Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Utmed ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTM
UTMED, ülmäd, prep. 4) Invid, bredvid. Bo
U. kyrkan. — 2) Utefter, längs efter. Bo u.
stranden. — Adv. (uttalas: ulmä’d) Invid. Han
bor här u.
UTMERGLA, ülmä’rrjla, v. a. 4. (af Merg)
Betaga all must och merg, göra alldeles kraftlös,
fullkomligt utmagra. Ulsväfningar u. kroppen.
Säges äfv. bildligt om jord. — U-s, y. dep.
Blifva alldeles utmagrad. — U-d, part. pret. En
u. lungsiktig. — Utmerglande, n. 4. [-[Utmärgla.]-] {+[Ut-
märgla.]+}
UTMERGLING. f. 2. 1) Utmerglande. — 2)
Utmergladt tillstånd.
UTMINUTERA, v. a. 4. Försälja i minut. —
Äfv. Minutera ut. — Ulminutering, f. 2.
UTMJÖLKA, v. a. 4. 4) Mjölka en ko o. s. v.
så bårdt, att hon ej vidare kan gifva någon mjölk.
— 2) (fig. fam.) Draga af någon all den vinst
man kan, tills den alldeles upphör.
UTMOTA, v. a. 4. Mota, drifva, fösa ut. —
Äfv. Mota ut. — Ulmolande, n. 4. o.
Ut-motning. f. 2.
UTMYNTA, v. a. 4. Slå till mynt. U. guld,
silfver. — Utmyntande, n. 4. o.
U(myntning, f 2.
UTMÄL, n. 3. Det område, inom hvilket ett
visst grufarbete får drifvas.
UTMÅLA, v. a. 4. 4) Måla sirligt med
blomster, figurer, o. s. v. — 2) (fig.) Skildra mod
öf-verdrifl, öfvcrdrifvet prisa, svärta, o. s. v. U. i
rosenrödl, i de svartaste färger. U. någon
som en tyrann. Illa u., äfv. blott u., svärta,
smäda. — Äfv. Måla ut. — Ut målande, n. 4.
o. Utmålning, f. 2.
UTMÅNGLA, v. a. 4. 4) Hålla till salu
saker, som äro föremål för månglerirörelso. — 2)
Se Ulprångla. — Äfv. Mångla ut. — Ut mån
g-lande, n. 4. o. Ulm ån gli ng, f. 2.
UTMÄRKA, v. a. 2. 4) Genom märke
beteckna, utstaka, göra igenkännelig. — 2) Vara
kännemärke på, tillkännagifva, antyda. Delta drag
u-ker en stolt karakler. — 3) Visa ovanlig och
hedrande uppmärksamhet. U. någon framför
andra. — U. fig» v. r. 4) Hafva något visst
kännemärke, något visst egendomligt. Denna
blomma u-ker sig genom sin lukt. Han u-ker
sig genom många besynnerligheter. — 2) Göra
sig namnkunnig, berömd genom handlingar,
arbeten, bedrifter, som väcka uppseende. Han
u-kle sig i slaget vid Alma. U. sig som skald,
genom uppfinningar. — U n de, part. akt. Som
utmärker. Ell u. kännetecken. — Utmärkt,
part. pass. En plats, u. genom cn spänd lina.
Grundel är u. af en lunnboj. — Brukas ganska
ofta adjektivt i följande betydelser: a}
Märkvärdig, märklig, allmänt känd. Dessa djur äro u-a
för sin förmåga all länge kunna umbära föda.
— b) Namnkunnig, berömd för någonting
utmärkande. En u. man. — Syn. Dislingverad. — c)
Ovanlig, utomordentlig. U. förljenst. U-a
tjen-sler. U. aklning, heder, anseende, ynnest.
UTMÄRKANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom person eller sak utmärkcs.
UTMÄRKELSE, f. 3. 4) Ovanlig och hedrande
uppmärksamhet, som visas någon. — 2) Handling,
hvarigenom någon utmärker sig. Slrida med u.,
med största beröm. — Syn. Distinktion.
UTMÄRKT, adv. På elt utmärkt sätt,
ovanligt, utomordentligt, i högsta grad. Spela u. väl.
U. vacker, ful, skicklig.
UTMÄTA, v. a. 2. 4) Se Mäta ut (under
Mäta, bem. 4). — 2) I kraft af laga dom, för
ÜTO 639
en fordringsägares räkning, belägga med qvarstad
saker, tillhöriga en dess gäldenär, för alt genom
deras försäljning få en fordran godtgjord. — Äfv.
Mäta ut. — Utmätande, n. 4. (för bem. 4).
UTMÄTNING, f. 2. 4) Utmätande. — 2)
Beläggning med qvarstad för fordringsägares
räkning. Jfr. Ulmäla, bem. 2. Göra u. hos någon.
UTMÄTNINGSDOM, m. 2. Se
Utmätnings-utslag.
UTMÄTNINGSGILL, a. 2. Som lagligen kan
utmätas.
UTMÄTNINGSMÅL, n. 5. Se
Ulsöknings-mål.
UTMÄTNINGS-UTSLAG, n. 5. Laga rätis
utslag, i kraft hvaraf utmätning skall verkställas.
UTMÄTNINGSV1S, adv. Genom utmötning.
UTMÖNSTRA, v. a. 4. 4) Vid mönstring
utdöma såsom oduglig. — 2) (fig.) Utdöma, kassera,
förkasta ett eller flera föremål ibland många.
— Utmönstrande, n. 4. o. Ulmönslring,
f. 2.
UTNÄMNA, v. a. 2. Tillsätta till embete, syssla,
befäl. U. någon lill cn ledig syssla. U. en
general. U. sin efterträdare, bestämma den
person, som skall bli ens efterträdare. U. någon
lill sin efterträdare, arfvinge, förklara någon
för &c. — Äfv. Nämna ut. — Syn. Tillsätta,
Förordna, Utse. — Utnämnande, n. 4. o.
Utnämning, f. 2.
UTNÄS, n. 3. Se Udde.
UTNÖTA, v. a. 2. Genom nölning utslita, göra
oduglig, utplåna. — Äfv. Nöta ut. — Utnött,
part. pass. o. adj. U-a skodon. (Fig.) U-a skäl,
tankar, talesätt, alltför vanliga, hvardagliga. —
Utnötande, n. 4. o. U tnölning, f. 2.
UTOM, ülåmm, prep. (af Ut och Om)
Betecknar: 4) a) Rörelse ut ur något omgifvel,
kringslutet, begränsadt, till den omgifvande
platsen, rymden, trakten. Föra någon till ett ställe
u. staden. — b) Rörelse inifrån ut genom något
begränsande, stängande. Gå u. tullen, u.
vallarna. Jag kommer ej u. dörrn, jag får aldrig
tid att gå, fara ut, bort. U. hus, se Utomhus.
(Fig.) De gränser, u. hvilka man ej kan gå,
som man ej kan öfversliga. — 2) a) Läge, pials
i en omgifvande rymd, trakt, med hänseende till
något der innanför varande. Bo u. staden.
Spal-sera u. vallarna. — b) Utanför. Slå u. dörrn.
— 3) Undantagandes. Alla u. honom. Hela
boken u. titeln. Alla u. cn. Ingen u. mig,
ingen annan än jag. — 4) Förutom. U. allt
delta har han ... U. dess, se Ulomdess. —
Här-af: Dessutom. — 3) Utan. U. honom hade jag
varit förlorad. — 6) U. sig (uttalas både
ülåmm o. utå’mm), uttryck, hvarigenom betecknas
en så stark sinnesrörelse, atl man för tillfället ej
rätt kan bruka sitt förnuft, vare sig af vrede,
harm, glädje, sorg, o. s. v. Vara u. sig,
alldeles u. sig. Bringa u. sig. Vara, bli u. sig af
vrede, af glädje. — Syn. Ifrån sig. — U. alt,
U. del ali, konj. Undantagandes alt; ulan all;
förutom att.
UTOMDESS, utåmmdä’ss, konj. Förutom detta.
UTOMGÅRDS, ülåmmgårds, adv. (fam.) Utom
gården.
UTOMHUS, ülåmmhus. adv. Utom huset, utom
hemmet, ej hemma hos sig, borta. Ligga u.
UTOMKRING, ütåmmkrinng, prep. o. adv. 4)
Utanför omkring. Rida u. vallarna. Fara u.
sjön. Gå u. — 2) I trakten omkring. De som
bo u. släden. Många bo u.
UTOMLANDS, ütåmmlanns, adv. Till eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
