Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Utfylla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634 UTF
UTFYLLA, v. 8. 2. Fylla i kanten, utåt;
genom fyllning utåt åstadkomma. U. en väg.
Hela trädgården är u lld i sjön. — Ulf
yIlande, n. 4.
UTFYLLNING, f. 2. 1) Arbetet, hvarigenom
något utfyllcs. — 2) Ställe, som blifvit ut fy Idt;
Äfv. allt det, hvarmed något blifvit utfyldt. — 3)
Se Upplandning.
UTFÅ, v. a. 2. (böjes som Få) Se Utbekomma.
— Äfv. Få ut. — Ut fående, n. 4.
UTFÄKTA, v. a. 4. Fäkta till slut. U.
striden för sanning och rätt. — Äfv. Fäkla ål.
UTFÄLLA, v. a. 2. (kem.) Verka, att ett ämne
fälles ur en lösning. — Äfv. Fälla åt. —
Ul-fällan de, n. 4.
ÜTFÄLLNING, f. 2. (kem.) 4) Operation,
verkning, då ett ämne utfälles. — 2) Sjelfva det ämne,
som blifvit utfäldt.
UTFÄRD, c. 3. 4) Kortare resa ut ifrån
hemmet. — 2) (gam.) Likfärd.
UTFÄRDA, v. a. 4. Ulskrifva och i
vederbörlig form utgifva något, som utgår ifrån
regering, embctsmyndighet, och länder till
efterrättelse. U. elt påbud, elt förbud. U. en dom.
Låta u. befallning om... — Utfärdande,
n. 4.
UTFÄSTA, v. a. 4. o. 2. Högtidligt och
formligt utlofva, förbinda sig till. U. en belöning af
10,000 r:dr för den, som uppfinner cirkelns
qvadrering. U. ell pris för (ä/lande. U. en
summa till hemgift. — U. sig. v. r.
Högtidligt eller formligt utlofva, förbinda sig, förpligta
lig. U. sig lill någol. Jag u-ler mig all
göra det.
UTFÄSTANDE, n. 4. eller
UTFÄSTELSE, f. 3. Högtidligt och formligt
utlofvande; hvad som sålunda utlofvas.
UTFÖR, üttförr, prep. Betecknar rörelse: a)
Nedåt en brant, sluttande yla. plan. U. berget,
backen. Gå u. trappan. Störta, kasta sig u.
en ätteslupa. Del rinner u. väggen. När han
var u. trappan, när han kommit ned utför t. —
2) Se Nedför, bem. 2. Ro u. floden. — Adv.
Se Ut före.
UTFÖRA, v. a. 2. 4) Föra, bära, ledsaga ut.
Jfr. Föra, bem. 4, 2 o. 4. U. saker ifrån
staden på landet. Låla u. sakerna ur ett rum.
U. en delinqvenl till afrätlsplalsen. — 2) Föra
(varor) ur landet. U. jern, säd, trävaror. —
Syn. Exportera. — 3) (sjöt.) 1 en båt utbringa
och fastgöra (varptåg, varpankare). — 4)
Verkställa, uträtta, fullborda. U. en sak väl. U. ell
uppdrag. U. cn process, en sak, såsom
rätle-gangsbiträde föra ens talan i elt mål. U. sin
sak, sin talan, försvara sin sak. U. musik,
gifva, föredraga m. U. en dans, dansa den. —
5) Uttrycka, afhandla. Väl u. sina tankar. Väl
u. ell ämne, väl behandla det. — 6) Ulsprida.
U. elaka rykten om någon. — 7) U. i
räkning ell. blott u., i kolumnen anlcckna
värdesbeloppet för cn post. Tio alnar kläde å 3
r:dr alnen u-s till . ... 30 r:dr. Han utför
kostnaden lill 100 r:dr. — Äfv. Föra ål (för
bem. 4, 2, 3, 6, 7). — Utförande, n. 4.
UTFÖRE, ütiföre, adv. Betecknar rörelse: a)
Nedåt en brant, sluttande yta, plan. Åka, gå u.
Störta sig u. Hjelpa någon u. (Fig. fam.) Del
går u. för honom, hans ställning blir allt sämre,
allt värre. — b) I riktning åt nedra ändan af ett
föremål. Skrifva u. — c) Nedåt kroppen. Elt
laxermedel agerar u., verkar afföring. Jfr.
Uppföre. — Prep. Se Ulför, Elfven u.
UTG
UTFÖRLIG, a. 2. Som upplager alla särskilta
omständigheter, skäl, grunder, o. s. v. Säges både
om person och sak. U. berättelse, beskrifning.
Han är myckel u. i den delen — Syn.
Omständlig. Fullständig, Vidlyftig.
UTFÖR LIG EN, adv. Se Utförligt.
UTFÖRLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
utförlig. — Syn. Omständlighel, Fullständighcl,
Vidlyflighet.
UTFÖRLIGT, adv. På ett utförligt sätt, med
utförlighet. U. berätta. — Syn. Omständligt,
Fullständigt, Vidlyftigt.
UTFÖRSEL, ütfö’rrs’l, m. sing. 4) Varors
utförande till utländsk ort. U. af spannmål. En
vara, som är tillålen lill u. — 2) Varor, som
sålunda utföras. Värdet af u-n öfversliger
värdet af införseln. — Syn. (för begge bem.)
Ex-portaiion.
UTFÖRSELSPREMIE. ütförrs’ls-prcmie. m. 3.
Premie för utförseln af någon viss vara.
UTFÖRSELSTULL, m. 2. Tull för utgående
varor.
UTFÖRSGÅFVOR, f. 4. pl. Sättet alt
föredraga (elt tal, o. s. v.). En prest, som har
goda u.
UTFÖRSKAFFA, v. a. 4. Förskaffa en alt
utbekomma någol.
UTFÖRSKUMMAD, a. 2. (pop.) Se
Ulskum-mad.
UTFÖRSSÄTT, n. 3. Sätt att ulföra (ett ämne,
musik, dans, en roll), alt föredraga (elt tal),
o. s. v.
UTFÖSA, v. a. 2. (fam.) Utdrifva. — Äfv.
Fösa åt. — Ut fösande, n. 4.
UTGALLRA, v. a. 4. Afskilja det dåliga,
odugliga från något. U. skog, borthugga uti
densamma en del träd, så alt den blir glesare. —
Äfv. Gallra ål. — Utgallrande, n. 4. o.
Ul-gallring. f. 2.
UTG A MM AL, a. 2. Mycket gammal, orkeslös
af ålder.
UTGIFNING, f. 2. Handlingen, händelsen, att
något utgifves. U. af penningar. Böckers u.
af trycket.
UTGIFT, f. 3. Penningar, som utgifvas eller
böra utgifvas. U-erna öfver sliga inkomsterna.
Ha många, stora u er. — U-spost.
UTGIFTSBOK, f. 3. pl. — böcker.
Räken-skapsbok. som upplager ulgifler.
UTGIFTSKONTO, utjifftskånnlo. n. 4. eller
UTGIFTSRÄKNING, f. 2. Räkning, som
upptager utgifter.
UTGIFVA, v. a. 3. (böjes som Gifva) <)
Gifva ifrån sig, ullemna. U. myckel penningar.
— 2) Utlemna bland allmänheten. U. sedlar,
ut-lemna dem i allmänna rörelsen. U. af Irycket
ell. blott u., låta trycka och i bokhandeln eller
enskilt utlemna (böcker, skrifter). — 3) Låla
påbjuda till allmän eftcrlefnad. U. en lag. en
förordning. — 4) U. för, (vanligen utan grund)
framställa, omtala såsom, påslå all något är...
U. en nyhel för sann. Man u-vcr honom för
rik. U. cn Ung för sin tillhörighet. — Äfv.
för alla bem. Gifva ell. Ge åt. — U. sig, v. r.
4) Utlemna sig, offra sig. Chrislus har u-vit
sig för oss. — 2) U. sig för, utan grund påstå
sig vara, kunna, o. s. v. U. sig för grefvc, för
vitter, rik. U. sig för all kunna trolla. —
Syn, Gifva sig ål. — Ulgifvande, n. 4.
UTGIFVAIIE, m. 3. Den, som ulgifver eller
ulgifvit. U-n af en revers. U-n af en bok, en
tidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
