Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vandringslopp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
VAN
VAN
ningståg. — 5) (fig.) Lefnad, lefnadslopp. — 4)
Gång, t. ex. på fartyg. V-en på en brygga, den
öfra plankbeklädnaden, som täcker vasarna. — 5)
(sjöl.) Hafva v-, säges om en kompass, då den
är allt för qvick.
VANDRINGSLOPP, n. 5. (fig.) Lefnadslopp.
VANDRINGSMAN, m. 5. pl. — män. Se
Vandrare. (Fig.) Vi äro v-smän på jorden, vi
vistas blott för en tid på jorden.
VANDRINGSSTAF. m. 2. pl. — slafvar. En
vandringsmans staf. (Fig.) Nedlägga v-en, dö.
VANE, se Vana.
VANER, vån’r, pl. 3. 4) Ett folkslag, med
hvilket Asarne länge förde krig, måhända
Wen-dernes förfäder. — 2) (nord, myt.) Ett slags
guda-väsendcn, beslägtade med Asar och Alfer.
VANFRÄJD, m. sing. Dålig fräjd. Vara i
v., hafva dålig fräjd, elakt rykte om sig. — Syn.
Vanrykte. [- frägd.]
VANFRÄJDA, v. a. 4. Sätta i elakt rykte. —
Syn. Vanrjkla. — V-d, part. pass. o. adj. 2. Illa
beryktad.
frägda.l
VANFÖR, vanför, a. 2. Genom kroppslyte
eller på annat sätt oförmögen till arbete.
VANFÖRE, vånföre, n. 4. Se Menföre.
VANGIFTE, n. 4. Se Mesallians.
VANGÖMMO, vångömmo, f. sing. oböjl., egentl.
gammal böjd kasus, (lagt.) Bristande vård.
VANHEDER, vånbéd’r, m. sing. Förlust af
hedern; hvad som skämmer, sätter fläck på ens
heder. — Syn. Skam, Vanära, Nesa, Skymf.
VANHEDERLIG, a. 2. Som medför vanheder.
V-l slraff. V. fred. — Syn. Vanhedrande, [-Van-ärande, Skamlig, Skymflig, Neslig. — Van
heder ligt, adv.
VANHEDRA, v. a. 1. Skämma, skada ens
heder; bringa vanheder. Delta handlingssätt v-r
honom. V. en q vinna, se Vanära. — Syn.
Vanära, Befläcka, Besudla. — V.sig,N.r. Ådraga
sig vanheder. — V-nde, part. akt. o. adj. 1. Se
Vanhederlig. — Vanhedrande, n. 4.
VANHELGA, v. a. i. Se Ohelga.
VANHELGANDE, n. 4. eller
VANHELGD, vånhä lljd, f. 3. Se Ohelgande.
VANHÄFD, vånhä’vvd. f. 3. Försummad häfd
el), vård. Åkern ligger i v., är vanskött.
VANHÅFDA, vånhä vvda, v. a. 4. Försumma
skötseln af något. V. åker. — Syn. Vansköta.
VANILL, vani’ll. m. sing. En fin, välluklande
krydda, som erhålles af de torkade fröskidorna utaf
vanillörlen. — Skrifves och uttalas äfv. Vanilj.
[Vanille.]
VANILLBRÖD, vani’llbrö’d, n. sing. Ett slags
fint bröd, krydda dt med vanill.
VANILLCUOKLAD. vanfllschoklåd, m. 3.
Choklad. kryddad med vanill.
VANILLGLASS, vanfllglass, m. 3. Glass, som
tillredes med vanill.
VANILLSPRIT, vanfllsprft, m. 3. Sprit, som
fått slå och draga på sönderskuren vanill.
VANILLÖRT, vani’llö’rrt, f. 3. En
parasit-växt, som klättrar på träd, och hvars fröhus
lemna vanill. Vanilla aromalica.
VANK, vånngk, m. sing. oböjl. (af Van, brist)
Brist i kroppsligt afseende. Ulan v. och lyte,
felfri, fullkomlig. — Nyttjas stundom äfv. figurligt
om andlig ofullkomlighet.
VANKA, vånngka, v. n. 4. 1) Gå pä* ett
vaggande sätt. V. som en anka. — 2) Gå hit och
dit, utan något visst ändamål. Gå och v. V. af
och an. V. omkring. — V-nde, part. pres. o.
adj. 4. V. gång. — Vankande, n. 4.
VANKANT, vånkånnt, m. 3. Ojemnhet i
kanten af timmer och bräder, hvilken vid fogning
hindrar tätheten.
VANKANTIG, a. 2. Som har vankant.
VANKAS, vånngkass, v. dep. 4. Vara alt finna,
alt få. När smultronen v. Der v-des slryk.
Hålla till godo hvad som v.
VANKELMOD, vånngklméd, n. sing.
Vankelmodigt sinne.
VANKELMODIG, vånngklmödigg, a. 2. (af
Vanka) Som ofta, utan giltigt skäl, ändrar sina
föresatser. — Vankelmodigt, adv.
VANKELMODIGHET, f. 3. Se Vankelmod.
, VANKLÄDA, v. a. 2. (föga brukl.) Se
Misskläda.
VANLIG, a. 2. (af Vana) Som är eller sker
efter vanan; som hörer till den allmänna
ordningen ; som i allmänhet finnes, förekommer,
brukas. På v. lid. V. kost, mat. V. sed. V-a .
menniskor. I v-t tal. På v-l sålt, efler v-l
bruk. Det är v-l, all...
VANLIGEN, vanligänn, adv. På vanligt sätt,
efter vanligheten, i allmänhet. V. stiger han
upp billida. — Syn. Vanligt, Vanligtvis,
Merendels.
VANLIGHET, f. 3. Det vanliga. Efter v-en,
såsom vanligt. Glad efter v.
VANLIGT, adv. Se Vanligen. Såsom v., på
vanligt sätt.
VANLIGTVIS, adv. Se Vanligen.
VANLOTTAD, a. 2. Illa lottad. V. af
naturen.
VANMAKT, vånmackl, f. 3. 4) Tillstånd,
bestående i elt plötsligt, men öfvergående afbrolt i
så väl den yttre som inre lifsverksamhelen och
fullkomlig frånvaro af medvetandet. Falla i v.
En v. öfverföll honom. — 2) (fig.) Bristande makt,
svaghet. Elt rikes v. [-rnagt.]
VANMÄKTIG, a. 2. 4) Fallen i vanmakt. —
2) (fig.) Som ingenting förmår. V-a bemödanden.
[- mägt -.]
VANMÄKTIGHET, f. 3. Se Vanmakt.
[- mägt —.]
VANMÄKT1GT, adv. På ett vanmäkligt sätt;
utan alt något kunna förmå, [-mägt-.]
VANNA, f. 4. 4) Redskap, hvarmed säd rensas
eller frön skiljas ifrån hinnor och skal. — 2)
(kem.) Kärl, hvari man vid gasförsök har det
vatten eller qvicksilfver, hvaröfver gasen skall
uppfångas.
VANNA, v. a. 4. Medelst en vanna rensa säd
eller skilja frön ifrån hinnor och skal. —
Fan-ning, f. 2.
VANNARE, m. 5. En som vannar.
VANPRIS, vånprfs. n. 3. Pris, betydligt
understigande det vanliga. Falla i v., falla till
ytterst lågt pris.
VANPRYDA, v. a. 2. Se Misspryda.
VANRYKT, vånry’ckt, m. sing. Se
Fan-skölscl.
VANRYKTA, v. a. 4. L Se Vansköta.
VANRYKTA, v. a. 4. II. Bringa i vanrykte,
ådraga elakt rykte. — V-d, part. pass. o. adj. 4.
Se Vanfräjdad. — Vanryklande, n. 4.
VANRYKTE, vånry’ckte, n. 4. Elakt rykte.
Vara, bringa, komma i v.
VANSINNE, n. sing. Se Vansinnighet.
VANSINNIG, a. 2. 4) Som mistat förståndets
bruk. En v. menniska. — Syn. Vanvettig,
Förryckt, Svagsint, Sinnessvag, Galen, Tokig.
Rasande, Besatt, Ursinnig, Kollrig, Vurmig. Afvita.
— 2) Som röjer vansinnighet. V-a blickar. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
