Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Valhall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAL
VAL
653
VALHALL, vållhall, nom. prop. (af Val, i
strid fallen man, och Hall, sal) Enligt Asaläran,
det ställe, der Oden gästade efter döden dem, som
hade fallit i strid. — Skrifves äfv. Vallhall.
[Vallhalla.l
VALHÄND, se Dvalhänd.
VALID, -fd. adj. utan neutr. (lat. Validus)
Rättsgiltig, gällande.
VALIDERA, v. n. 4. (handelst.) Vara gällande,
gälla för god betalning.
VALIDITET,––––-él, f. 3. Giltighet, gällande
kraft.
VALK, m. 2. 4) Se Valkqvarn. — 2) Se
Dalk. — 3) Uppböjdt ställe på barken af elt
träd, efter någon skada. — 4) Säges om
åtskilliga uppstoppade saker, t. ex. en fallvalk. V. all
lägga i halsdukar. — S) En del af en
öfver-skäraresax.
VALKA, v. a. 4. (egentl.: pressa genom
rullning eller genom tryckning under någon trind
kropp). V. kläde, utlvätta orenlighel ur väfdt
kläde och i valkqvarnen göra det tätare och
tjockare genom hopkrympning, hvarvid trådarnes
tågor hopfiltas och inslaget upphöjes så, alt del
jeml betäcker ylan. V. en filthatt, gifva fillen
deruli mera sammanhang och fasthet på den s. k.
tafeln, genom filtens idkcliga hoprullning under
händerna, i alla riktningar. V. hudar, medelst
stamp arbeta hudar, som blifvit indränkta med
Iran, så att del fela väl drager sig in uti dem.
V. mellan händerna, rulla &c. V. en
lobaks-buss i munnen, rulla den med tungan af och
an. V. Tn, indrifva genom valkning; äfv.
derigenom minska till längd och bredd. V. öm,
ånyo valka. — Välkände, n. 4.
VALKANDIDAT, vålkanndidåt, m. 3. Sökande
vid ett val.
VALKAPITULATION,–––––––-tschön, f. 3.
(hist.) De vilkor, som af kurfurstarna i Tyskland
efter anstäldt val förelädes en romersk-tysk
kejsare, och dem han måste besvärja.
VALKARE, m. 5. En, som valkar.
VALKARJORD, se Valkjord.
VALKBETS, m. 2. (hattm.) Blandning, hvari
filthattar valkas, bestående af vinjäsl, vinsten, lank
och vatten. — Kallas äfv. Valkspad, Valkvallen.
VALKBORD, n. 5. (hattm.) Se Tafel, bem. 4.
VALKBROTT, n. 5. (fabr.) Rilsor, som
uppkomma vid klädes valkning.
VALKERI, n. 3. Ställe, der kläde eller
hattar valkas.
VALKHO, m. 2. (garf.) Ho, hvari hudar
nedläggas för valkning.
VALKHÅR, n. 5. De korta hår, som vid
klädes valkning affalla.
VALKJORD, f. sing. Se Valklera.
VALKKITTEL. m. 2. pl. — killiar, (hattm.)
Kiltel, hvari valkbelsen är tillblandad.
VALKLERA, f. sing. Ell slags mjuk lerjord,
hvilken fradgas i vatten liksom tvål och insuper
fett, hvarföre den brukas till klädesvalkning.
VALKNING, f. 2. 4) Förfarandet eller
arbetet, då något valkas. — 2) Allt det som på en
gång valkas.
VALKNUT, m. 2. (af isl. Vel, konst, list)
Dubbelknut i form af en 8.
VALKONUNG, m. 2. Vald konung.
VALKQVARN, f. 2. Stamp, som begagnas vid
klädesvalkning.
VALKRYNKA, f. 4. (fabr.) Valkrynkor
kallas ett fel i kläde, då del fålt rynkor i
valk-ningen.
VALKSPAD, n. 5. Se Valkbets.
VALKTAFEL, se Tafel, bem. 4.
VALKULA, f. 4. Kula, som nyttjas vid
valomröstning.
VALKVATTEN, n. 5. Se Valkbets.
VALKYRIA, vallky’ria, f. 4. (af Val, isl.
Valur, nederlag i strid, och Kyria, kora, välja)
Valkyrior kallades, enligt Asaläran, vissa lägre
gudinnor, som Oden utsände i striden, för alt
kora dem, som skulle falla. [Vall —.]
VALKÄMNE, n. 4. Ämne, som nylljas till
klädesvalkning.
VALL, m. 2. I. 4) Gräsbeväxl mark. Deraf
Gräsvall, Ängsvall, (gam.) Hjordvall = betesmark,
Svinvall = betesmark för svin, Hårdvall, Sidvall,
m. fl. Betyder: Betesmark, i uttrycken: Köra
ell. drifva boskapen i v., ut på betesmark; gå
i v., vakta betande boskap; äfv. gå på beto. I
folkspråket säges: Köra v., drifva v., gå v.,
t. ex.: Gå v. med korna. — 2) (i äldre språket)
Fält, jemn mark, plan. Häsla v., med
hasselkäppar utmärka platsen för elt envig. — Deraf
Vigvall (stridsplats). Kyrkvall.
VALL, m. 2. II. 4) FÖrskansning. liknande
en mur, uppförd antingen af jord, eller af sten,
eller af jord och sten tillsammans, af trä eller af
faskiner. Släden omgifves af v. och graf. V-ar
kring ell läger. Fästningens v-ar. — Har
sammansättningarna: Jordvall, Trävall, Fästnings-,
Tvär-, Ryggvall, m. fl. — 2) Jordvall till skydd
emot vatten. Fördämning. — 3) a) Kust, strand.
Skånska v-en. Pommerska v-en. — b) (sjöt.)
Branl kust. — 4) Upphöjd kanl på biljardbord.
Anm. Vall, angl.sax., tysk. o. eng. Wall, kelt.
Gwal, belg. Walle, anses af Ihre ursprungligen
hafva belydl: Mur, bvaraf spår ännu förmodas
återstå i ordet Grundval.
VALLA, v. a. 4. I. 4) Drifva boskap i vall.
— 2) Vakta betande boskap. — V. sig, v. r.
4) Blifva öfverväxt med gräs. Låla en åker v.
sig. — 2) Se Upplandas. — Vallande, n. 4.
(för akliv).
VALLA, v. n. 4. II. (fam.) Vandra af och an,
irra. Gå och v. — Betyder ursprungligen:
Resa, irra.
VALLACK, vallack ell. vallack, m. 3. Utskuren
hingst. [Vallach, Valack, Valacb.j
Anm. Benämningen uppgifves härleda sig deraft’
alt Wallackcrne anses hafva uppfunnit konsten
all utskära hingstar.
VALLACKA, vållåcka, v. a. 4. Utskära en
hingst. — V allackning, f. 2.
VALLACKARE, m. 5. En, sonTgör yrke af
alt vallacka hästar.
VALLAG, vallag, m. 2. Lag, som stadgar,
huru vid val till folkombud i cn riksförsamling
bör tillgå.
VALLAND, vållannd, nom. prop. n. Fordom
benämning på de länder, der Gallerne, äfv.
kallade Valer, bodde, isynn. Frankrike och Italien
(i bibeln det sednarc).
VALLARE, m. 5. (gam.) En, som vallar
boskap.
VALLBORGSMESSA, se Valborgsmessa.
VALLEBARN, n. B. (bibi.) Barn, som vallar
boskap. Anses, der del i bibeln förekommer,
beteckna Cyri härar.
VALLFART, m. 3. Resa, som i religiöst
ändamål företages till en helig ort (t. ex. Rom,
Jerusalem). — Betyder egentl.: Resa till Walland
(Italien, Rom). [Valfart.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
