Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Väckare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄC.
någon ur sömnen ell. blott v. någon. Neutralt
säges: V. på någon. — 2) (fig.) Förorsaka,
åstadkomma, gifva uppkomst åt. Delta medel v-ker
törst. V. skralt, löje. V. en träta, en tvist.
V. afund, missnöje. V. uppmärksamhet,
medlidande. V. passionerna. V. svårigheter. V.
en fråga, en motion, framställa den till
öfver-läggning. V. till andakt, göra andäktig. V. en
syndare, göra honom uppmärksam på sina
synder. — V. n. (jäg., om harhundar) Skälla kort
och stundtals, vid första känningen af spåren. —
Väckande, n. 4. (för v. a.)
VÄCKARE, m. 3. 4) En som väcker. — 2)
Se Väckur.
VÄCKAREVERK, n. B. Inrättning på
pendelur, hvarmedelst man på bestämd tid kan väckas.
VÄCKELSE, f. 5. (fig.) Framställning,
föreställning, uppmaning, underrättelse, hvarigenom
någon väckes till efterlanka, besinning,
uppmärksamhet, nytt mod, ifver, nit; förmaning, varning,
uppmuntran, eggclse, sporre, ingifvelse, o. s. v.
V. till ånger. V. lill verksamhet.
VÄCKNING, f. 2. Handlingen att väcka.
VÄCKT, VÄCKTARE, se Väkl, Väktare.
VÄCKUR. n. B. Ur, som genom väckverk gör
buller, för alt väcka på en bestämd tid.
VÄDAS, v. dep. 2. (gam.) Slå vad.
VÄDD, m. 2. örtslägtet Scabiosa. Se Fäll-,
Åker-, Ångvädd.
VÄDDKL1NT, m. 2. Örten Cenlaurea scabiosa
med violetta blommor.
VÄDER, n. S. (lat. Aer; grek. 4) (ulan
plur.) Luft. Hänga, lägga ul någol i vädret
all torka. (Sjöt.) Till v-s, säges den eller det
vara, som är eller finnes uppe i tacklaget. (Fig.
fam.) Lefva af v. och vind, af litet eller intet.
Slå i vädret, ej akta, ej bry sig om. Tala,
prata i vädret, prata dumheter, tala utan
förstånd; berätta, omtala något, som saknar all
grund. Se äfv. Ben, Näsa. — 2) (ulan plur.)
Luftens tillfälliga beskaffenhet. Vackert, klart,
mulet, fult, lugnt, slilla v. Tungt v. Osundl
v. Hurudanl är vädret? Del ser ul, liknar
sig lill atl bli vackert v. Ogjordt v., se Ogjord.
— 3) Vind. Segla mot vädret. Hafva vädret
emot sig. Vädret vände sig. Hårdl v., storm.
Ligga för vädret, för alla v., vara utsatt för
vinden &c. (Fam.) Som ell v., hastigt som en
blixt. (Fig. fam.) Lofva v., lofva en alt få
umgälla något. Skifta om i alla v., beständigt
sadla om. Slå i alla v., vara fullt bepröfvad,
säker. — 4) Se Väderstreck. I alla v. — B)
(ulan plur.) Lukt, som tillföres med luften. Hafva,
få v. af. Hunden har fåll v. af en hare.
(Fig. fam.) Hafva, få v. af någol. hafva, få
af-lägsen kännedom, misstanka om någol. Komma
under v. med. få väder af. Minsta v. jag får
derom, minsta underrättelse, vink Sec. — 6)
Genom matsmältning lösgjord luft i magen. Mal,
som ger v. Vara full af v. Magen är stinn
af v. Släppa ell v., en fjert. — 7) (fig.) (utan
plur.) Inbillning; något ogrundadt; tomt prat.
Del är bara v. Se Munväder.
VÄDERBITEN, a. 2. nculr. — el. Starkt
solbränd.
VÄDERBLÄSA, f. 4. 1) Blåsa, som
innehåller luft. — 2) Sc Väderboll. — 3) Del på cn
brandsprula.
VÄDERBOLL, m. 2. 4) Boll, beslående af cn
med läder öfverklädd blåsa, uppblåst med luft. —
2) (ford.) Stor lädersäck, som kunde uppblåsas
med luft, och som brukades i krig alt rned dess
VÄD 701
tillhjelp komma öfver floder eller vatlcnfyllda
fäst-ningsgrafvar.
VÄDERBRÅCK, n. 5. Bråcksvulst, som
innesluter väder.
VÄDERBUBBLA, f. 4. Bubbla, som
innehåller luft.
VÄDERBY, m. 2. Se By, II.
VÄDERBÖSSA, f. 4. Ett slags bössa, hvarur
skottet afskjutes medelst hoppressad luft, som
genom en egen inrättning får plötsligt utrymme alt
vidga sig.
VÄDERDELANDE, a. 4. Som fördelar väder.
V. medel.
VÄDERDRIFVANDE, a. 4. (mod.) Som
för-drifver väder. V. medel.
VÄDERDRIFVEN. a. 2. nculr. — el. (egentl.
part. pass, af obrukliga verbet Väderdrifva) Af
storm drifven på hafvet till annan trakt, än dit
man ämnat sig. Vi blefvo v-fne till en
obebodd ö.
VÄDERFLAGA, f. 4. (bibi.) Väderil.
VÄDERFLAGG ell. — FLAGGA, f. 4. Liten
flagg af flaggduk eller jernbleck, uppsatt på
toppen af en mast eller på ett hustak, för atl ulvisa
vindens riklning.
VÄDERFLÖJEL, m. 2. p\.—flöjlar. SeFlöj,
Väderhane.
VÄDERFLÄKT, m. 2. Se Vindfläkt.
VÄDERFULL, a. 2. Se Väderslinn.
VÄDERFÅNG, n. B. Se Vindfång.
VÄDERGIFVANDE, a. 4. Som förorsakar
väder i magen. V. mal.
VÄDERGLAS, n. B. Se Barometer.
VÄDERGUD, m. 2. (myt.) V-en, vindarnes gud,
Aeolus.
VÄDERHANE, m. 2. pl. — hanar. 4) Stycke
af metall i form af en tupp eller pil, uppsatt på
ett högt ställe, för att ulvisa vindens riktning. —
2) (fig. farn.) Flyktig, obeständig, opålitlig
menni-ska; en som ofta ändrar sinne, byter om åsigler,
parti, o. s. v.
VÄDERHARPA, f. 4. Se Eolsharpa.
VÄDERHVIRFVEL, m. 2. pl. — hvirflar.
Hvirfvel i luften, uppkommen genom en häftigt
blåsande vind.
VÄDERHÅL, n. S. Se Lufthål.
VÄDERIL, m. 2, eller
VÄDERILNING, f. 2. Se Vindstöt.
VÄDERKOLIK, –-i’k, m. 3. (med.) Kolik,
som härrör af väder i magen.
VÄDERKORN, n. B. Hundars förmåga att på
betydligt afslånd vädra vissa föremål, isynnerhet
vildbråd. Hafva godt, dåligt, intet v.
Förlora v-el. (Fig. fam.) Hafva godt v., förmåga
att uppspåra, utforska, utspana, hvad man vill
veta.
VÄDERLEK, m. sing. Luftkrelspns olika
tillstånd i afseende på värma, torka, fuktighet, m. rn.
V-cns förändringar. Göra observationer på
v-en. — Sä. V- sspådom.
VÄDERLEKA, f. 4. Liten för vinden lätt
rörlig pjes af trä eller jernbleck, med skeft vridna,
tunna stycken, uppsatt på något högt ställe, för
att utvisa vindens förändringar.
VÄDERLJUS. n. B. Se Elmseld.
VÄDERLUCKA, f. 4. Liten lucka, hvarmedelst
efler behag luften slänges eller framsläppes. —
Syn. Ventil.
VÄDERLUTT, m. 2. Se Lult.
VÄDERLÅDA, f. 4. V-dor i orgverk äro
låd-formiga rum, i hvilka vädret inkommer genom
kanalerna och der förvaras, tills det ingår i piporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
