Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vårdslösa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
700 VÅR
räcklig vårdnad, aktsamhet, omsorg, noggrannhet.
Han är myckel v. Vara v. om någol. — Syn.
Försumlig, Oaktsam, Ovårdsam, Ovärdig,
Ovarsam, Slarfvig, Slurfvig, Slarfaklig. Slampig,
Hafsig. — 2) Som röjer brist på vårdnad, omsorg,
noggrannhet. V-l beleende. V. klädsel. V-t
arbete. — 3) Bekymmerlös, sorglös, ej
uppmärksam. V. min. Hon svarade i v. lon. Gifva
ell v-l svar. — 4) Utan konst, ulan bemödande;
gjord hastigt, på försök. Eli v-l ulkasl. En v.
teckning.
VÅRDSLÖSA, v. a. 4. Ej lemna nödig
vårdnad, omsorg, uppmärksamhet åt. V. ell arbele,
V. en bekantskap, försumma att odla den. —
Syn. Försumma, Vanvårda, Vansköta. — V. n.
(fam.) Vara vårdslös, slarfva. — V. sig, v. r.
Vara vårdslös i klädsel, sätt, skick, väsende. —
Vårdslösande, n. 4.
o VÅRDSLÖSHET, f. 3. 4) Brist på vårdnad,
på omsorg, på aktsamhet, på noggrannhet. — Syn.
Försumlighet, Ovårdighet, Ovårdsamhct,
Oakt-samhet, Ovarsamhet, Slarfvighet. Slarf, Slurf,
Slurfvighet, Slarfaktighet, Slampighet, Hafsighet.
— 2) Handling, skick, uppförande, som röjer,
lillkännagifvcr en sådan brist.
VÅRDSLÖST, adv. På clt vårdslöst sätt, med
vårdslöshet. V. göra något. V. arbetad. —
Syn. Försumligt, Ovärdigt, m. fl. Jfr.
Vårdslöshet.
VÅRDRINGNING, f. 2. (fordom)
Morgonringning i stad till tecken, att man fick lända
upp eld.
VÅRDTECKEN, n. B. Kännetecken,
åminnelse.
VÅRDTORN, n. B. Se Vakttorn.
VÅRFEBER, m. 2.pl. — febrar. Sådan slags
feber, sorn är vanlig vårtiden.
VÅRFLOD, m. 3. Flod, öfversvämniDg, som
inträffar vårtiden.
VÅRFLÄKT, m. 2. Fläkt af en vårvind.
VÅRFRUDAG, m. 2. (uttalas i
hvardagssprå-kel: vå’ff’rdåg) Så kallades fordom i Sverige
J. Mariæ bebådelsedag, firad vanligen d. 25 Mars;
äfven J. Mariæ himmelsfärdsdag, som firades d.
45 Augusti.
VÅRFRUKYRKA, f. 4. Benämning pä dc
äldsta nordiska kyrkor, emedan de gemenligcn
voro helgade ål J. Maria.
VÅRFRUPENNING, m. 2. En särskilt skall,
som fordom i Sverige under någon tid utgjordes
till understöd för Wadstena kloslerbyggnad.
VÅRHANE, m. 2. pl. — hanar. Sc
Harsyra.
VÅRHVETE. n. sing. Hvcte, som sås pä
vären i stället för på hösten.
VÅRUVITER, pl. Blomslerväxlen Lcucojum
vernum.
VÅRKÖRA, v. a. 2. Köra åkern på våren.
VÅR LAND, n. 5. Åker, besådd på våren.
VÅRLIG, a. 2. (nytt ord) Som tillhör,
utmärker vår. F. luft. V-a vindar.
VÅRLIK, a. 2. Liknande våren eller något,
som utmärker den. V. luft, himmel.
VÅRLILJA, f. 4. Sc Snöhvila.
VÅRLUFT, m. 3. Sådan luft, som vårtiden
är vanlig.
VÅRLÖK, m. 2. Sc Gårdlök.
VÅRMARKNAD, m. 3. Marknad, som hålles
om våren. *
VÅRMÅNAD, m. 3. 4) Hvarje af de månader,
som räknas till våren. — 2) (särskilt) Benämning
på Mars månad.
VÄC
VÅRRÅG, m. sing. Råg, som utsås på våren
i stället för på hösten.
VÅRSÄD, m. sing. 4) Säd, som utsås pä
våren, såsom korn och hafre. — 2) Se Vårsäde.
VÅRSÄDE, n. 4. Växande säd, som blifvit
utsådd på våren.
VÅRTA, varta, f. 4. 4) Liten utväxt på
huden, af olika form. V-lor på händerna. Bildar
sammansättningen Bröstvårta. — 2) (bot.) Liten
på växtens öfverhud befintlig upphöjning, som
innehåller någon egen saft.
VÅRTBITARE, m. 5. Inseklslägte af
Räl-vingarna med starka käftar, så atl de kunna
af-bita sega ämnen. Locusta. Brun V., 4% tum
lång, grön med svartbruna fläckar pä vingarna;
användes lill afbilning af vårtor. L. verrucivora.
Grön V., äfv. kallad Gräshoppa, 2 tum lång, vackert
gräsgrön. L. viridissima.
VÅRTID, m. 3. Den tid af året, dä det
är vår.
VÅRTIG, vå’rtigg. a. 2. Full af vårtor.
VÅRTKANT, m. 3. Svampsläglet Phacidium.
på eklöf.
VÅRTLAF, m. 2. pl. — lafvar. Lafslägtet
Vcrrucaria.
VÅRTLIK. a. 2. Lik cn vårta.
VÅRTRING, m. 2. Den olikfärgade ringen
kring bröstvårtan.
VÅRTSVAMP, m. 2. Svampsläglet Sphæria.
VÅRTÖRA, n. 4. pl. — öron. Svampsläglet
Thelenhora.
VARVATTEN, n. 5. Det om våren efler
snösmältningen svämmande sjö- och flodvattnet.
VÅT, a. 2. neutr. — våll. (beslägladl med
Vallen) 4) Säges om flytande kroppar. V-a
ämnen. V-a varor, sc Vålvara. (Fam.) Hvarken
våll eller torrt, se Torr. — 2) På ytan bctäckt
af något våll ämne, isynnerhet vatten. F. om
händerna. Bli v. om fötlerna. V-a ögon,
tårfulla. — 3) Genomträngd eller full af något
flytande ämne, isynn. vatten. En v. handduk.
Kläderna äro alldeles v-a. En v. gr af. med
vatten uti. — 4) Säges om den, hvars kläder
blifvit våta genom regn eller på annat sätt. F.
inpå bara kroppen. F. som cn tupp. Se
Genomvåt.
VÅTAKTIG, a. 4. Något vål. — Fd t a k l
ig-het.J. 3.
VÅTA RF. m. sing. Se Nale.
VÅTHET, f. 3. Egenskapen att vara våt; våt
beskaffenhet.
VÅTNARF, m. sing. Sc Nale.
VÅTSAK, f. 3. (mest i plur.) Se V ålvaror.
VÅTSKODD, a. 2. Sorn fått sina skodon
vätta.
VÅTSÄCK. m. 2. Se Kappsäck.
Anm. Hello ursprungi. Valsdck, af Val ell. Vad,
kläde.
VÅTVARA, f. 4. 4) Vara, som ulgöres af
något flytande ämne. — 2) (rncsl i plur.)
Dricksvara.
VÅTVARUMÅTT, n. 5. Mätt för väta varor.
VÅTVÄDER. n. 5. Våt, regnig väderlek.
VÅTÅR, n. 5. Regnigt år.
VÅTÄNG, f. 2. Sank äng, kärräng.
VÄ B EL, väb’1, m. 2. pl. väblar. Se
Fäll-väbel.
VÄCKA, v. a. 2. I. (af Vak)* F. vak på isen,
med isbill eller yxa göra hål pä den. Äfv. säges
F. isen eller blott v.
VÄCKA, v. a. 2. II. (af Vaka) 4) Göra, att
någon vaknar. Äfv. F. upp ell. Uppväcka. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
