Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Ventilation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672
VEN
VER
VENTILATION, vännlilatschön. f. 3. 1)
Luftens rening genom vädervexlingsmaskin. — 2)
Pröfning. Jfr. Ventilera.
VENTILERA, vännlilèra, v. a. 4. (lat.
Ven-lilare, fläkta) Pröfva värdet af åtskilliga ting
och derefter afsöndra det bättre från det sämre.
V. en fråga, ell ämne, betrakta dem från alla
sidor, skärskåda dem. — Ven ti ler i n g, f. 2.
VENUS, vénuss, nom. prop. f. (genit. Veneris)
4) Kärleksgudinnan, hos Romarne. Veneris hår,
en art Bladormbunke, som användes i medicinska
siraper. Adianthum Capillus Veneris. — 2) (fig.)
Sinlig kärlek. — 3) (astr.) En af planeterna i vårt
solsystem.
VENUSSNÄCKA, vènuss-snä’cka, f. 4. En art
petrificerad snäcka.
VEPA, v. a. 4. o. 2. Se Svepa, Linda.
VERANDA, verånnda. f. 4. (ital.) Framtill
öppen utbyggnad längs väggen af ett landthus,
der man under tak kan njuta frisk luft.
VERATRIN, –i’n, m. sing. (kem.) En besk,
giftig växtbas i Prustrot.
VERB, vä’rrb, n. 3. (lat. Verbum, ord; gram.)
Hvarje ord, som uttrycker begreppet af Verka,
lida, ske eller vara. — Syn. Tidsord.
VERBAL, värrbål, a. 2. (lat. Verbalis) 4) Som
beträffar sjelfva orden. — Motsats: Real. — 2^
(om öfversättningar) Bokstaflig, ord för ord. —
3) (gram.) Härledd af verb. V-a subslanliver.
VERBUM, se Verb.
VERDA! vä’rda el), värrdå, inl. (l. wer da?
hvem der?) Utrop af skildtvakler, då någon
närmar sig.
VERIF1CERA. v. a. 4. (af lat. Verus och
Facere) Bestyrka riktigheten af något. V. en
räkning, med bilagor bestyrka den.
VERIFIKATION, ––tschön. f. 3. 4)
Bestyrkande af en saks riktighet. — 2) Bestyrkande
bilaga till en räkning. [—cal-.]
VERITABEL. - - åb’l, a. 2. (fr. Vérilable,
af lat. Fcrus, sann) Verklig, äkta, oförfalskad.
VERK, n. B. 4) Hvad som blifvit frambragt,
vare sig genom fysiska eller andliga krafter.
Guds v. V-el prisar mästaren. Del är hans
v., han har gjort, anstiftat det, är skulden
der-lill. — 2) Handling. I uttrycket: Goda v. och
gerningar. — 3) Arbete, bearbetning, utförande,
verkställighet. I några få talesätt, såsom; Sälla
i v-el, företaga arbetet på, börja att utföra,
verkställa något. Hafva i v-el, under arbete. Lägga
hand vid v-el. sätta i verket; äfv. deltaga i
arbetet på något, t. ex.: Sjelf lägga hand vid
V-el. — 4) Alster af konst, isynn. skön konst,
eller af snille, lärdom, vetenskap. Konstverk,
Snilleverk. Eli vetenskapligt v. Lärdlv- Denna
tafla är ell v. af Rafael. Eli v. musik,
symfonier. Eli musikaliskt v. Ge ut sina v. af
trycket. — I fråga om litterära alster brukas
ordet endast för större arbeten af betydenhet. —
I plur. menas med Verk inbegreppet af allt hvad
en skald, filosof, talare o. s. v. skrifvit. l. ex.
Vollaires v. — B) Verklighet. För denna bem.
endast i uttrycket: l sjelfva v-el. nan är i
sjelfva v-el fattig, i verkligheten f. — 6)
Maskin, inrättning, anstalt. V-el i ell ur,
hjulverket. Slagverk, Bageri-, Bryggeri-,
Salpe-lerverk, Jernverk, Kopparverk, Saltverk, m. m.
— 7) Offentlig inrättning till förvaltning af vissa
statens angelägenheter. Publikl v. Han tjenar
vid ell annal v. Gå in i ell af v-en. Sef. ö.
Bankoverk, Statsverk, Kammarverk. —
8)(for-tlf.) Eli af bröstvärn, grafvar, vallar m, m.
sam
mansatt helt, till skydd för en fästning eller ett
läger. Öppna v., som icke helt och hållet
innesluta det förskansade stället. Slutna v., som på
alla sidor omgifva det.
VERKA, v. n. 4. I. 4) Säges om hvarje
yttring af cn orsak till frambringande af en verkan.
Hafva, utöfva verkan, inflytelse. Medlet v-r icke.
Flera omständigheter v-de mot framgången
af delta förelag. Del v-r lill sinneis lugnande.
Ingenting v-r på honom. Denna skrift v-de
myckel på sinnena. Del v-de, all vi kommo
för sent. — 2) (om person) a) Använda sina
bemödanden i och för någol ändamåls vinnande.
Han v-de myckel lill upplysningens
allmännare spridande. V. för, emol någon, bemöda
sig för ens bästa, till ens skada, eller för all
tillintetgöra ens afsigler, planer, o. s. v. — b)
(med prcp. på) Hafva inflytelse. Han v-r
myckel på honom. — V. a. Såsom orsak leda lill.
frambringa, åsladkomma. medföra. V. en
förändring. V. godt, ondt. Del v-de så myckel,
all vi kommo för sent. — Syn. Beverka.
Orsaka, Förorsaka, Frambringa, Åstadkomma,
Medföra, Föranleda. Tillvägabringa, Åvägabringa. —
V-nde, part. pres. Som verkar. F. orsak. Ell
föga v. medel. Han är myckel v., har mycken
inflytelse, förmår myckel.
VERKA, v. a. 4. II. V. upp en häslhof, se
Af ver ka, bem. 3.
VERKAN, f. sing. indef. Påföljden af en
verkning; förändring, frambragt till följe af cn orsak,
genom en kraft. Brukas både i fysisk och
andlig mening. Luftens skadliga v. V. af ett
läkemedel. Den örten har den v. alt gifva
öppet lif. Hans tal hade den v., all alla
lif-vades af mod. Göra v. ell. göra sin v., verka
på det sätt som åsyftats. Medlet gjorde sin v.,
sin goda, fulla v. Det gjorde ingen v., var
ulan v., ulan all v., hade ingen v. Denna
föreställning gjorde v. på honom. — Syn.
Följd, Påföljd, Inverkan, Effekt.
VERKANDE, n. 4. Se Verkning.
VERKAR, m. 2. pl. (fisk.) Risgård med
öppning för mjerde eller ryssja.
VERKBLY, n. sing. Bly, hvars silfverhall
lönar mödan att afdrifva.
VERKBORD, n. B. Bord, hvarpå något slags
handtverksarbele förrättas.
VERKBRÄDE, n. 4. Hos vissa handlverkare,
ell slarkt bräde, hvarpå de skära till eller
förrätta andra slags arbeten.
VERKBÄNK, m. 2. Hos vissa handlverkare,
bänk eller bord, hvarpå eller hvarvid de arbeta.
VERKE, se Virke.
VERKEHREN, färrkä’ränn, s. sing. oböjl.
(tyskt ord) Ett allmänt bekant sällskapsspel med
brickor och tärningar.
VERKELIG, m. fl., se Verklig, &c.
VERKGESÄLL, m. 3. Gesäll, som på en
verkstad företräder mästarens ställe.
VERKUELGON, n. B. (leol.) Verkbelig person.
VERKHELIG, a. 2. (leol.) Som sätter
helgelsen endast och allenast i goda verk och
gerningar.
VERKHELIGHET, f. 3. Den falska
förtröstan på vunnen helgelse endast och allenast
genom goda verk och gerningar, ulan en sann och
saliggörande tro.
VERKHÄST, m. 2. Se Arbetshäst.
VERKJERN, n. B. (hofsl.) Knif, hvarmed
häsl-hofven utverkas.
VERKLIG, a. 2, 1) Som finnes lill. EJ
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
