Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Utlotta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
ÜTL
UTM
UTLOTTA, v. a. 4. Uttaga genom lottning.
— Äfv. Lotta ul. — Ullollning, f. 2.
UTLUTA, v. a. 4. 4) Se Utlaka. — 2) (kem.)
Tvätta på filtrum (se Tvätta). — Ullulande,
n. 4. o. Ullulning, f. 2.
UTLYFTA, v. a. 4. o. 2. Lyfta och utsätta,
utställa eller utföra. — Äfv. Lyfta ut.
UTLYSA, v. a. 2. 4) Med ljus ledsaga ut. —
2) Offentligen ifrån predikstolen förkunna,
påbjuda. U. sockenstämma, auktion. Riksdagen,
mötet är utlyst lill den l:sla i nästa manad.
— Äfv. för begge bem. Lysa ut. — V. imp.
Lysa sista gången för brudfolk. 1 uttrycket: Det
är utlyst; eljest säges Lysa ul. — Utlysning,
f. 2.
UTLÅNA, v. a. 4. o. 2. Gifva till låns. U.
böcker, penningar. — Äfv. Låna ut. —
Utlånande, n. 4. o. Utlåning, f. 2.
UTLÅTA SIG, v. r. 3. (böjes som Låta)
Muntligen eller skriftligen yttra, förklara sin tanke,
redogöra för sin åsigt om något. Brukas mest i
skriftspråket, dels om enskilta yttranden, dels om
offentliga, af embetsmän afgifna. U. sig illa,
fördelaktigt, lofor dande om någon. Kollegium
har blifvit anbefaldl all u. sig i ämnet. — Syn.
Yttra sig. Förklara sig.
UTLÅTANDE, n. 4. Yttrande i
embetsären-der. Afgifva u. om någol till en person.
Infordra ens u. Remittera cn skrift lill ens u.
Efter inhämladl u. af N. N. — Syn.
Betänkande, Förklaring.
UTLÅTELSE, f. 3. Se Yttrande. Ha
besynnerliga, djerfva u-r.
UTLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) 4)
Utföra och lägga på ett ställe, lägga utanför, lägga
under bar himmel. U. väf lill blekning. U. nät,
banka ut dem i en sträcka uti sjön, för fiskfångst.
— 2) Breda ut. U. sina varor. — 3) Utvidga,
göra vidare. U. fartyg. U. en klädning. — 4)
U. penningar, ulgifva p. i förskott. — B) Uttyda,
förklara. U. bibeln. — Äfv. för alla bem. Lägga
ul (mindre väl för bem. B, men oftare för bem.
3 o. 4).
UTLÄGGANDE, n. 4. Handlingen, då något
utlägges. Se Utlägga, alla bem.
UTLÄGGARE, m. B. En, som utlägger,
uttyder, tolkar en skrift, eller deröfver författat en
utläggning. — Syn. Exeget.
UTLÄGGNING, f. 2. 4) Se Utläggande. —
2) Ord, mening, skrift, hvarigenom en författare
uttydes, förklaras. U. Öfver bibeln. — 3) Elt
fartygs utgående ur hamn. — 4) Tillökning i vidd.
U. på en klädning.
UTLÄGGNINGSKONST, f. 3. Se Excgetik.
UTLÄNDNING, üllä’nning, c. 2. Person ifrån
främmande land.
Anm. Skrifves, enligt språkets analogi, rättast
Ulländing, ell. ännu bättre genom assimilation
Utlänning.
UTLÄNDSK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på främmande land; kommen utrikes ifrån;
utrikes född, växt, gjord, o. s. v. U-a moder,
seder. En u. man, qvinna. U-a varor. —
Syn. Utrikes.
UTLÄNDSKA, f. 4. Utländsk qvinna.
UTLÄRA, v. n. 2. Sluta sin lärotid; uppnå
fullkomlig skicklighet i en konst, ett yrke. Han
har snart u-t. — Oftare Lära ut. — V. a.
Lära en annan något, som man ensam kan eller
blott få kunna. U. konsten att spå. — Äfv. Lära
ut. — Utlärd, part. pass. o. adj. Som slutat
sin lärotid; fullkomligt skicklig i konst, yrke.
(Fam.) U. på skälmstycken, elakhet.
UTLÄRING, m. 2. Lärling, som snart lärt ut
och skall bli gesäll.
UTLÄSA, v. a. 2. Läsa till slut. Har du
u-sl boken ? — Oftare Läsa ul.
UTLÖPA, v. n. 3. (böjes som Löpa) 4) Springa
ut. Han är utlupen i släden. — 2) Utgå ur
hamn. Skeppet har ullupil. — 3) Flyta ut, falla
ut. Donau u-per i Svarta Hafvet. — 4) Hastigt
fara ut. Linan, trossen har ullupil. — B)
Utsträcka sig, ligga i en sträckning. En
bergsrygg. som u-per långl i hafvet. — 6) Förlöpa,
gå lill ända. Tiden är nu snarl ullupen. Uret
är ullupel, dess lod äro nedgångna. Timglaset
är ullupel, sanden deri är utrunnen. — Äfv. för
alla bem. Löpa ul (hellre för bem. 4, 3, 4, B). —
Ullupen, part. pret. Som lupit ut (för bem. 1,
2, 4, 6). U. vexel, en sådan, hvars
betalningstermin är slut. U. kallas äfven en kula, som icke
har sin fulla fart. — Utlöpande, n. 4. (för
alla bem.) och Ullöpnin g, f. 2. (för bem. 2
och 4).
UTLÖSA, v. a. 2. Genom lösens erläggande
befria, återvinna, utbekomma. U. en fånge. U.
någon ur fångenskap, ur slafveri. U. pant,
dom, ulslag. U. en medarfvinge, gifva honom
betalning i penningar för hans arfslotl i fastighet.
— Äfv. Lösa ut. — Utlösande, n. 4. o.
Utlösning, f. 2.
UTMAGRA, v. a. 4. Göra mycket mager.
Mödorna ha u-l honom. U. jord. — U-s, v.
dep. Blifva myckel mager. — U-d, part. pret.
Som blifvit mycket mager. — Ulmagr ande,
n. 4.
UTMALA, v. a. 4. Genom målning förvandla
till. En lunna hvele kan u-s lill så och så
myckel mjöl.
UTMANA, v. a. 4. Fordra, begära af någon,
alt han inlåter sig i strid, täflan, spel. U. någon
på duell, på värja, pistol, på brädspel, på
ell parli schack, på kapplöpning. — Äfv. Mana
ul. — Utmanande, n. 4.
UTMANARE, m. 5. Den, som utmanar eller
utmanat.
UTMANING, f. 2. 4) Utmanande. — 2) Se
Ulmaningsbref.
UTMÅNINGSBREF, n. B. Bref, hvari någon
utmanas på duell.
UTMANINGSHANDSKE, m. 2. pl. —
handskar. Handske, som kastas lill utmaningslecken.
UTMANINGSTECKEN, n. B. Tecken,
hvarigenom någon utmanas på duell.
UTMARK, f. 3. Oslängd mark, tillhörig by
eller hemman.
UTMÄRKA, v. a. 4. Sälja marklals. — Äfv.
Marka ul.
UTMARSCH, m. 3. Utmarschering.
UTMARSCHERA, v. n. 4. I marsch uttåga.
— Äfv. Marschera ul. — Ulmarschering,
f. 2.
UTMATTA, v. a. 4. 4) Alldeles afmatta, göra
mycket matt. All stå myckel, u-r kroppen lill
slul. — 2) (fig.) Göra mindre gifvande. betaga
bördighet. U. jord, åker. — Äfv. Malla ul. —
U. sig, v. r. Försätta sig i etl tillstånd af stor
mattighet. U. sig genom arbete. — U-s, v.
dep. Blifva myckel malt. — U-d, part. pret.
U-l tillstånd, stor krafternas uttömning. —
Utmattande, n. 4.
UTMATTNING, f. 2. 4) Utmattande. — 2)
Utmaltadt tillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
