Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Uppenbarelseboken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÜPP
ÜPPFINNINGSGÅFVA. f. 1. Förmågan att
uppfinna, att skapa nytt, i konst och vetenskap.
UPPFINNINGSRIK, a. 2. Som med lätthet
uppfinner, skapar nytt.
UPPFISKA, v. a. 4. 4) Genom fiskredskap
eller på annat sätt upplaga ur sjön. U. en gädda
på krok. V. perlor. — 2) (fig. fam.) Uppsnappa.
U. en nyhet. — Åfv. Fiska upp. — Upp
fiskande, n. 4. o. Uppfiskning, f. 2.
UPPFLYGA, v. n. 3. (böjes som Flyga) 4)
Med vingarnes tillbjdp höja sig upp i luften ifrån
ett ställe. U. från marken. Fågeln u-flög i
trädet. — Äfv. Flyga upp. — 2) (fig.) Springa
upp. — Oftare Flyga upp. — Uppflyg ande,
n. 4. o. Uppflygning, f. 2.
UPPFLYGT, f. 5. Flygande uppåt.
UPPFLYTA, v. n. 3. (böjes som Flyta) Komma
upp till ylan af vatten eller annat flytande ämne.
Säges endast om liflösa ting. — Äfv. Flyta upp.
— Uppflytande, n. 4. o. Uppflytning,
f. 2.
UPPFLYTTA, v. a. o. n. 4. Flytta högre upp,
till högre belägen ort, längre upp i ordningen,
till högre plats, tjenst, syssla, o. s. v. U. möbler
på vinden. U. någon ifrån sjön. U. en
skolgosse i högre klass. — Äfv. Flytta upp. —
Uppflyttan de, n. 4. o. Upp flyttning, !. 2.
UPPFLÄKA, v. a. 2. 4) Se Fläka. — 2
(fig. fam.) Flänga upp. U. rocken. — Äfv. Fläka
upp. — U-kl, part. pass. U. i bröstet, öppen,
bar i bröstet.
UPPFLÄNGA, v. a. 2. Kasta, slänga upp
vidöppen. U. kläderna, dörren. — Äfv. Flänga
upp. — Uppflängande, n. 4. o.
Uppflangning, f. 2.
UPPFLÄTA, v. a. 4. Upplösa något flätadL
— Äfv. Fläta upp. — Upp fläland e, n. 4. o.
Uppflätning, f. 2.
UPPFLÖDA, v. n. 4. (om vatten) Flöda, stiga.
UPPFODRA, v. a. 4. Göra slut på något,
som gifves till foder. Allt höet är u-dl.
UPPFORDRA, v. a. 4. 4) Genom maskineri
upphämta. U. vallen, malm ur en grufva. —
2) Uppmana. U. någon till hörsamhet. Han
blef u-d alt kapitulera. U. en fästning, fordra,
att den kapitulerar. — Uppfordrande, n. 4.
o. Uppfordring, f. 2.
UPPFORDRAN, f. sing. indef. Uppmaning:
(särskilt) uppmaning till en fästning o. s. v. alt
gifva sig.
UPPFORDRINGS-MASKIN, –––schfn, m. 3.
Maskin, hvarigenom uppfordring (af vatten, malm
o. s. v.) verkställes.
UPPFORDRINGS-SCHAKT, n. 3. o. 5.
Gruf-schakl, der uppfordring af malm eller vallen
v c r k s t ä llos
ÜPPFORDRINGSVERK, n. 3. Vindspel för
uppfordring.
UPPFORSA, v. n. 4. Forsande, svallande
strömma upp. — Äfv. Forsa upp. — Upp
forsande, n. 4.
UPPFOSTRA, v. a. 4. Bemöda sig att
utveckla och fullkomna kropps- och själskrafter ho?
barn och ungdom. — Äfv. Fostra upp. — U-d,
part. pass. Väl. illa u-d. — U-n de, n. 4.
UPPFOSTRAN, f. sing. indef. och
UPPF0STR1NG, f. 2. Bemödandet att
ul-• veckla och fullkomna kropps- och själskrafter
hos barn och ungdom. — 5*. U*s anstalt,
-shus, -s inrältnin g, -ssäll.
UPPFOSTRINGSKONST, f. sing. Konsten att
väl uppfostra barn och ungdom.
610 ÜPP
hingar, som Gud genom Christus uppenbarat Jör
verlden; äfv. de heliga skrifter, som innehålla
dessa sanningar. Johannis U., se
Uppenbarelseboken. — 4) Framträdande i synlig måtto för
menniskor. Chrisli u. för apostlarna. En
en-gels u. Hafva u-r, hafva syner af
gudomligheten, af englar eller andar. Guds u. i
Chrislo, Guds uppträdande och verkande i
men-niskonalur.
UPPENBARELSEBOKEN, f. sing. def. Den
af N. Testamentets heliga skrifter, som handlar
om evangelislcn Johannis syner och
uppenbarelser.
UPPENBARLIG. a. 2. Se Uppenbar.
UPPENBARLIGEN, adv. eller
UPPENBART, adv. På ett uppenbart sätt,
tydligt; så alt det af hvar och en kan inses. U.
falsk uppgift.
UPPFARA, v. n. 3. (böjes som Fara) 4) Fara
upp i höjden. Luftballongen u-for hastigt. —
Äfv. Fara upp. — 2) Fara eller segla till en
högre eller nordligt belägen ort. U. frän
hamnen till slottet. U. från Stockholm till Gefle.
— Oftare Fara upp. — 3) Häftigt resa sig upp,
störta upp. U. ur sömnen. — Oftare Fara upp.
— Uppfarande, n. 4.
UPPFART, c. 3. 4) Fart uppåt, uppfarande.
Ballongens, rakelens u. Vid u-en till slottet.
— 2) Väg, på hvilken man far upp till elt ställe.
U-en Ull sloltel är bred och långstutlande. —
3) Sluttande plan i stället för trappa.
UPPFATTA, v. a. 4. 4) I medvetandet
upplaga hvad vi genom sinliga intryck förnummit.
U. hvad man hör, ser, läser. U. i minnet,
fästa i minnet. — 2) Göra sig viss föreställning
om något; förslå, begripa. Huru u-r du denna
mening? Jag kan icke u., hvad han dermed
menar. Jag u-r det så, all... — 3) (i
estetisk mening) Tänka sig något under en viss
konstform. Skådespelaren har väl, illa u-l sin roll.
— Uppfällande, n. 4.
UPPFATTNING, f. 2. Den själens
verksamhet, då den uppfattar något.
UPPFATTNINGS-FÖRMÅGA, f. 4. eller
UPPFATTNINGS-GÅFVA, f. 4. Förmågan alt
uppfatta.
UPPFEJA, v. a. 4. Genorn fejning göra
liksom ny. — Äfv. Feja upp. — Upp fejande,
n. 4. o. Uppfejning, f. 2.
UPPF1LA, v. a. 4. 4) Fila om, åter fördjupa
genom (ilning. — 2) Utvidga genom filning. —
Äfv. Fila upp. — Uppfilande, n. 4. o.
Upp-filning, f. 2.
UPPFINNA, v. a. 3. (böjes som Finna) 4)
Ullänka något nytt, något som förut ej varit
kunnigt, och med framgång begagna det för något
ändamål. Jfr. Upptäcka, Anm. U. en konst, en
maskin, ell medel, en utväg. Han har
uppfunnit elt nytt säll all bleka lyger. — 2) Se
Uppdikta. Hvem har uppfunnit den historien?
— 3) (i estetisk mening) Genom begrundande och
eftersinnande skapa något nytt. — Äfv. för alla
bem. Finna upp. — Uppfinnande, n. 4.
UPPFINNARE, m. 3. En, som uppfinner
eller uppfunnit något. Krutets,
boktryckerikon-slens u.
UPPFINNING, f. 2. 4) Uppfinnande.
Krutets u. — 2) Hvad som blifvit uppfunnet. En
nyttig, förderflig u. — 3) (i skön konst)
Begrundandet och eftersinnandel, hvarigenom en
skald eller konslnär skapar något nytt. — 4) Sc
Uppfinningsgåfva. Denne skald saknar u.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
