Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vrist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
VRI
VUR
VRIST, m. 3. (af Vrida) öfre delen af foten
nära dess ledgång med benet.
VRÅ. f. 3 pl. vrår. Hörn af elt rum; litet
undangömdt ställe. En liten v. Silla i en v.
för sig sjelf. (Fam.) Alla v-r och vinklar, alla
små undangömda ställen. Afan har sökl i alla
v-r och vinklar. (Fig. fam.) Han känner alla
v-r och vinklar i huset, känner fullkomligt alla
ställen i huset, är der fullkomligt hemmastadd.
Från alla v-r och vinklar, från alla håll, äfven
ifrån undangömda ställen. I en v. af verlden,
på en enslig, afskild, okänd plats. — Bildar
sammansättningarna Skam-, Sop-, Kakelugns-, Spisel-.
Smygvrå.
Anm. Vrå förmodas af Ihre vara uppkommet
af Rå, ursprungi. slaf, slake, och egentligen
hafva belydl: vinkel eller hörn, der
landt-mätare vid sina mätningar sälla siakar, för all
buttre utmärka stället.
VRÅK, f. 2. I. (af Vräka) Sträcka af isen på
sjöar, der den vräkt upp sig som en hög våg
eller sänkt sig ned i vinkel (Sänkvråk). vanligen
tvärs öfver ifrån land till land. V-ar uppkomma
vid töväder, emedan isen då utvidgas och
fordrar större rum.
VRÅK, m. 2. II. Vråkar kallas en afdelning
af Falksläglel, hvilkas rof utgöres af fågelungar,
åkerråttor, ormar, grodor, ödlor, maskar och
insekter. Se Ormvråk, Bivråk.
VRÅL, n. 3. Se Vrålande.
VRÅLA, v. n. i. 4) Säges om det läte, som
en ilsken och retad tjur låter höra; äfven om
några andra djurs snarliknande läten. — 2) (fam.)
Skrika med grof röst, så all det liknar en ljurs
vrålande. F. af raseri, af smärta.
VRÅLANDE, n. 4. Lätet af djur eller
mcn-niska. som vrålar.
VRÅLAPA, f. 4. Se Bölapa.
VRÅNG, a. 2. 4) (ursprungi.) Afvig. V. sida.
— 2) (fig.) Förvänd; orätt, falsk. V-l sinne.
som ej vill det rätta. V-l vittne, falskt. V.
domare, granskare, orättvis, partisk.
VRÅNGHET, f. 3. Vrångt sinne;
orättfärdighet. ondska, orätlrådighet. parliskhet.
VRÅNGOED, m. 3. Ed, hvarigenom man
bedyrar. alt man ej annat vel, än man en rättvis
sak hafvcr.
VRÅNGSINT, a. 4. Som har elt vrångt sinne,
ej vill det rätta, ondskefull, orättfärdig.
VRÅNGSINTHET. f. 3. Se Vrånghet.
VRÅNGSTRUPE, m. 2. pl. — strupar. Se
Väderslrupe.
VRÅNGT. adv. Med vrånghet, med vrångt
sinne. Döma v.
VRÅNGVIS, a. 2. Orälivis. F. domare,
granskare.
VRÅNGVISHET, f. 3. Orättvisa i domslut
eller granskninc.
VRÅNGVISLIGA. VRÅNGVISLIGEN. eller
VRÅNGVIST. adv. Orättvist. Döma v.
VRÅSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar. En arl
brun spindel med svarta fläckar, som väfvcr sina
näl i vråar af rum. Agelena domeslica.
VRÄKA, v. a. 2. Har i impf. äfv. Vrok, för
bem. 4 och för neulrurn. Betydèr ursprungligen:
Drifva, fösa (t. ex. boskap:. 4) Med mycken
ansträngning kasta, häfva någonting stort och tungt.
Han log bolslern och v-le den midl i synen
på mig. V. någon ur rummet, utför irappan.
De v-kle sakerna om hvarandra. V. omkull
någon. Vågorna v-kte skeppet emol klipporna,
godset i land. (Fig. fam.) F. något på en,
skaffa en något på halsen, t. ex.: Jag vel inte,
hvem som har vräkt den karlen, del der på
mig. V. af, börl, fråm, se Afvräka, åec. (Fig.
fam.) V. bort sina penningar, sin egendom,
genom slöseri, misshushållning eller dårakliga
företag göra Öfver dermed. F. i’ sig, (i lägre
språket) sluka i sig, glupskt och omållligt förtåra.
F. ihop, vräka om hvartannat, i en hög. på ell
ställe. V. in, néd, upp, ut. — 2) Förkasta
såsom odugligt, kassera, rata. F. etl mynt. V.
varor. V. domare, vittnen, jäfva dern. — V. n.
4) (om hafvet) Gå i höga vågor. — 2) (om
redlösa fartyg) Drifva omkring i sjön, utan att kunna
styras. — 3) (om person) Gå och v., drifva
omkring utan sysselsättning. Ligga och v., ligga
och lättjas, ligga och sträcka sig. — 4) (orn sak)
Ligga och v., ligga i vägen, lill hinders, huller
om buller. Låla sina saker ligga och v. —
F. i mpers, (fam.) Del v-ker ned, det
£häll-regnar, snöar förfärligt. — V. sig, v. r. 4)
Kasta sig tungt och vårdslöst. F. sig i en
länstol, på en soffa. — 2) (pop.) F. sig in, ut,
o. s. v., packa sig, laga sig in, ut.
VRÄKANDE, n. 4. 4) Se Vräkning, begge
bem. — 2) (neutralt) a) Kringdrifvande ulan
sysselsättning. — b) Hög sjögång. — c) Fartygs
kringdrifvande i redlöst skick. — d) Sakers
liggande huller om buller, i vägen, till hinders.
VRÄKARE. m. 5. Edsvuren person, hvars
befattning är all syna vissa varuartiklar, hvilka
skola exporteras, såsom: jern, bräder, m. m.
VRÄKNING, f. 2. 4) Handlingen all vräka
(bem. 4). — 2) Förkastande af någol odugligt,
kassering. V. af jern, dess besigtning å våg.
VRÄKSTEN. m. 2. (geol) Se Geschieben.
VRÄNGA, v. a. 2. (af Vrång) 4) (egentl., men
mindre brukligi) Vända ul och in. — 2)
Förvrida. V. munnen — 3) (fig.) Förvända,
för-tyda. F. meningen, etl ord, ell ullryck. V.
lagen. Vrida och v., på allt möjligt sätt
förlyda. — Vrängande, n. 4.
VRÄNGBILD. m. 3. Sc Karikatur.
VRÄNGNING, f. 2. 4) Vändning ut och in.
— 2) Förvridning. F. på munnen. — 3)
För-lydning. — Deraf: Lagvrängning.
VULA. v. a. 4. (sjöt.) Med vulningståg
fasl-surra (l. ex. bogspröiet vid skäggel).
VULCAN, se Vulkan.
VULEN, a. 2. neutr. — el. (pop. o. fam.; af
Vur den ell. Vorden, part. pret. af Varda)
Beskaffad. Han är så v. Hur är del v-el? hur
är det fatt? — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom Karlvulen, Knarrvulen, Torrvulen.
VULF, m. 2. (t. Wolf) 4) Resljern efter en
gjulning. — 2) Se Ullvulf.
VULFA, v. a. 4. (fabr.) Fördela ull på
ull-vulf.
VULGATA. vullgåla. f. 4. (lat.) Versio v.
ell. blott v., den allmänna latinska
bibelöfver-sätlning, af hvilken katolikerne betjena sig.
VULGÄR, vullgä r, a. 2. (lat. Vulgaris)
Menigheten tillhörande eller utmärkande, låg. F-a
ullryck.
VULKAN, vullkån, m. 3. 4) Vulcanus. hos
Romarne eldens och smedernas gud. — 2) Se
Volkan.
VULNING, f. 2. (sjöt.) Förrättningen att vula;
äfv. derigenom gjord surrning.
VULNINGSTÅG, n. 5. (skepp.) Tåg. hvarmed
vulning göres.
VUNNEN, part. pass, af Vinna.
VURM, m. 2. (L IFurm, egentl.: mask) 4)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
