Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Verkligen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VER
VER
673
billad; ej blott i tanken existerande. EU v-t
föremål, Ung. — 2) Som tilldragit sig. Ej
diktad. En v. händelse. — 3) Sann, rätt, egentlig.
Berälla v-a förloppet. V-a orsaken. — 4)
Sannskyldig, riklig, äkta. En v. vän. Ila en v.
syssla, ej blott titeln deraf. — 5) (om
embels-män) Tjenslgörande; ej blott titulerad. V.
inne-hafvare afen syssla. V. kammarjunkare.
VERKLIGEN, adv. I sjelfva verket, i
sanning. sannerligen.
VERKLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
verklig (bem. 1 o. 2). EU Ungs v., verkliga
tillvaro. En händelses v., förhållandet alt den
verkligen tilldragit sig.
VERKLIGT, adv. Se Verkligen.
VERKMÅTT, n. 3. Fotens indelning i tolf
tum (till skilnad ifrån Decimaltum).
VERKMÄSTARE, m. 5. 1) Den som gjort,
skapat något. Den store v-n, verldens skapare.
— 2) Föreståndare på cn fabrik, o. s. v. — 3)
(fam.) Tillställare, anstiftare, upphofsman.
VERKNING, f. 2. 1) Yttringen af hvarje
kraft, såsom ledande till en påföljd (verkan). —
2) Brukas oriktigt i st. f. Verkan.
Anm. Emellan Verkande och Verkning är den
skilnad, all det förra har mer afseende på den
verkande kraften (Orsaken), del sednare mera
på dess siulliga påföljd (Verkan).
VERKNINGSKRAFT, f. 3. Verkande kraft.
VERKNINGSKRETS, m. 2 <) Den rymd,
inom hvilken verkningarne af cn kraft eller i
allmänhet af hvarje fysisk orsak, som befinner sig
på ett bestämdt ställe, äro märkbara. Elektrisk
v., den rymd, inom hvilken verkningarne af en
elektriscrad kropp på andra kroppar äro
märkbara.’ — 2) Vidden af en persons verksamhet. En
religionslärares v. — 3) Säges äfv. om vidden
af andeliga verkningar, t. ex.: De liberala
idéernas v. utvidgas allt mer och mer.
VERKNINGSMEDEL, n. 5. Verkande medel.
VERKNINGSMÄTT, n. 3. Måttet eller
kraften af en verkning.
VERKNINGSPUNKT, m. 3. Den punkt, hvarpå
en kraft verkar.
VERKSAM, a. 2. 1) (om sak) Som gör.
medför verkan; kraftig, efterlrycklig. V-l medel. V-t
bemödande. V. bemedling. — 2) (om person)
Oförtruten att verka, driftig i handling. Han är
myckel v. En v. man.
VERKSAMHET, f. 3. Egenskapen all vara
verksam (för begge bem.). Medlets v. är
be-pröfvad. Hans v. är otrolig.
VERKSAMT, adv. På elt verksamt sätt, med
verksamhet.
VERKSELE, m. 2. pl. — selar. Sele lill en
arbetsvagn.
VERKSILFVER, n. sing. Se Arbclssilfver.
VERKSTAD, m. 3. pl. — släder. 1)
Rummet, der en handtverkare. slöjdidkarc förrättar
sitt arbete. — 2) (fig.) Stället, der något anstiftas,
tillställes, o. s. v. En v. för revolutioner.
VERKSTOL, m. 2. Säges om vissa mekaniska
inrättningar, medelst hvilka åtskilliga saker
tillverkas.
VERKSTÄLLA, v. a. 2. Sätta i verket,
utföra. V. ell beslut, en dom, en befallning,
order. — V-n de, part. akt. Brukas adjektivt i
uttrycket: Den v. maklen, den makt i staten,
som sätter domar och allmänna beslut i verket.
VERKSTÄLLANDE, n. 4. Sättande l verket,
utförande. V-t af ell beslut. Domens v.
U.
VERKSTÄLLARE, m. 3. Den, som
verkställer något. Eli testamentes v.
VERKSTÄLLBAR, a. 2. Som kan verkställas.
VERKSTÄLLBARHET, f. 3. Egenskapen att
kunna verkställas.
VERKSTÄLLIG. a. 2. Se Verkslällbar.-
VERKSTÄLLIGHET, f. 3 Se Verkställande.
Sälla i v., verkställa. Gå i v., komma Ull v.,
blifva verkställd, gå i fullbordan. Skrida till v.,
lill verkställande, utförande. Bristande v.,
förhållandet. att något ej går i verkställighet.
VERKSYND, f. 3. (leol.) Hvarje ur arfsynden
härflytande afvikelse från Guds lag, i begär,
tankar. ord eller gerningar.
VERKTUM, m. 5. Tum, beräknad efter
verk-mått, d. v. s. tolf på foten.
VERKTYG, n. 3. <) Det, hvarmcd något
verkas, förrättas, ulföres, förfärdigas, eller
hvarmcd ett arbete lättas. Stormen är ell v. i Guds
hand. Sinnenas v. En snickares v. — Syn.
Don, Redskap. — 2) (fig.) Person, som af en
annan begagnas för utförandet af hans vilja. Säges
vanligen i dålig mening. Tyrannens v.
VERKVAGN. m. 2. Se Arbetsvagn.
VERLD (uttalas vanligen: vä’rd), f. 2. (i
forn-språket Verald, isl. Verold, Verölld, d. v. s. allt
.varande) Brukas i plur. endast för bem. 3. och
för öfrigt merendels i bcslämd form. 1) Allt
skapadt, så ande som matcrie. Den materiella
v-en ell. Kroppsverlden. Sinneverlden.
Ande-verlden. Gud har skapal v-en. — 2) (uti
inskränktare mening) Inbegreppet af allt, som kan
förnimmas af sinnena, såsom ett helt betraktadt.
V-ens daning. — 3) (med plural) Sc
Verlds-kropp. Millioner v-ar sväfva i den oändliga
rymden. — 4) (i äldsta och allmännaste
betydelse) Jordklotet, jorden. Deraf: Verldsdel,
Verlds-historia. Verldskringseglare. Gamla v-en, Europa,
Asien och Afrika. Nya v-en, Amerika.
Alexander slräfvade efler herraväldet öfver v-en,
2000 år efler v-ens skapelse. 1 alla v-ens
lider, i alla lider, alltid. För allting i v-en,
se Allting. I all v-en, säges i samtal, vid
frågor, för all stegra uttrycket och såsom tecken
till en viss sinnesrörelse, t. ex: Huru i all v-en
kan han vara så oförslåndig ? När i all v-en
skedde del? Men hvarför i all v-en har han
gjort del? (Fam.) Det är inte hela verlden,
det är en ringa sak. — 3) Säges hyperboliskt om
en vidsträckt och ganska befolkad ort. London
är en v., en liten v. — 6) Menniskor i
allmänhet. Hela v-en känner det. V-en är ond.
Inför hela v-en, i hela v-ens åsyn, i alla
menni-skors åsyn. Den fina v-en, de som utmärka sig
genom ett finare yltre och göra anspråk på en
finare bildning. Den förnäma v-en, de förnäme.
Den sköna v-en, de sköna. Den lärda v-en,
de lärde. Stora v-en, de förnäma och rika. Lefva
i stora v-en, i umgänge med dessa. Af ell. efter
gamla verlden, gammaldags, gammalmodig. En
man af gamla v-en. (Fam.) Skyldig Gud och
hela v-en, mycket skuldsall. Känna v-en, känna
menniskorna. Skicka sig efler v-en. efler dern
man umgås mcd. Vela alt skicka sig i v-en,
hafva lefnadsvelt. Göra sitt inträde i v-en. i
umgängslifvct. i sällskapsverlden; äfv. börja att
försörja sig sjelf. Öfverge, draga sig ifrån v-en,
börja att föra elt ensligt lefnadssält. Förr i
v-en, i gamla lider. Sd är v-ens sed ell. sätt,
så går del Ull i v-en, så handla, uppföra sig
menniskorna; det plägar så gå. Den bästa
menniska i v-en, en utmärkt god, förträfflig mennl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
