Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Uppgifvande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
UPP
UPP
trötthet, möda, arbete, hunger, törst, o. s. ▼.).
Färdig atl u., nära att duka under. — U-ven,
part. pass. U. fästning. U-el hopp. Det u-fna
medlet. En u. fråga. — Säges äfv. för v. dep.
och betyder då: Alldeles uttömd till sina krafter.
U- af trötthet. Jag är alldeles u.
UPPGIF VANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något uppgifves. U. af ell högl rop. En
fästnings u. U. af medel, utvägar. En
frågas u. Egendoms u.
UPPG1GA, v. a. 4. Se Giga.
UPPGILLRA, v. a. 1. Uppsätta till giller.
U. en bössa, gillra cn laddad bössa så, atl den
af sig sjelf aflossas, då ett djur kommer den
tillräckligt nära. — Äfv. Gillra tipp. — Upp
gillrande, n. 4. o. Uppgillring, f. 2.
UPPGLÖDGA, v. a. 4. Göra alldeles glödande.
— Äfv. Glödga upp. — Uppg lö d g ande, n. A.
o. Uppglödgning, f. 2.
UPPGNIDA, v. a. 3. (böjes som Gnida) Gnida
alldeles jemn, genom gnidning väl bana, o. s. v.
Vägen är väl u-dcn. — Äfv. Gnida upp. —
Uppgnidande, n. 4. o. Uppgnidning. f. 2.
UPPGRUMLA, v. n. 4. Uppröra något, så alt
det blir grumligt. — Äfv. Grumla upp.
UPPGRUNDA, v. a. 4. Göra grundare. —
V. n. o. U-s, v. dep. Blifva grundare. —
Upp-gr un dn in g. f. 2.
UPPGRÄFVA, v. a. 2. o. 3. (böjes som Gräfva)
4) Genom gräfning upptaga, uppkasta, omkasta.
U. elt lik. U. jorden på elt ställe. — 2) Se
Uppböka. — 3) (fig. fam.) Lela fram något ur
en mängd af papper, böcker, o. s. v. — För alla
bem. äfv. Gräfva upp. — Uppgräfvande,
n. 4. o. Uppgräfning, f. 2.
UPPGÅ, v. n. 2. (böjes som Gå) 4) Gå till
ett högre beläget ställe. U. på vinden. — 2)
Höja sig. lyfta sig, röra sig uppåt. Månen
u-gick blodröd. Termometern har u-ll. — 3)
Belöpa sig, bestiga sig. Summan u-r lill 200
r:dr. — 4) Se Gå upp (under Gå. bem. 3). —
Äfv. för alla bcm. Gå upp. — 5) (sjöt.) Tira ell.
gifva efter på ett haladl tåg. — V. a. Atl med
sin gång (4^4 a’n i steget) uppmäta cn linie och
utmärka den lill rättelse. U. rågång, utstaka
ägoskilnad. — U-endc, part. prcs. Den u. solen.
— Uppgående, n. 4.
UPPGÅNG, m. 2. 4) Gående, stigande, rörelse
uppåt; höjning, stigande. Under u-en lill
vinden. Solens u — 2) Ställe, väg. gång, der man
går upp. Hvar är u-en lill Ö/ra våningen?
— Ss. U-s punkt, - s stä lie.
UPPGÄLD, c. 3. Se Agiö.
UPPGÄNGA. v. a. 4. Vidga eller fördjupa
gängorna på en skruf. — Uppgä n gn ing,
f. 2.
UPPGÖDA, v. a. 2. Genom gödning gifva
fullkomligt hull. — Äfv. Göda upp.
UPPGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) 4)
Af-göra, aftala. U. en a/fär med någon. Saken
blef u-gjord, blef förlikt. U. en räkning,
ut-skrifva den. U. liqvid, efterräkna elt
skuldbelopp och Hqvidcra det. — 2) Ullänka. U. en
plan, ell förslag. — Äfv. Göra upp. —
Uppgörande, n. 4. o. Uppgöring. f. 2.
UPPHACKA, v. a. 4. Med hacka o. d. eller
med näbben öppna, eller uppbringa ur jorden,
o. s. v. — Äfv. Backa upp. — Upphac k ande,
n. 4. o. Upp hack n ing, f. 2.
UPPHALA, v. a. 4. (sjöt.) Genom halning
uppbringa. — Äfv. Bala upp. — Upp ha lan de,
n. 4. o. Up phalning, f. 2.
UPPHALARE, m. & (sjöt.) Ett tåg, bvarmed
något upphalas.
UPPHANDLA, v. a. 1. Göra uppköp af någol.
— Äfv. Handla upp. — Upphandlande,n.A.
o. Upp han dli ng, f. 2.
UPPHANDLARE, m. 5. En, som upphandlar.
UPPHANKA, v. a. 4. Genom hankning
upptaga, uppbringa. U. refven på ell gädd-drag.
— Äfv. Hanka upp.
UPPHETSA, v. a. 1. 4) Göra mycket het.
Vin u-r blodet. — 2) (fig.) Uppreta. Man har
u-l dem emot hvarandra. — Äfv. för begge
bem. Helsa upp. — Upphetsande, n. 4. o.
Upphetsning, f. 2.
UPPHETTA, v. a. 4. Göra val varm. U.
serveler lill omslag. U. en tegelslen. — Äfv.
Hella upp. — Upphettande, n. 4. o.
Upphettning. f. 2.
UPPHINNA, v. a. 3. (böjes som Hinna) Hinna
någon, som man följer efter, på väg eller i
arbete. U. en som åker förut. Han är ell godt
stycke före mig i arbclel, men jag skall snarl
u. honom. — Äfv. Hinna upp. —
Upphinnande, n. 4.
UPPHISSA, v. a. 4. Genom hissning
uppbringa. — Äfv. Hissa upp. — Upphissande,
n. 4. o. Upphissn ing, f. 2.
UPPHITTA, v. a. 4. 4) Se Hilla. Följande
saker hafva blifvit u-de. — 2) (fig.) Uppfinna,
uppdikta. — Äfv. för begge bem. Hilla upp.
— Upphittande, n. 4. o. Upphillnin g,
f. 2.
UPPHJELPA, v. a. 2. 4) Hjelpa att stiga
upp. all komma på fölter. — 2) (fig.) Återställa,
förbättra. Delta u-hjelpte hans affärer. U.
handeln. U. cn egendom. — Äfv. för begge
bcm. Hjelpa upp. — Upphjelpande, n. 4.
UPPHOF, n. 3. (isl. Upphaf, af Befia, häfva,
lyfta; börja) 4) Första orsak; ursprung,
upprinnelse. Verldens u. Vara u. lill något. —
2) Se Upphofsman.
UPPHOFSMAN. m. K. pl. — män. Den. som
är uppbof, orsak till något. Naturens u.
U-mån-ncn lill min olycka, till krigel.
UPPHOPA, v. a. 4. Sammanbringa till en
hop, hopvis. — Äfv. Hopa upp. —
Upphopande. n. 4. o. Upphopn ing, f. 2.
UPPHOPPA, v. n. 4. Genom hoppning
för-fi)lla sig (ill cn högre plats. U. på en stol. —
Äfv. Hoppa upp.
UPPHOSTA, v. a. 4. Genom hostning få
upp ur bröstet. U. slem. — Äfv. Hosta upp.
— Upphostande, n. 4. o. Upphoslning,
f. 2.
UPPHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga) 4)
Med yxhugg öppna; hugga hål på; äfv. genom
huggning utvidga. U. en fönsteröppning, en
glugg. U. en qvarnslen, hugga rännlor derpå;
äfv. genom huggning fördjupa dessa, när de
blifvit nötta. — 2) Genom yxhugg bryta upp. U.
is. U. en gala, upphugga isen derpå. — 3)
U. timmer, se Behugga. U. ell hus, en
byggnad, behugga timret dcrlill. — Äfv. Hugga upp.
— U pphug gande, n. 4. o. Upphuggning,
f. 2.
UPPHVILA, v. a. 4. o. 2. Gifva tillräcklig
hvila. — Äfv. Bvila upp. — Upphvilad o.
Upphvild, part. pass. Som fått tillräcklig hvila.
— Upph vilande, n. 4.
UPPHV1RFLA, v. n. 4. Fara upp i hvirfvel
eller bvirflar. Dammet u-de. — Äfv. Hvirfla
upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
