- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
633

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Uteslutande ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTE

UTF

633

UTESLUTANDE, part. akt. af Uteslula.
Brukas adjektivt i följande bemärkelser: 4) Som har
kraft att utesluta. U. rättighet, privilegium —
2) Som ej lemnar inrymme jemle sig åt något
annal. U. smak. U. tycken. — 3) Säges äfven
om den. som förkastar allt hvad ej
öfverenssläm-mer med hans smak, tycken, tänkesätt, intressen.
Han är myckel u. i sina tycken. — Adv. På
ett uteslutande sätt, endast och allenast. U.
sysselsätta sig med något. U. gynna ell parti.

UTESLUTANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon eller något uleslules. Brukas för
alla bem. af verbet Utesluta, utom 3 o. 6. Med
alla andras u. ell. med u. af alla andra, så
alt alla andra äro uteslutna.

UTESLUTNING, f. 2. 4) Se Uteslutande. —
2) (boklr.) En uppsatt rads fyllande.

UTESTÅENDE, a. 4. 4) Som slår ute.
(Sub-stanlivl) En af de på gården u. U. gröda, ej
inbergad. — 2) a) Utlånt. Hafva penningar u.
Eli u. kapital. U. fordringar, obelalla. — b)
Pantsatt. Hafva silfver u. för ett
penninglån.

UTESTÄNGA, v. a. 2. 4) Stänga för någon,
så att han ej slipper in. I går aftons blef han
u-gd. — Äfv. Slänga ute. — 2) (fig.) Afhålla
från inträde, hindra all kornma in, alt intränga,
att blifva delaktig af något, o. s v. Har till objekt
både sak och person. U. vattnet, luften. U.
medla/lare. U. någon ifrån förslaget. Rättighet,
som u-ger alla andra. — Äfv. stundom Slänga
üle. — Syn. Utesluta, Ulchålla.—
Utestängande, n. 4. o. Utes lä ngn in g, f. 2.

UTE VA RANDE, a. 4. o. s. Som är ule
under bar himmel, ute på färdvägar, o. s. v.

UTFALL, n. 5. 4) Utfallande. Mest i
läkekonsten. Lifmoderns u. — 2) Utlopp, aflopp. Vid
flodens u. i hafvel. — 3) Belägrades utryckande
till strid emot de belägrande, eller alt förstöra
deras arbeten, eller att borttaga eller förnagla
deras kanoner. De belägrade gjorde ett starkt
u. — 4) (i fäktning) Slöl med värjan, under det
inan faller framåt med kroppen. — 5) (fig.)
Häftig förebråelse, anfall ined ord. Han gjorde ell
häfligl u. emot mig. Jag svarade ej på delta
u. — Syn. Apostrof, Skoltkolf.

UTFALLA, v. n. 3. (böjes som Falla) 4) Falla
ut ur, ifrån. Näsduken utföll ur fickan. — 2)
(om belägrade, och i fäktning) Göra utfall (bem.
3 o. 4.). — 3) (orn floder, o. s. v.) Flyta ut.
Donau u-ller i Svarta Hafvel. — Syn. Afbörda
sig, Afbörda sitt vatten. Utflyta. — 4) (om haf,
sjöar) Sänka sig. falla. — 3) (om penningar,
arvoden m. m.) Uibekommas, vara all lyfta, erhållas
i utbetalning. Så snart hans lön u-ller. — 6)
Slå ut, aflöpa. Del har u-llil lyckligt.
Förelaget utföll olyckligt. — Äfv. för alla bem.
Falla ul.

UTFALLANDE, n. 4. Händelsen att något
utfaller.

UTFALLSRÄNNA, f. 4. Ränna för vattens
aflopp.

UTFARA, v. n. 3. (böjes som Fara) 4) Se
Fara ul (under Fara, bem. 4. b). — 2) Hastigt
förflytias, drifvas ut ur elt ställe. En blixt
utför ur molnet. — Vanligare Fara ut. — 3) U.
mol någon, se Fara ut (under Fara, bem. 3).
— Syn. Apostrofera. — Utfarande, n. 4.

UTFART, c. 3. 4) Kortare resa, färd, som
företages ifrån en stad ut ål landet, eller äfven
till utländsk ort. Göra en u. åt landet. Jag
dmnar i morgon göra en u. HU Köpenhamn.

— 2) Utfarande. Vid u-en genom porlcn.
Kulans u. genom gevär smynningen.

UTFATTIG, a. 2. Så fattig, alt man
ingenting äger.

UTFILA, v. a. 4. Genom filning borttaga eller
utvidga. — Äfv. Fila ut. — Ulf i lan de, n. 4.
o. Ulf ilning, f. 2.

UTFINNA, v. a. 3. (böjes som Finna) Finna
genom mycket eftersinnande. Jag kan ej u.
orsaken dcrlill. — Äfv. Finna ut. —
Utfinnande, n. 4.

UTFIRÄ. v. a. 4. (sjöt.) Utskjula.

UTFLYGA, v. n. 3. (böjes som Flyga) Se
Flyga ul. — Ulf ly g an de, n. 4. o. Ütflyg*
nin g. f. 2.

UTFLYGT, f. 3. 4) Ut flygning. Ungarnes
u. ur boel. — 2) (fam.) Ulfärd, vanligen för nöjes
skull. Göra en liten u.

UTFLYTA, v. n. 5. (böjes som Flyta) 4)
Utströmma. Mälarens vatten u-ler i Östersjön. —
2) Flytande på vattnet ulfara. Stocken utflöt i
sjön. — 3) (fig.) Liksom flytande ulgå. sprida
sig ut. Ljuset u-ter ifrån solen. — Äfv. Flyta
ut. — Utflytande, n. 4. o. Ulflylni ng,f.2.

UTFLYTTA, v. a. 4. 4) Flytta ut, ur, ifrån;
utföra. U. ell bord i yttre rummet. U. saker
på landet. — 2) Flytta längre bort. U.
byggnader. U. ell råmärke, en gärdesgård. —
V. n. Lemna ell ställe, elt land, för alt flytta
till elt annat. Jag skall i morgon u. ur
lägenheten. U. på landet. U. till Amerika. —
Äfv. Flytta ut. — Utflyttande, n. 4. (för
aktiv) och U l fly Ilning, f. 2. (för både akliv och
ncutrum).

UTFLÖDA, v. n. 4. o. 2. Utströmma. — Äfv.
Flöda ul. — Utflödande, n. 4.

UTFLÖDE, n. 4. Utströmmande.

UTFODRA, v. a. 4. Nära med foder, o. s. v.
U. kor med klöfver, med drank.

UTFODRING, f. 2. Hästars eller
boskaps-krcalurs närande. Sälta på u., lemna häst,
bo-skapskreaiur åt någon alt af honom ulfodra’.
Hafva på u., hafva på silt stall sålunda lemnadt
kreatur.

UTFODRINGSSTALL, n. 5. Stall, der häslar
emotlagas till utfodring.

UTFORDRA, v. a. 4. 4) Fordra alt
utbekomma. U. sin lön. U. penningar. — Äfv.
Fordra ut. — Syn. Utkräfva. Infordra. — 2) Se
Utmana. U. någon på duell, på värja. —
Utfordrande, n. 4. o. Utfordring, f. 2.

UTFORSA, v. n. 4. Forsande utströmma,
häftigt och ymnigt flyta ut. — Äfv. Forsa ut. —
Ulforsande, n. 4.

UTFORSKA, v. a. 4. 4) Genom forskning
finna, utleta. Han har u-l, all... Söka u. ens
afsigler. Jag skall söka u., hvad hans afsigt
är, om han vet del. — Äfv. Forska ål. — Syn.
Utspana, Utleta. — 2) Utleta ens tänkesätt,
af-sigtcr, o. s. v. Söka u. någon. Han är ej lätt
all u. — Utforskande, n. 4. o.
Utforskning, f. 2.

UTFRUSEN, a. 2. neulr. - et. Se
För-frusen.

UTFRÅGA, v. a. 1. Genom frågor utleta,
utforska. U. en hemlighet. U. någon. — Äfv.
Fråga ål. — Utfr ä g a n de. n. 4.

ÜTFULA SIG, v. r. 4, (fam ) Göra något fult,
bele sig på ett fult sätt.

UTFUNDERA, v. a. 4. Genom funderande
utfinna. U. en plan, — Äfv. Fundera ül. *
Syn, Uttänka,

W

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free