Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Viska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
VIS
VIT
VISKA, f. 4. Redskap af hopbundna fina
qvistar o. d., all dermed borlviska något, damma,
skura, rengöra, o. s. v. Se f. ö. Damviska,
Skurviska.
VISKA, v. a. 4. Med viska rengöra. V. af,
se Afviska. V. kanoner, med viskare rengöra
dem. — F. n. Se Vipa. V. med svansen. —
Viskande, n. 4. o. Viskning, f. 2.
VISKARE, m. S. (arlil.) Laddlyg. beslående
af en tillräckligt lång stång af ask, med
viskare-kolT i ena ändan och sällarekolf i den andra.
VISKAREKOLF. m. 2. pl. — kolfvar. (arlil.)
Den i ena ändan af en viskare anbragta kolf,
hvarmed kanalen i en kanon renviskas.
VISL1G, a. 2. (fam.) Klok, förståndig. EU
v-l förfarande. V. åtgärd.
VISLIGEN, VISLIGT, adv. (fam.) Klokt,
förståndigt.
VISMAKARE, m. S. En som diktar visor.
VISMELODI,–––––di’, f. 3. Melodi på cn
visa.
VISMUT, vfssmult, m. sing. (t. XVismuth) En
halfmetall, hvilgul, skör, lättsmält; brukas mest
till förtenning och lödning.
VISMUTGLANS. vfssmuttglånns, m. sing. Ett
slags mineral med metalliskt utseende, beslående
af vismut och svafvel.
VISNA. se Vissna.
VISNING, f. 2. Se Visande.
VISP. m. 2. Redskap, som brukas till
visp-ning, beslående af elt hopbundet knippe af fint
afbarkadt björkris.
VISPA, v. a. 4. Med visp tält slå någol vått
eller blött ämne, för att väl blanda dess
beståndsdelar eller åstadkomma skum. F. gröt. V.
grädde. V. choklad. V. ägg, d. v. s. inmälet
af ägg. — Vispande, n. 4.
VISPAKTIG, a. 2 Se Vispig.
VISPER, vi’ssp’r, m. sing. (fam.) Vispig person.
VISPIG, a. 2. (fam.) Flyktig och opålitlig,
utan hållning, karakter och grundsatser.
VISPIGHET, f. 3. (fam.) Vispig karakter.
VISPMOSSA, f. 4. Se Mallegräs.
VISPNTNG, f. 2. Handlingen, då man vispar.
VISS, a. 2. (af Veta) 4) Säges om det, som
man säkert vet, d. v. s. hvarom man. af
tillräckliga förnufts- eller erfarcnhelsgrunder, eller
genom sill omedelbara medvetande, är Öfvertygad.
Det är så v-t som amen i kyrkan. Antaga,
tro för v-t. Ge ut för vt. Hafva, hysa, lefva
i den v-a öfvertygelsen, all.. . En v.
underrättelse. V-l är det, att han vann. — Brukas
i neutr. sing. def. såsom substantiv, t ex.: Taga
det v-a för del ovissa. — Syn. Säker,
Otvifvel-aktig, Ofelbar, Tillförlitlig. — 2) Bestämd; till
namnet uppgifven. EU v-l svar. V-a
inkomster. På v-a timmar. På v. dag, timma.
På v-a terminer. Sedel på v. man. — Brukas
i nculrum äfven subslantivl, t. ex.: Del ordet
betyder ingenting v-l. Han menle dermed
ingenting v-l. — 3) (om person) Fullt öfvertygad.
Vara v. på. om någol. Vara v. på sin sak.
Derpå är jag v. Jag dr v. på, om, all,..
Jag är v., all så är. — 4) Säges om person
eller sak, som man känner eller vet, men ej till
namn cller beskaffenhet uppgifver. En v.
person, en v. man. V-t folk. V-a saker. På vt
sätt. I v-l afseende. 1 v-a händelser, fall,
omständigheter. Subslantivl säges äfv.: En v.,
en viss person. — 3) Nyttjas äfv. om någonting
obestämdt, något som man ej kan göra redo för.
Hon har i sitl väsende ett v-t någol, som
utomordentligt behagar. — 6) (om person) Säker,
trygg. V. på foten. Han ser så v. ut.
VISSEN, vfss’n, a. 2. nculr. — el, pl. vissna.
Vissnad.
VISSENHET, f. sing. Vissnadt tillstånd.
VISSERLIGA. eller
VISSERLIGEN, adv. Med visshet. Brukas,
för all bejaka, bekräfta, medgifva. Del är v.
sanl. V. har han orätt, men ... Ja v.
VISSHET, f. 3. 4) öfvertygelse, stödd på
tillräckliga grunder. Hafva v. om någol. Jag
vel del med fullkomlig v. — 2) Säkerhet. Jag
kommer med all v.
VISSHÄND, a. 2. Som vid kastning,
slung-ning o. s. v., med säkerhet träffar målet.
VISSNA, v. n. 4. 4) Förtorka af brist på
näringssaft. Säges isynnerhet om växter och
växtdelar, men äfv. om menniskokroppcn och dess
delar. Gräset, blommorna v. Hon v-r med
hvar dag. — Syn. Afvissna. Bortvissna,
Förvissna. — 2) (fig.) Förlora kraft, skönhet, behag,
o. s. v. Hennes skönhet har v-l. — F-d,parl.
prel. Som vissnat. — Vissnande, n. 4.
VISSO, gam böjd kasus af Viss. Bibehåller
sig ännu i uttrycken: För v., med visshet,
sannerligen, i sanning; (ill yttermera V., till säkrare
efterrättelse, till bekräftelse.
VISST, adv. 4) Med visshet, säkerligen, säkert.
Del tror jag helt v. Ja v., jo v. F. icke,
nej v. icke. Veta v. Jag vel det så mycket
v-are som... Del vill jag v. icke. Del är
v. fjerde gången det nu händer. Del vel jag
V.! säges föraktligt om något, som man vill
antyda alt man ej bryr sig om, eller för att
uttrycka otålighet, harm, ovilja. Visst brukas äfv.
ironiskt för: visst icke, t. ex.: Del var v. mödan
värdl! — Syn. Visserligen. Säkerligen, Säkert,
Ulan tvifvel, Olvifvelaktigt, Ofelbart, För visso. —
2) Bestämdt. Lofva v. Han svarar alltid så v.
— 3) Sannolikt, förmodligen. Del ringer v. efter
herr N. Han var v. der i går.
VIST, vfsl. adv. På elt vist, klokt sätt; med
vishet. Handla v.
VIST, vfsst, m. 2. (eng. Whist) 4) Elt
sällskapsspel med kort. — 2) (i boston och några
andra kortspel) Spelarens medspelare.
VISTA, vfssta, v. n. 4. (i kortspel) Vara vist
ål någon. — V i stan de, n. 4.
VISTANDE, n. 4. Se Vistelse.
VISTAS, v. dep. 4. (af gamla verbel Visa.
vara) För längre lid vara, befinna sig. uppehålla
sig på elt ställe. Hvar v. han nu? I
Tyskland. — Syn. Uppehålla sig, Befinna sig, Vara.
Dväljas. Dröja.
VISTELSE, f. 3. Uppehållelse på ett ställe.
Hans v. der blef ej långvarig.
VISTELSEORT, m. 3. Ort, ställe, der nian
vistas. Välja ett ställe till sin v.
VISTHUS. vfsslhüs, n. 3. (af gamla ordet Vist,
mat) Ställe, der matvarorna för elt hushåll
förvaras. (Fig.) Den orten är hufvud stadens v.,
från den orten får hufvudstaden slörre delen af
sina lifsförnödenhcler.
VISTON, vfstön, m. 3. Se Vismelodi.
VITA, v. a. 4. (gammalt ord) 4) Bevisa,
betyga, intyga. (Lagt.) Med ed v. Deraf: Vitsord.
— 2) Beskylla. Deraf: Förevita, Tillvita. — 3)
Straff». Deraf: Vite.
VITAL, - ål, a. 2. (af laL Vita, lif) Till
lifs-kraften hörande.
VITALITET,–––––-ét, f. 3. Lifskrafl.
VITE, n. 4. (af Vila, straffa; egentl.: straff)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
