- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
613

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Upphyfla ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÜPP

UPPHYFLA, v. a. i. Hyfla tillräckligt; äfv.
byfla en viss myckenhet. — Äfv. Byfla upp.
— Upphyf lande, n. 4. o. Upphy flin g,
f. 2.

UPPHYFSA. v. a. i. Göra väl hyfsad, gifva
hyfsning. — Äfv. Hyfsa upp. — Upp
hyfsande, n. 4. o. Upphy f sning, f. 2.

UPPHÄLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla) Hålla
upplyftad. U. klädningen, då man går. — Äfv.
Hålla upp. — Upphällande, n. 4.

UPPHÅLLSVÄDER, n. sing. 4) Väder, då
det håller uppe; torr väderlek. — 2) (skämtvis)
Regnigt väder, då fruntimmer under gående på
gator nödgas hålla upp sina kläder nedtill.

UPPHÄFVA, v. a. 2. Impf. äfv. Upphof. 4)
Häfva, vräka, resa upp. Stormen upphof
vågorna till himmels sky. — 2) öppna; äfv. låta
höra: uppgifva. Han upphof sin mun och sade.
U. sin röst. U. ell rop. — 3) Afbryta, upphöra
med. U. all gemenskap. U. en belägring, äfv.
tvinga till en belägrings inställande. — 4) Göra
ogild; borttaga laga kraft och verkan af något.
U. ell kontrakt, ell köp. U. en dom, ell
förbud, en qvarstad. Hans sednare testamente
u-fde det första. — Syn. Häfva, Bryta,
Återkalla, Afskaffa, Annulera. — U. sig, v. r. 4)
Resa sig. Säges om något tungt och obäkligt.
Jätten u-hof sig ifrån stenhällen. (Fig.) U.
sig emot någon, resa sig till motstånd, göra
uppror emot någon. U. sig lill domare, lill
granskare, opåkallad och sjelfmyndigl gifva sig
lill all döma, granska. — Upphäfvandc, n. 4.
o. Upphäfning, f. 2.

UPPHÄKTA, v. a. 4. öppna något, som
blifvit hopfästadt genom häkining. U. en rock. —
Äfv. Häkla upp. — Upphäklande, n. 4. o.
Upph äklning, f. 2.

UPPHÄLLA, v. a. 2. Hälla någoniing kokadt
ur gryta, panna o. s. v., i ett kärl. U. soppan
ur kastrullen i skålen. — Äfv. Hälla upp. —
Upphällande. n. 4.

UPPHÄLLNING, f. 2. 4) Handlingen,
hvarigenom något upphälles. — 2) Lutning, häll.
Vara på u-en, lida till slut. Säges både egentl.
och fig. Del är på u-en för honom, det är
snart förbi med honom.

UPPHÄMTA, v. a. 1. 4) Hämta nedifrån
upp. U. vin ur källaren. — 2) Plocka upp.
U. ax på åkern. — 3) (fig.) Insamla. — Äfv.
för alla bem. Hämta upp. — Upphämtande,
n. 4. o. Upphämtning, f. 2.

UPPHÄNGA, v. a. 2. Lägga eller fästa något
öfver eller på ett föremål, så alt det hänger
ned derifrån. U. bykkläder till torkning. U.
cn rock på spiken. — Äfv. Hänga upp. —
Upphängande, n. 4. o. Upp hän g ning,
f. 2.

UPPHÖJA, v. a. 2. 4) Lyfia, sälla, ställa
högre upp; höja; göra högre. Moses u-jde en
orm i öknen. U. baneret. (Fig.) U. lill himla,
lill skyarna eller blott u., berömma, prisa. —
Äfv. Höja upp. — 2) Gifva högre ljud. U. sin
röst, sin stämma. Dessa ullryck betyda äfv.:
Börja alt tala, laga till ordet. — 3) (fig.) a) Göra
märkbarare, öka. förhöja. U. smaken på något.
U. glansen, värdet af något. — Äfv. Höja
upp. — b) Förläna hög titel, värdighet. U.
någon till hertig, lill konung. U. i adligt stånd.
U. på tronen, välja, utropa till konung. —
Upphöjd, part. pass. Brukas äfv. adjektivt: a) U-l
arbete, bildhuggeri, der figurerna böja sig öfver
grunden. Jfr. Halfupphöjd, Helupphöjd. —

UPP 613

b) (i moralisk mening) Hög, ädel. En u. tanke.
U-a tänkesätt. — Upphöjande, n. 4.

UPPHÖJELSE, f. 3. Se Upphöjning, bem. 4.
U. i adligt slånd.

UPPHÖJELSE-TILLSTÅND, n. B. (leol.)
Chri-sti u., det Christi tillstånd, i hvilket han, efter
fullbordadt lidande, afiagt en tjenares skepelse
och åter iklädt sig sin gudomliga natur.

UPPHÖJNING, f. 2. 4) Handlingen,
hvarigenom någon eller något upphöjes. Se Upphöja,
alla bem. — 2) Upphöjdt ställe, höjd.

UPPHÖRA, v. n. 2. Sluta upp. Regnet har
u-rl. U. all sjunga. U. med någol. — Äfv.
Höra upp. — Syn. Afstanna, Försvinna; (för
U. med) Afstå ifrån, Sluta med, Låta bli.

UPPHÖRANDE, n. 4. Afstannande i
verkning eller handling.

UPPI. se Uppe i.

UPPIFRÅN, üppifrå’n, prep. o. adv. Från en
högre eller nordligare belägen plats. U. vinden.
U. norden. Han kommer u. U. och ned.

UPPIGGA, v. a. 4. Göra piggare; lifva,
muntra. — Äfv. Pigga upp. — Uppiggande,
n. 4.

UPPISA, v. a. 4. Bryta väg genom isen för.
U. elt farlyg.

UPPISKA, v. a.,4. (fam.) Slå, piska dugtigt.
— Äfv. Piska upp. — Upp is k an de, n. 4. o.
Uppiskn ing, f. 2.

UPPJAGA, v. a. 4. 4) Genom jagande
upp-drifva. Hundarne u-de varglon i elt Iräd. —
2) Genom jagande uppskrämma. U. vildl ur bo,
läger, stånd. — 3) (i allm.) Uppdrifva,
upp-fösa. Vi u-de fienden ända lill bergstrakten.
U. någon ur sängen. — 4) (fig.) Hastigt och
högt uppdrifva, stegra. Missväxten har u-l
spannmålspriserna. — För alla bem. äfv. Jaga
upp. — Uppjagande, n. 4. o. Uppjagning,
f. 2.

UPPKAFLA, v. a. 4. 4) På kafle upprulla.
— 2) Uppvika (klädesplagg) i flera hvarf öfver
hvarandra. U. ärmarna. — Äfv. för begge bem.
Kafla upp. —Uppkaflande, n. 4. o.
Upp-ka flin g, f. 2.

UPPKALLA, v. a. 4. 4) Kalla från ett lägre
ställe. Han blef u-d ifrån gatan lill
generalen, som bodde två trappor upp. — Äfv.
Kalla upp. — 2) Uppropa vid namn (personer,
som böra hafva inställt sig). — 3) Gifva
dopnamn. U. ell barn efter någon. —
Uppkallande, n. 4.

UPPKAMMA, v. a. 4. Kamma uppåt. U.
håret. — Äfv. Kamma upp. — Upp
kammande, n. 4. o. Uppkamning, f. 2.

UPPKASTA, v. a. 4. 4) Kasta uppåt. U. en
slen i luften. Berget u-r eld. — Äfv. Kasta
upp. — 2) Genom uppgräfning åstadkomma. Har
till objekt både fördjupningen, som derigenom
uppkommer, och den upphöjning, som af jorden
bildas. U. en grop, en graf. U. en vall, en
skans. — 3) Uppresa, uppställa, upprätta. U. ell
batteri. — 4) Uppkräkas. Oftare Kasta upp.
— B) (fig.) Framställa. U. cn fråga, elt
Ivif-velsmål. — Uppkastande, n. 4. (för alla
bem. utom 4) och Uppkastning, f. 2. (för alla
bem.).

UPPKLAPPA. v. a. 4. Se Klappa upp.

UPPKLARNA, v. n. 4. Se Klarna upp.
— Uppklä rnande, n. 4. o. Uppklär ning,
f. 2.

UPPK LIFVA, v. n. 3. (böjes som Klifya)
Klifva nedifrån upp. U. på en stol. — Äfv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free