, borl; aflägsna. U. ett hinder, en
svårighet, en olägenhet. U. en person, r. en
invändning, visa, att den ej har något skäl för
sig. — Äfv. Rödja undan. — Un dan rödj
ande, n. 4.

UNDANSKAFFA, v. a. 1. Laga, alt något
aflägsnas. U. grus. — Äfv. Skaffa undan. —
Undanskaffande, n. 4.

UNDANSKJUTA, v. a. 3. (böjes som Skjuta)
4) Skjuta bort, ur vägen, ål sidan. Jfr. Skjuta,
bem. i. Han u-sköl halten. — Oflare Skjuta
undan. — 2) (fig.) Se Uppskjuta. U. en sak
till obestämd tid — 3) Skjuta bort, undan
(villebråd) för någon. Jfr. Skjuta, bem. 3. Han

ÜND
har u-tit alla harar, så att inga finnas gvar.
— Undanskjutande, n. 4. o.
Undanskjul-ning. f. 2.

ÜNDANSKJUTSA, v. a. 4. (fig.) Drifva, jaga,
stöta undan. — Äfv. Skjutsa undan. —
Undan-skjutsande, n. 4. o. Un danskjulsn in g,
f. 2.

UNDANSNILLA, v. a. 4. Hemligen taga
undan och tillcgna sig någol af anförtrodt gods
eller af egendom, penningmedel, som man har
om händer och för hvilka man är redo skyldig.
— Undansnillande, n 4. o. U n dan sn i
Ilning, f. 2.

ÜNDANSTICKA, v. a. 3. (böjes som Slicka)
Hemligen borttaga och gömma. U. penningar,
ü. elt testamente. — U ndans lic kan de, n. 4.

UNDANSTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka)
Stryka bort, ur vägen. — Äfv. Stryka undan.

UNDANSTÄDA, v. a. 4. Bortskaffa något
ifrån ett ställe, elt rum o. s. v., för att gifva dem
ell städadt utseende. — Äfv. Städa undan.

UNDANSTÄLLA, v. a. 2. Föra undan och
ställa på annan plats, afsides. — Äfv. Ställa
undan.

UNDANSTÖKA, v. a. 4, (fam.) 4) Föra, sätta
undan något, som stökar, ostädar. — 2) (Cg.) Göra
ifrån sig, fullborda. När jag får del u-dt. skall
jag gå ut. — Äfv. (för begge bem.) Stöka
undan. — Undanstökande, n. 4.

UNDANSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla)
Borttaga något ifrån ett ställe och sätta det på
elt annat, att del ej må stå i vägen, ej vara till
hinders; äfv. sälta afsides. — Äfv. Sälla undan.
— U ndansällande, n. 4. o.
Undansätl-n i n g, f. 2.

UNDANTAG, n. 3. 1) Handlingen, hvarigenom
något undantages. Göra ell u. Göra u. af
någol. — 2) Hvad som undantages eller blifvit
undantaget; (särskilt) allt hvad som afviker ifrån
en regel. Del är elt u. Denna regel tål, lider
intet u. Ingen regel ulan u. U. i språkläran.
Med u. af, då man undantager. — 3) Hvad som
fås utom lott och byte. Enkan har fåll det
husel i u.

UNDANTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) t)
Afskilja och borttaga något ifrån ett helt, för alt
afsätla, förvara det, begagna det till annat
ändamål. o. s. v. Af sakerna, som skulle säljas,
u-tog han åtskilligt för egen räkning. — 2)
Afskilja något såsom ej inbegripet under en regel,
i ett slägle, en art. o. s. v. Från denna regel
u-s följande ord. — 3) Förklara en person ej
inbegripen i ett visst antal, oj underkastad en
viss lag, förordning, pålaga o. s. v. Man
beviljade amnesti ål rebellerna, men anförarnc
u-togos. U. någon ifrån den allmänna lagens
tillämpning. Han läl strnffa alla, ulan alt
u. någon. — 3) Förbehålla sig utom lott och
byte. — Äfv. (för alla bem.) Taga undan. —
Un danlag an de, part. akt. Brukas ofta
absolut. Heter då äfven Un d a n la ga n de s. U. alt
han ej är så rik, med det undanlag all...
U. om han vore adelsman. U. när så
särskilt befalles. — Undantagen, part. pass.
Honom u.. då, om han undantages. Ingen u.,
ulan undantag. Delta u-el. Ingen af dem, Cæsar
u., med undantag nf Cæsar. —
Undantagande. n. 4. o. Undan lagning, f. 2.

UNDANTAGSFALL, n. 3. Fall, då undantag
äger rum.

UNDANTAGSLAG, m. 2. Lag, som stadgar
undantag ifrån allmänt gällande lag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free