- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
645

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Utspisning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTS

UTS

645

UTSPISNING, f. 2. 1) Födoämnens
fördelning på de dagliga måltiderna. Jfr. Ulspisa. —
2) Den mal, hvarmed arbetsfolk, fångar, manskap
in. fl. efter viss antagen matordning utspisas.
U-en vid inrättningen är gud. — Ss.
U-sre-glemev l c.

UTSPOLA, v. a. 4. (sjöt.) 4) Skölja ut. — 2)
(om slörtsjöar) Ulvräka ur fartyget. — Äfv. Spola
«L — Ut spolan de, n. 4. o. U t spol n i n q,
f. 2.

UTSPOTTA, v. a. 4. Spotta bort ur munnen.
U. cn tuggbuss. — Äfv. Spotta ul. —
Ulspottande, n. 4. o. Ut s p o 11 n in g, f. 2.

UTSPRICKA, v. n. 3. (böjes som Spricka)
öppna sig, slå ul. Löften ha ulspruckil.
Blomman är utsprucken. — Äfv. Spricka ut. —
Utsprucken, pari. prel. Som spruckit ut. En
u ros. — U Is prick ande, n. 4. o.
UIsprick-11 ing. f. 2.

UTSPRIDA, v. a. 2. (böjes som Sprida) f)
Sprida åt alla håll. — 2/ (fig.) Meddela ål flera,
göra allmänl bekant, utbreda. U. en nyhet, ett
rykte. — Äfv. Sprida ul. — U. sig, v. r. ocb
U-s, v. dep. Blifva utspridd, komma ul ibland
allmänheten. Eli rykte u ddes. —
Utspridande, n. 4. o. Utspridning, f. 2.

UTSPRINGA, v. n. 3. (böjes som Springa)
Springa inifrån ut; springa bort ifrån ell ställe.
U. ur huset. U. från början af en
kapplöp-ningnbana. — Oftare Springa ul. — 2) (fig.)
n) Utskjuta, utgå, utlöpa. En udde u-ger i sjön.
— b) Framrinna. En vattenstråle u-ger ur
klippan. — Älv. Springa ut. —
Ulsprungen, pari, prel Som sprungit ul (för bem. 4
o. 3). — Utspringande. n. 4.

UTSPRUTA, v. a. 4. 4) Genom sprutning
utkasta. — 2) (fig.) Utkasta med farl och i stråle,
liksom med sprula. U. vallen, hvarmed man
sköljt munnen. — Äfv. Spruta ul. —
Ulsprutande. n. 4. o. U Is prutning, f. 2.

UTSPRÅNG, n. 5. Utspringande byggnadsdel.

UTSPRÄNGA, v. a. 2. Genom sprängning
af-skilja någol ur en massa. U. ell block ur
berget. — Äfv. Spränga ul. — Utsprängande,
n. 4. o. U t sp rä n gn in g, f. 2.

UTSPRÄTTA, v. a. 4. o. 2. Sprätta upp och
utlaga. U. cn insydd dukat

UTSPY, v. a. 2. Gifva ifrån sig genom
kräk-ning. U. någol qväljande. som man råkal
förlära. — Äfv. Spy ul. — Utspyende, n. 4.

UTSPÄR, n. 5. (jäg.) Spår, som går utål. —
Motsats r Inspar.

UTSPÄDA, v. a. 2 Förtunna eller försvaga
genom spädning. U. vin. — Äfv. Späda ul. —
Utspädande, n. 4. o. Utspädning, f. 2.

UTSPÄNNA, v. a. 2. Utsträcka nägot så. otl
det blir spändl. Örnen u-ncr sina vingar. U.
klorna. Vinden u-ncr seglen. U. kinderna. —
Äfv. Spänna ut. — Utspännande, n. A. o.
U Ispänning, f. 2.

UTSPÄRRA, v. a. 4. Utvidga något så, att
del blir spändt. U. näsborrarna. —
Utspärrande, n. 4. o. Ul spärr n i ng, f. 2.

UTSPÖKA, v. a. 4. (fam.) Kläda löjligt,
narr-aktigt, underligt. U någon. U. sig. — Äfv.
Spöka ul och Spöka ut sig. — Utspökande,
n. 4 o. Utspökn ing. f. 2.

ÜTSQVALPA, v. a. 4. Genom sqvalpning
utspilla. utgjuta.

UTSTAKA, v. a. 4. 4) Med slakar, pålar,
stickor o. s. v. utmärka linie, gräns, m. m. U.
cn väg, gräns, rågång. U. ett läger. — Äfv.

Staka ul. — 2) (fig.) Fastställa, bestämma. U.
planen lill någol. U. hvars och ens
åligganden. skyldigheter. — Utstakande, n. 4.

UTÄTAKNING. f. 2 4; Handlingen, då något
utstakas. — 2) Del, hvarigenom någol blifvit
ul-slakadt.

UTSTICKA, v. a. 3. I. (böjes som Slicka, I)
4) Se Ulslinga. U. ögonen på någon. — 2)
Genom sting (t. ex. med nålar) utmärka. U. cll
mönster. — 3) Gravera. U. ett pilsrhafl.
U-i koppar. — 4) Utstaka. U. läger. — 5)
Ui-föra, uldrifva. uträcka något genom en öppning.
Han ulstack pipan genom dörren (ill mig. U.
hufvudel genom fönstret. U. en flagg, utsätta f.
— 6) Se Sticka ul (under Sticka, l, v. a. 4, 2
och 4). — V. n. Skjuta ut, löpa ut, utgå. —
Äfv. Sticka ul. — Uts l i ekan de, n. 4. o. U
t-stickning, f. 2.

UTSTICKA, v. a. 4. II. (af Sticka. II) Se
Brodera. — Äfv. Slicka ul. — Utstickande,
n. 4

UTSTICKNING, f. 2. 4) Handlingen,
förrättningen, då något utstickps eller utstickas. Jfr.
Utsticka. I och II — 2) Någol som blifvit mod
grafstickel utstucket. — 3) Ulslickade prydnader
på kläder, o. s. v.

UTSTIGA. v. n. 3 (böjes som Stiga] , Sliga
inifrån ut. U. i salen. — Äfv. Sliga ul. —
Uts t i gande, n. 4. o. Ul stigning, f. 2.

UTSTINGA, v. a. 3. (böjes som Slinga) Med
något spetsigi, uddigt slöta ul. U. ögonen på
någon. — Äfv. Slinga ul. — Ulslingande,
n. 4. o. Ulslingning, f. 2.

UTSTJELPA, v. a. 2. Genom stjelpning
utkasta, utvräka. Hon u-pte hela innehållet af
kärlet på honom. — Äfv Stjrlpa ut. —
Ul-stjclpande. n. 4. o. Ul sl jelpn i n g, f. 2.

UTSTOFFERA, v. a. 4. (t. ausstaffiren; fam.)
Utsmycka, uppulsa. Brukas äfv. figurligl. U.sill
lal med granna bilder. — U l s l o f f e r an d e,
n. 4. o. U! stoffer ing. f. 2.

UTSTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka) 4)
Genom strykning, medelst dragning af streck eller
ined svamp o. s. v. utplåna. U. en rad. U.
någon ur rullan. — 2) Mod slrykjern utjemna.
U. något skrynkligt. — 3) Genom strykning
utbreda. U. färg pä färg slev en i elt boktryckeri.
— Äfv. Stryka u l. — Ul s t r u ke n. pari. pass.
— Ul strykande, n. 4.

UTSTRYKNING, f. 2. 1) Handlingen, då något
utstrykes. — 2) Ord. ställe i skrift eller tryck,
som blifvit ulstrukel.

UTSTRÅLA, v. n. 4. Utgå i strålar, ljuset
u-r från solen. — V. a. Utsända, gifva från sig
strålvis. En kropp, som u-r värme. — Ul s l r
å-lande, n. 4. o. Uts l r ål n i n g, f. 2.

UTSTRÄCKA, v. a. 2 4) Sträcka utåt, sträcka
rak. U. armen. — Äfv. Sträcka ul. — 2) (fig.)
(lifva större vidd, omfattning; utvidga. Ilan
u-kle sill välde lill Atlantiska Haftel.
Författaren har u-kl sin plan äfven lill andra
ämnen. — U. sig, v. r. Se Sträcka sig. —
Utsträckande, n. 4

UTSTRÄCKNING, f. 2. 4) Handlingen, då
någol utsträckes. — 2) Vidd, omfattning; längd.
Säges både cgentl. o. fig. Romerska riket hade
en slor u. På en u. af he mil. (Fig.)
Studera en vetenskap i hela dess u — 3) (fys.)
Den egenskap hos kropparna, till följe hvaraf de
intaga ett rum, hvilket har längd, bredd och
höjd.

UTSTRÖ, v. a. 2. Strö åt alla håll, i stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free