Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Ugjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÜTG
UTH
635
UTGJORD, se Utgöra.
UTGISSA, v. a. 1. Genom gissning påfinna.
— Äfv. Gissa ut.
UTGJUTA, v. a. 3. (böjes som Gjuta) Gjuta
ur ett kärl. U. vallen ur en kruka. (Fig.) U.
blod, låta blod rinna. U. tårar, gråta. U. sill
hjerla för någon, yppa för någon sina känslor,
sorger, bekymmer, o. s. v. U sin vrede, gifva
den fritt lopp. — Äfv. Gjuta ut (ej för de tvenne
sista talesätten). — Utgjutande, n. 4. o. Ut*
gjulning. f. 2
UTGJÜTELSE, f. 5. Utgjulning.
UTGLÖDGA, v. a. 4. 4) Fullkomligt glödga.
— 2) Rena genom glödgning. — 3) Genom
glödg-ning utdrifva. U. ell ämne ur en metall. — Syn.
Kalcinera. — Ulglödg an de, n. 4. o. Ulglödg*
ning, f. 2.
UTGNIDA, v. a. 3. (böjes som Gnida)
Utplåna genom gnidning. — Äfv. Gnida ul.—
Ul-gnidn ing. f. 2.
UTGNÜGGA, v. a. 4. Se Urgnugga.
UTGRENA SIG, v. r. 4. Se Grena sig. —
Äfv. Grena ul sig. — U-d, part.pret. Utgående
i grenar.
UTGRENING, f. 2. 4) Utgående grenar af
något. — 2) Gren.
UTGRINA, v. a. 4. (fam.) Se Utskratta.
UTGRUNDA, v. a. 4. Genom mycket
eftertänkande utfinna. Jag har ej kunnat u., huru
dermed förhåller sig. — Utgrundande,
n. 4.
UTGRUNDAS, v. d. 4. (om bafs- och
sjöbotten) Blifva grundare.
UTGRÄFVA, v. a. 2. 4) Genom gräfning göra
fördjupning, inskärning uti, ell. Öppna, utvidga
något. U. ett träsk, genom grafvar, diken
af-lömma dess vallen. — Äfv. Gräfva ul. — 2)
(gam.) Se Gravera. — Ul gräf vande, n. 4. o.
U Ig räfning, f. 2.
UTGRÖPA, v. a. 2. Se Urhålka.
UTGÅ, v. n. 2. (böjes som Gå) 4) Gå ut.
U. i staden. U. ur kyrkan. Eli fartyg, som
u-r ur hamnen. — Oftare säges Gå ul. — 2)
Hafva silt ursprung ifrån; utflyta, härflyla. Den
Helige Ande u-r af Fadren och Sonen. Ljuset
u-r ifrån solen. — 3) Säges om räntor,
arvoden m. m., som böra utbetalas. De räntor, som
u. af hemmanen, äro anslagna lill... —
Mindre ofta Gå ut. — 4) Utfärdas, utgifvas,
kungöras; utspridas. Låta u. order, befallning,
påbud. Låta u. ett rykte. — Mindre ofta Gå ul.
— 5) a) Utdö. — b) Bli utsåld. — För dessa
tvenne sednare bemärkelser brukas vanligen Dö
ut, utom i part. pret. och deraf formerade
lem-pora. t. ex.: Den ätten är utgången. — 6)
Uteslutas, utplånas, öfverslrykas, borttagas. Det
ordet, den bokstafven bör u. — Äfv. Gå ut. —
7) Utskjuta. En udde, som u-r i hafvel. —
Äfv. Gå ul. — Utgående, part. pres. U.
varor, som utföras. U. tull, tull* för utgående varor.
U. vinkel, som har spètsen utåt. (Geol.) U. kallas
den delen af en gång, som visar sig uti dagen. —
Utgången, part. pret. Vara u. i staden. U.
ätt. u-el träd, som dött ul. U. upplaga,
utsåld.
UTGÅENDE, n. 4. Händelsen, då person eller
sak utgår. Säges för alla bem. af verbet Utgå,
a) Vid u-t ur kyrkan. Fartygets u. ur
hamnen. Skepparen är på u., segelfärdig. — b)
Den Helige Andes u. af Fadren och Sonen. —
c) Räntans u. af ett hemman. — d) Påbudets
u. fördröjdes. — e) Släglens, trädets,
uppla
gans u. — f) Hamnens u. i hafvel var nöd*
vändigt.
UTGÅNG, m. 2. 4) Utgående. Vid u-en
ifrån spektaklet, ur passet. — 2) Ställe, der
man går ut; port, dörr, öppning, gång,
hvarigenom man kommer ul. U-en ifrån ett trångt
pass. Del huset har u. ål tvenne galor.
Rummet har u. till trädgården. Kammare med
egen u.. bvarifrån man kan komma ut i
förstugan, utan att gå genom något annat rum.
Hemlig u. ur ell rum. — 3) (fig.) a) Slut, ände,
Innan årets u. — b) Del sätt, hvarpå en sakv
ett företag ändas. Den saken fick en lycklig,
olycklig u. Del beror af u-en: Döma efter
u-en.
UTGÅNGSPSALM, m. 3. Psalm, som sjunges
vid gudstjenslens slut. — I samma mening säges
äfv. Ulgångs vers.
UTGÅNGSPUNKT, m. 5. Den punkt,
hvar-ifrån man går ut. Brukas ofta figurligl. U-en
för hans tankegång.
UTGÅNGSSTYCKE, n. 4. Musikstycke, som
spelas på orgorna, efler gudstjcnstens slut, under
det folket går ur kyrkan.
UTGÄRD, m. 3. (bibi.) Uppbådning,
utskrif-ning.
UTGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) 4)
Tillsammans bilda, formera eller vara. Själ och
kropp u. menniskan. Senaten och folkel
utgjorde romerska republiken. Dessa personer
u. rådet. Hela kollegium utgjordes af lolf
ledamöter. Han och jag utgjorde hela
sällskapet. Det ulgör hans nöje all gyckla. Delta
utgjorde hans egendom, deri bestod hans
egendom. — 2) Belöpa sig till. Inkomsten utgör
100 r:dr. Del utgör en betydlig summa. —
3) Betala, erlägga; fullgöra. U. skatt in natura.
U. sina dagsverken i penningar. —Utgjord,
part. pass. Brukas ej för bem. 4 o. 2. Skallen
är ännu ej u. — U. på, har dessutom i
hvardagsspråket följande bemärkelser: a) Högst
be-gifven på. U. på del ondt är, på galenskaper.
— b) Genom trolleri påskickad. Allä olyckor
äro u-a på honom. Han är just u. få mig,
han förföljer mig utan uppehör, jag far ingen
fred för honom.
UTGÖRA, n. sing. eller
UTGÖROMÅL, n. B. Göromål utom hus.
UTHACKA, v. a. 4. Genom hackning med
näbben utrycka. Fågeln u-de ögonen på
honom. — Äfv. Hacka ut.
UTHALA, v. a. 4. (sjöt.) Se Hala ut.
-Ul-halande, n. 4. o. Ulhalning, f. 2.
UTH A LARE, m. B. (sjöt.) Elt tåg, som ijcnar
all hala något ut på dess ställe.
UTHAMRA, v. a. 4. Genom bamring
uttänja, utvidga. — Äfv. Hamra ut. —
Ulhamrande, n. 4. o. Ulhamring, f. 2.
UTHOLME, m. 2. pl. — holmar. En långt
ut i sjön belägen holme.
UTHORAD, a. 2. (lågt ord) Förstörd genom
skörlefnad.
UTHOSTA, v. a. 4. Se Upphosta. “
UTHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga) 41
Med yxa urhålka eller göra fördjupningar i
kanten af något. — 2) Med lillhjelp af mejsel
åstadkomma bildhuggeriarbele. -r Syn. Skulptera. —*
3) U. skog, föröda den genpm hygge. — ÄfV., för.
alla bem. Hugga ul. — Uthuggande, n.J.
UTHUGGN1NG, f. 2. 4) Uthuggande. — 2}
Uthugget ställe. U. i en skog. / • .. *
UTHUNGRA, y. a. 4. Bringa nära dödeö
ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
