Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Väfspole ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄF
VÄFSPOLE, m. 2. pl. — spolar. 4) Se
Skottspole. — 2) Se Spole, bem. 4.
VÄFSPÄNNARE, m. 5. Se Spänna re, bem. 3.
VÄFSTOL, m. 2. Maskin, hvarpå garn
förarbetas till väf, beslående af: resningen eller
ställningen, garnbommen, skaften, tramporna,
slagbommen med väfskeden, spännaren, bröslbommen,
väfbommen och skottspolen.
VÄFT. väfTl, m. 3. Inslaget till eller uti väf.
VÄFTRÅDA, f. 1. Trampa på en väfstol.
VÄFTRÄ. n. 4. Se Väfbum.
VÄFVA, v. a. 2. All på väfstol emellan
trådar, hvilka till hälften vexelvis dragas upp och
ned, skjuta en tråd igenom, fram och tillbaka,
och sålunda förfärdiga elt sammanhängande helt,
kalladt Väf (tyg, band, strumpor, m. m.). V.
kläde, lärfl, vadmal. V. vadmal, en allmänt
bekant folklek. V. ihop, sammanfoga till väf;
(fig. fam.) hopdikta. V. in, se Inväfva. V.
upp, lill väfnad använda alltsammans af någol. —
Väjd, part. pass, (mindre vanligt: Väf ven)
V-a strumpor, tröjor. — Väf v ande, n. 4.
VÄFVARE, m. K. En som väfver, hvars yrke
eller sysselsättning är all väfva. — Bildar
åtskilliga sammansättningar, såsom: Klädes-,
Siden-väfvare, m. fi. — Ss. V-gesäll,
-handl-ver k.
VÄFVERI, n. 3. 4) Konsten att väfva; en
väfvares yrke. — 2) Fabrik för väfnad. — Bildar
åtskilliga sammansättningar, såsom: Slrump-,
Si-denväfveri. m. fl.
VÄFVERSKA, f. 4. Qvinna, som väfver; hvars
yrke eller sysselsättning är att väfva.
VÄG. m. 2. 4) Banadl, smalt stycke af
marken, löpande i en linie och bestämdt att derpå
färdas ifrån en ort till en annan. Har efter olika
ändamål och beskaffenhet olika namn, såsom:
Lands-, Kungs-, Far-, Kör-, Rid-, Gång-,
Härads-, By-, Biväg, Fäväg, Genväg. Hålväg,
Handelsväg. Jernväg, Trälväg, Vinterväg. Banad v.
God. dålig v. Stenig, gropig v. V-en ifrån
Stockholm lill Upsala. V-en upp ell. fram lill
slottet. V-en dil är cn gångväg. V. Öfver elt
kärr. Vid, på vägen. Bana v. Aka, gå
samma v. tillbaka. Stanna på v-cn. Gå rätta
v-en. Hålla vägen, följa vägen; (lig. fam.)
iakttaga skick, ordning, göra sin skyldighet. Taga
vilse om v-en. Taga af v-en, lemna den.
Komma åler på v-en, återfinna rätta vägen. Taga
cn v., börja att gå, färdas på den, l. ex.: Taga
en annan v.; laga v-en ål höger; han tog
v-cn öfver bergen, ål skogen; taga v-en till
Frankrike. (Fig. fam.) Taga v-en, begifva sig;
blifva af. t. ex.: Hvari har han tagil v-en?
Hbart lar han v-en? Hvari skall jag taga
v-en? hvart skall jag bege mig? äfv. hvad skall
jag göra? hur skall jag bete mig? I vad skall
det bli af mig? Hvari skall delta laga v-en?
hvad skall delta bli af? hur skall delta ändas?
Hjelpa, återföra på rälla v-en, äfv. (fig.) hjelpa
lill rälla. återföra till det rätta. Stå i v-cn för
någon, stå så. att han ej kan komma fram.
Komma i v-en för någon, komma och hindra
cn att slippa fram. (Fig. fam.) Ligga, stå, vara
i v-en för någon, vara en lill hinders. Komma
i v-en. lägga hinder i v-cn, hindra, t. ex.:
Några göromål kotm i v-en. De äro
hvarandra i v-en. deras intressen, afsigter, planer
äro stridiga. Slå sig sjelf i v-cn, vara sig sjelf
till hinders. Gå ur v-en för någon, gå ål sidan,
för alt låta någon komma fram. Ur v-en! I.aga
er ur v-cn! Ligga ur v-en, vara belägen långt
VÄG 703
ifrån vägen. Föra ur v-en, ur rätta v-en, föra
bort ifrån vägen; äfv. (fig.) föra bort, afsides,
undan; äfv. förföra, förleda. (Fig.) Sälta ur v-en,
sätta bort, afsidcs. undan. Min ring är ur
v-cn, förlagd, lappad. Skaffa ur v-en,
undan-rödjn. Ur v-en, betyder äfv. (fig.): I olid, ur sin
ordning, olämplig; men nyttjas endast i negativa
meningar, t. ex.: Del vore ej ur v-en all
försöka. (Fig.) Gå rälla ell. ärliga v-ar, bruka
endast lofliga medel. Gå lagliga v-ar, nyttja
lagliga medel. Gå en annan v., andra v-ar,
tillgripa andra medel, utvägar. Känna, veta v-en.
den väg, som bör följas, för alt komma fram;
(fig.) sättet att gå till väga. (Fam.) Han känner
v-arna i huset, är der hemmastadd. (Fam.)
Lång v., långt, t. ex.: Han ser ul, så atl man
kan springa lång v. för honom. (Fig.)
Handeln har lagil en annan v., annan riktning.
Vandra ärans, dygdens v., följa ärans
föreskrifter. iaktiaga dygdens bud. Salighetens v.9
den trånga v-en, vandel, som för till salighet.
Den breda v-en, förderfvets v., vandel, som leder
till förderfvet. (Med.) Första v-arne, de orgnner,
som omedelbart emollaga näringsämnena, såsom
strupen, magen, inelfvorna. (Fortif.) Beläckta
v-en, en gång framför ytlerbranten rundi
omkring en fästning, betäckt af den med skytlbank
försedda fältvallcn. (Kem.) På torra v-en, säges
om operationer, som verkställas endast med
värmens tillhjelp. På våla v-en, sc Vål. (Fig.)
Göra ell. bana sig v., iränga fram genom
hinder. (Fig. fam.) Gå så långl v-en räcker, packa
dig (er) bort. Del är ej värdl all la upp på
en v., duger lill intel. (Fam.) Han är alllid
ute på v-ar och sligar, alllid sladd på färder
eller resor, alltid ute och flackar. — 2) Den linie
eller del rum på längden, som en kropp
beskrif-vcr, då den flyttar sig eller flyttas. Planeternas
v. kring solen. En afskjulen kulas v. genom
luften. Ett fartygs v. genom vattnet. — 5)
Hvad som liknar en väg, l. cx. streck på ytan
af en sjö efler fartyg, båt, eller före oväder; af
boskap uppgången stig i skog; myrväg, o. s. v.
— 4) Färd, resa, vandring; rörelse, hvarigenom
man förflyttar sig ifrån en ort lill en annan;
äfv. kosa, led. På, under v-en blefvo de oense.
Bege sig på v., på v-en lill Stockholm. Han
var en månad på v-en. På v-en lill staden.
Ull min bror mötte jag X. Vara på ven till
cn orl. Han är sladd på v. lill Skåne. Följa
en på v-en, på v. Önska någon lycka på v-en.
En limmas v. Två mils v. Fi ha lång v.
Hans gård ligger i min v., der jag skall fara,
gå fram. Gå er v., aflägsna cr. Gå sin v., gå
bort, packa sig bort. Gå sin v. fram, gå sin
jemna v., gå rakt fram, utan alt afvika hvarken
lill höger eller venster; (fig.) ej låta af
någonting förmå sig att afvika från det rälla. (Fig.
fam.) Jag känner hans v-ar. hans vanor,
af-sigler, planer, förehafvandcn. Saken kommer
ingen v., har ingen framgång. Han hinner ingen
v,, det går långsamt för honom. Del har goda
v-ar, det skall nog gå bra; del har ingen fara;
det skall icke fela; det är väl bcstäldt, i godt
skick. Vara på v. all, under görning.
beredning, bearbetning, utförande, o. s. v. Saken är
på v. att biläqgas, atl afslulas, man håller på
alt bilägga. afsluia saken. De äro på v. atl
förlikas, hålla på att f. Del är på god v., en
god början är gjord dermed. Saken är på god
V., bedrifves med ifver, framgång, har goda
ul-sigter alt lyckas. Fara på god v. all göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
