Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Undantagsvis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÜND ÜND 599
UNDANTAGSVIS, adv. Såsom undantag. Del
gäller endast u.
UNDANTRÄNGA, v. a. 2. Tränga ur vägen,
bort. — Äfv. Tränga undan. —
Undanträngande, n. 4. o. Un d anlräng nin g. f. 2.
UNDBE, ünndbé, sammandraget af
Undanbedja.
UNDECIMA, unndèsimma, f. i. (lat.; i musik)
Elfte tonen ifrån grundtonen.
UNDER, ünnd’r, n. Ö. I. 1) Händelse, som
synes oförklarlig efter naturens lagar och verldens
vanliga lopp. EU u. i naturen. Tecken och u.
— 2) Se Underverk. Göra u. — 3) Något
utomordentligt, högst ovanligt, i högsta måtto
märkvärdigt. Dc sju verldens u. (Fam.) Del
är intet u., icke underligt. Del var inlel u.,
all... Hvad u. är det all...? är det så
underligt att...? ell. icke är det så underligt, att...
Göra u. af allt, förundra sig Öfver, beundra allt.
U. öfver alla u.! hvilken högst märkvärdig
händelse, företeelse, o. s. v.! — Ordet är för denna
bem.. i vissa fam. talesätt, äfven maskulin, enligt
fornspråkets lynne. Man säger sålunda: Del är
ingen u. Ingen u. alt han uleblef! o. s. v. —
4) (i underleken) Hvad som undras. Mill u.var
all... Bära upp undren, gå omkring och
insamla dem.
UNDER, üimd’r, prep. II. Betecknar: 1) Lägel
af elt föremål, med hänseende till något uppöfver
varande. U. himmelen. U. trädet. Ligga u.
bordel. Bo u. någon. U. jorden, långt under
jordens yla. — 2) Rörelse till ort, ställe, plats,
som öfverläckes af något. Lägga något u.
bänken. Kasta någon under bordel. Taga någon
u. armarna, äfv. (fig.) understödja, bjelpa. — 3)
Lägre plats i afseende på ordning, rang,
anseende, värde; underlägsenhet, underlydnad. Den
store gossen siller u. den lilla i skolan. Gifla
sig u. sitt slånd, med någon af lägre stånd.
Vara långt u. någon i lärdom, vida
öfver-träfias af &c. Jag anser del vara u. mig, u.
min värdighet, jag anser min värdighet fordra,
alt jag ej gör, ej tål det. o. s. v. Slå u. ens
lydnad, slå u. någon, vara skyldig att lyda
någon. U. hans befäl, kommando. — 4) Tid,
vistelse, handling eller verkning, medan något
sker, påstår. Under tjugu års lid. U. Gustaf
l:s regering. U. hans lifslid. U. mill vistande
i... U. skall af pukor och trumpeter. U.
klockringning. U. kanonernas dunder. Jag
följde honom u. hans flykt. U. drickandet.
V. målliden. U. vägen. U. marschen. U.
kriget. U. regnet, stormen. Fienden bröt upp u.
en dimma, medan en dimma låg utbredd öfver
marken. U. allt detta, medan allt delta tilldrog
sig. U. min lid, medan jag lefver. — Ö) Bland.
I vissa adverbiala sammansättningar, såsom:
Härunder, Derunder, Hvarunder. Derunder räknar
jag ej, hvad jag gifvit bort. — 6) Mindre än.
lägre. Jag säljer del ej u. 10 riksdaler. U.
tio grader. — 7) Säges bildligt om något, som
döljes, bemantlas, föreställes af något annat, eller
om något, som har cn viss benämning, titel, o. s. v.
TJ. en vacker yta. U. denna förställda
gläd-lighel. U. utseende, skapnad af, med u. &c.
U. sken af dygd. U. förevändning af en resa.
U. namn af gåfva. U. benämning af lek. U.
titel, rubrik af. — 8) Säges äfven om något, som
i bok eller skrift finnes ibland åtskilligt annat,
hvilket blifvit sammanfördt såsom elt helt med
viss rubrik, öfverskrift, o. s. v. U. artikeln
»Holme». Se u. bokslafven A. Jag skall
för
klara det u. ordet... — 9) Brukas för öfrigl i
åtskilliga uttryck och talesätt, t. ex.: Ligga u.
en holme, i skydd af en h. U. landet, i
närheten af landet eller kusten. Han, del är u.
min uppsigl, vård, jag har uppsigt. vård om
honom, om det. U. mina ögon, i min åsyn; äfv.
under min uppsigl, vård. U. den ll:le Maj,
dateradt <8ec. U. 10 graders latitud. vid 10
graders latitud. U. hand, se Hand Se f. ö. de
verbcr och nomina, som utbildas med Under. —
Under bildar en mängd sammansättningar, i hvilka
det belecknar: a) Läge. Jfr. bem. 1.
Underliggande, undervarande, underarm. — b)
Rörelse till ett ställe. Jfr. bem. 2. Underkasta,
undersälla. — c) Lägre ordning, rang;
lydnads-förhållande. Underdomare, underbefäl,
underlydande, underdånig, undersåte. — d) Mindre
antal, vigt, värde, o. s. v., än hvad som borde
vara. Undertalig, underviglig, underhaltig, &c.
— e) Förringande, nedsättning. Underskatta,
underkänna. — f) Bistånd. Understödja,
under-hjelpa, underlätta, o. s. v. — Under brukas äfv.
som adverb, t. ex.: Det slår icke öfver, ulan u.
— Under! säges till sjös såsom varningsulrop af
någon lill väders varande person, innan han
nedkastar någonting. — U. det alt eller blott U.
del. konj. På samma tid som, medan. U. del
alt denna händelse passerade. U. del vi ålo.
UNDERAFDELA. v. a. 1. o. 2. Ytterligare
afdela något, som förut blifvit afdeladt.
UNDERAFDELNING. f. 2. 1) Handlingen,
då man underafdelar. — 2) Derigenom
uppkommen del.
UNDERARM, m. 2. Nedra delen af armen,
ifrån armbågen.
UNDERBALANS,––––lånngs, m. 3. Brist i
kassa, inventarium, o. s. v. Komma på u. Han
är på u. för 100 tunnor ell. på 100 tunnors
u. En u. af 100 r:dr. — Syn. Balans, Deficit.
UNDERBALSAM, dnnd’rbållsamm, m. 3.
Undergörande balsam.
UNDERBAR, a. 2. 1) Som sker genom ett
under, innefattar eller liknar ett under. En u.
händelse. Substantivt säges: Del u-a. — 2)
Högst ovanlig och märkvärdig. U-a öden.
UNDERBARLIGEN, adv. eller
UNDERBART, adv. På elt underbarl sätt.
U. räddad ur lifsfara.
UNDERBARN, n. 5. Underbart barn.
UNDERBEFÄL, n. sing. Lägre befäl,
underofficerare.
UNDERBEFÄLHAFVARE, m. 5. En, som
förer befäl under någon annan; lägre befälhafvare.
UN DER BIN DA, v. a. 3. (böjes som Binda)
(kir.) Fast ombinda en kroppsdel med tråd, snöre,
band, tarmsträng m. m., för alt stilla eller
förekomma blödning, hämma blodomloppet på något
slälle, o. s. v.
UNDERBINDNING, f. 2. (kir.) 1)
Förrättningen, då en lem underbindes. — 2) Del,
hvarmed cn lem blifvit underbunden.
UNDERBJELKE, m. 2. pl. — bjelkar. Bjclke,
som tjenar lill underlag.
UNDERBLINDA, f. 1. Se Blinda.
UNDERBLÅSA, v. a. 2. (fig.) Gifva näring åt.
Säges alltid i elak mening. U. oenigheten,
miss-sämjan
UNDERBYGGA, v. a. 2. Förbättra undra
delarna ulaf en bofällig byggnad; äfv. understöda
en framspringande byggnadsdel genom en mur
o. d. — Brukas mest i part. pass.
Underbyggd, hvilket användes isynnerhet som
adjek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
