Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vaktgöring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
VAR
VAL
en halftimma, och hvarefter vakttiden å farlyg
lillkännagifves, medelst slag på klockan.
VAKTGÖRING, f. 2. Förrättningen, då man
gör vakt.
VAKTHAFVANDE, a. 4. Som har vakten.
F. officer. F. inanskap på ell fartyg. Brukas
äfven stundom substanlivt, t. ex.: F-n vare
skyldig all...
VAKTHUND, m. 2. 4) Hund, inöfvad att
vakta. — 2) En art af Hundslägtet, storväxt med
tjock nos. hängande öron och undersätsig kropp.
VAKTHUS, n. 5. Särskilt hus, der personer,
som turvis hålla vakt, församlas och uppehålla sig.
VAKTHÅLLNING, f. 2. Utställandet af vakt;
vaktgöring. F-en i kongliga slottet.
VAKTKARL. m. 2. Karl, som är utställd på
vakt, eller hvars befattning är att hålla vakt.
VAKTKONTOR, våcktkånntör, n. 5. Ställe,
der anmälanden göras hos vakthafvande,
handräckning af vakt begäres, m. m. Brukas mest
i sammansättningen Polis-vaktkontor. [-contor,
- contoir.]
VAKTKUR, m. 2. Kur, uppsatt på ett ställe,
der vakt hålles, till skydd för vakten vid oväder,
l- cur.]
VAKTMÄSTARE, m. B. 4) Tjenare vid
domstol, embctsverk, offentlig eller enskilt inrättning
m. m., hvars befattning är alt hafva vakt och
vård om rummen, vara tillstädes vid ingången,
uträtta ärender, o. s. v. F. i posten, se
Bref-dragarc. F i, ell fängelse, se Fångvaklmäslarc.
F. vid ell slott, person, som har vakt, vård och
tillsyn om rummen på ell slott. — 2) (jäg.) F.
på harjagt, hund, sorn är inöfvad all freda den
skjutna haren för de andra hundarna. —* Ss.
F-be fatlnin g, -syssla.
VAKTMÄSTARÄGG, n. B. Skämtsam
benämning på hårdkokta ägg.
VAKTPARAD, –åd, m. 3. Parad af
trupper, som skola gå på vakt.
VAKTRULLA, f. 4. Namnlista å den del af
manskapet på ell fartyg, som gör vakt.
VAKTSKEPP, n. 5. Skepp, som framför eller
uljemtc en ankrad flotta ger akt på allt, som
inträffar, och strax gifver signaler; äfv. på en redd
eller i en hamn förlöjdt fartyg, lill skydd för
handelsfartyg eller för alt gifva akt på något.
VAKTSKOTT, n. B. Skott, som till signal
afskjutes af vakt, från ett vaktskepp, o. s. v.
VAKTSTUGA. f. 4. Större rum i ett
vakthus för gemenskapen af vakten.
VAKTTORN, n. B. På en kust uppfördt torn,
i afsigt att derifrån på afstånd upptäcka
sjöröf-vare eller andra fiender, som vilja närma sig
landet.
VAKTTRUPP, m. 3. Trupp, som är på vakt.
VAL, m. 2. I. Åttio stycken. En v, sill,
strömming.
VAL, m. 2. II. Kort slång. Deraf: Trillval;
Slagval, nedra delen af cn tröskslaga, Handval,
öfra delen deraf.
VAL. n. B. III. (af Välja) 4) Väljande. V-el
emellan tvenne förslag. Göra ctl lyckligi v.
Göra sill v., bestämma sig för alt välja det ena
eller del andra. Hafva v-et, rättighet, lilldlle
att välja. Jag lemnar del i erl v., ni må fritt
välja. Lemna en v-et emellan arbete och hvila.
tillåta en alt välja mellan &c. Se Qval. — 2)
Offentlig förrättning, då någon väljes lill en viss
värdighet, ett visst embcte, värf, uppdrag.
Em-bele, som tillsattes genom v. Herr N. har vid
v-el lill pastor i S. fåll alla rösterna.
För
rätta v. Han kan ej komma under v., äger
ej dc egenskaper, som af lag fordras, för alt vara
valbar. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom Konungaval, Paslorsval, m. fl.
VALA, f. 4. (i fornspråkel) Vis qvinna, sierska,
spåqvinna. Deraf: Völuspa.
VALAKT, m. 5. Högtidlig valförrättning.
VALBAR, a. 2. Som äger de af lag stadgade
egenskaper, för alt kunna väljas till en värdighet,
ett embete, o. s. v.
VALBARHET, f. 3. Innehafvande af de
egenskaper, som lag stadgar för att vara valbar.
VALBERÄTTIGAD, a. 2. Enligt lag
berättigad att välja.
VALBJÖRK, f. 2. Se Getapel.
VALBORGSMESSA, f. 4. (uttalas i
folkspråket : vållb’rs-mä’ssa) Fordom en fest, som firades
i katolska kyrkan till minne af S:t Valborg, ell
engelskt helgon, som troddes beskydda mot
hexe-rier. — 2) Se Valborgsmessodag. (Vall —.]
VALRORGSMESSOAFTON, m. 2. pl. —
aftnar. (uttalas i folkspråket: vållb’rmässåfftånn)
Dagen före d. 4 Maj.
VALBORGSMESSODAG, m. 2. (uttalas i
folkspråket: vållb’rmässdåg) Benämning på d. 4 Maj.
VALBORGSMESSOELD. m. 2. (uttalas i
folkspråket: vållb’rmässéld) Eld, som efter gammal
sed, under natten till den 4 Maj (i Tyskland
emellan 4 och 2 Maj), på berg och kullar
upptändes, ursprungligen till skydd emot de, enligt
folktron, vid denna tid till Blåkulla ridande hexor,
sannolikt en lemning af någon gammal hednisk
vårfest. Jfr. Blåkulla.
VALCENSUS, vålsä’nnsuss, m. B. (af lat.
Cen-sus) Viss förmögenhet, som fordras, för att vara
valbar.
VALD, se Välja.
VALDAG, m. 2. Dag, då val förrättas.
VALDHORN, n. 5. (t. Waldhorn; uttalas:
valllhörn) Eli blåsinslrument, bestående af en
lång rundkrökt lur. [Valdihorn, Valthorn.]
VALDHORNIST. m. 3. (uttalas: vållhorrnfsst)
En, som blåser valdhorn.
VALDHORNSSNÄCKA, f. 4. En snäckart med
sträft, buckligl skal. Buccinum undatum.
VALDISTRIKT, våldislrickt. n. 3. o. 5. Visst
område, för hvilket ett folkombud väljes.
VALEN, vålänn, a. 2. neutr. — et. (af Dvala)
Stel af köld.
VALET, -cl. n. 3. (af lat. Valcte, lefven väl!)
Sista gången, afskcd, farväl. Säges i
hvardagsspråket.
VALFADER. vålfåd’r, m. sing. (af Val, i strid
fallen man) Benämning, i Eddan, på Oden såsom
dc i strid fallnes gud.
VALFART, se Vallfart.
VALFRIHET, f. 3. Frihet i ulöfvande af
valrätt; fritt val.
VALFRÄNDSKAP, f. 3. (kem.) Det slags
fränd-skap (sc d. o. bem. 2). som förenar olikartade
kroppar lill en ny, af olika egenskaper med des<».
Har sitt namn deraf, alt en kropp hellre förenar
sig med en än med cn annan, likasom den skulle
välja.
VALFÖRRÄTTARE, m. B. Person, som
förrättar ett val.
VALFÖRRÄTTNING, f. 2. Sjelfva
förriU-ningen, hvarigenom ctl offentligt val verkställes.
VALFÖRSAMLING, f. 2. Församling af
personer. som välja t. ex. en regent, o. s. v.
VALFÖRVANDTSKAP, f. 3. Se
Valfrändskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
