Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vändande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710
VÄN
VÄN
hopsy den så, alt dess förut varande insida
kommer ut. F. hö, kasta om hö, som ligger på slag,
så all det, som förut låg nedåt, kommer upp.
F. en åker, köra den så, att den öfversta jorden
kommer ned. (Fam.) F. benen i vädret, slå
omkull sig, falla öfvcrända. (Fig. fam.) F. en
ryggen, visa cn sitt förakt. (Fig.) F. allt i
penningar, förvandla allt i p., sälja allt. F. i skämt,
lill åtlöje, göra lill föremål för åtlöjc. F. sina
tankar på, lill, börja alt tänka på. F. till sin
fördel, draga nytta, fördel af. F. någol lill det
bästa, gifva cn god utgång, t. ex.: Gud v-de del
till det bästa! Hon kan ej v. sina händer
till del minsta, duger lill ingenting i handarbete
eller hushållsväg. F. ens skäl emol en sjelf,
bruka en motståndares skäl, för att dermed
vederlägga honom sjelf. F. sina tankar, sill hjerta
till Gud, börja atl tänka på Gud och gudliga
ämnen. F. kappan efter vädret, se Kappa.
Åka och v. ell. köra och v., se Åka. F. af,
se Afvända. F. af med, af alt, se Upphöra,
Lägga af atl. — V. bäkfram, vända det fram,
som borde vara bak och tvärtom. — F. bort, sc
Bortvända; äfv. förvända, förtyda. F. bort en
ting med skämt, med löje, med gyckel, genom
skämt &c. afleda samtalet ifrån elt ämne. — F.
ifran. sc Frånvända. — F- igén, sc Upphöra.
— F. i n, so Invända. — V. néd, vända i
riktning nedåt. — F. öm, v. a., se Vända,
Omvända, Vända upp och ned, ul och in. — V.
öm, v. n., åler vända. (Fig.) V. om ifrån,
upphöra med, afslå från, öfvergifva, lägga bort, —
F. lill, al, sc Tillvändg. F. sidan, kinden
till. — V. tillbåka, se Återvända. — F. upp.
se Uppvända. V. upp och ned, vända det ned,
sorn skall vara upp, och tvärtom; (fig.) v. upp
och ned på, förvända; missbruka lill oräll
ändamål. — F. Ü4, se Ulvända. V. ul och in, vända
det in, som skall vara ut, och tvärtom. F. ul
och in på, förvrida, förvända. V. ul och in på
ögonen, hvälfva ögonen så, alt blott hvitögat
synes. (Fig. fam., skämtv.) F- ul och in på sig,
sälta sig på tvären, göra sig hård, sträf,
obeveklig. — F- sig, v. r. 1) Röra sig. förflytta sig,
vrida sig åt sidan ell. omkring; få annan
riktning. V. sig ål höger, vensler. F. sig borl.
F. sig om. V. sig om i sängen. F. sig ifrån,
lill, ål någon. Jorden v-der sig omkring sin
axel. Vädret har vändl sig, det blåser från
annat väderstreck. (Fig.) Jag’ vet ej, hvari jag
skall v. mig, hvad jag skall taga rnig för. F.
sig med penningar, gifva ut penningar i och för
handels- ellcr näringsförelag o. s. v., använda dem
till handelsspekulationer, affärer o. s. v. Bladet har
vändl sig, ställningen, omständigheterna, lyckan
o. s. v. har förändrat sig. Få se, huru del v-der
sig, huru det aflöper. V. sig emot, vända sig
it, hafva ellcr antaga riktning ål, vara vänd åt,
t. ex.: Framsidorna af dessa hus v. sig emol
hvarandra; äfv. vända sig åt, för att angripa
(både i fysisk och andlig mening), t. ex.: V. sig
emol fienden; v. sig med segrande skäl emol
sin motståndare. (Fig.) V. sig ifrån någon,
öfvergifva honom. F. sig till någon, ställa sitt
tal lill, anlita, taga sin tillflykt till någon;
begära ens hjclp, understöd; anmoda en orn biträde;
beställa arbete hos cn, o. s. v.; äfv. taga ens parti,
ställa sig på ens sida. V. sig lill Gud i bönen,
uppsända böner till Gud. F. sig lill Gud, söka
sin tillflykt, skydd, hjclp hos Gud. — Vänd,
part. pass. En v. rock. V-a skor.
VÄNDANDE, n. 4. Sc Vändning, bem. 1.
VÄNDARE. m. 5, En, som vänder.
VÄNDARM, m. 2. Se Svängel.
VÄNDBOM, m. 2. pl.— bommar,
ScSväng-bom.
VÄNDCIRKEL, vä’nndsi’rrk’l, m. 2. pl. —
cirklar. Se Vänd krets.
VÄNDEROT, f. 3. pl. — roller, örlsläglet
Valeriana.
VÄNDESYRA, f. 1. (kem.) Ell slags syra i
rolen af Vändeörten.
VÄNDEÖRT, f. 3. Se Vänder ol.
VÄNDFÄRDIG, a. 2. I tillstånd alt behöfva
vändas. F. klädning.
VÄNDKORS, n. Ö. Lag stolpe, upptill
försedd med cll horisontell rörligt kors, och
uppsatt i gångvägen vid tullbommar o. s. v., på del
endast fotgängare der må komma fram.
VÄNDKRETS, m. 2. Benämning på tvenne
cirklar, dragna cn på hvardera sidan om
dag-jemningslinien med cll afstånd derifrån af 23,
grader, den ena i norr kallad Kräftans V., den
i söder Stenbockens F., vid hvilka solen vänder
tillbaka till middagslinien.
VÄNDNING, f. 2. 1) Handlingen, då någol
vändes; rörelsen, då något vänder sig. F. med
ell skepp. F. på kroppen. V. med en vagn.
En rocks v. Höels v. V. upp och ned, ul och
in. (Fig. fam.) I en haslig v., i en tvär r,
helt plötsligt, oförmodadt; innan man vet ordet
af. Han är sig lik i alla v-ar, är alltid sig
lik. Han är långsam i sina v-ar, i v-arna.
långsam i hvad han gör. — 2) Ställe, der man
vänder om, der någol vändes eller vänder sig. —
3) (fig.) a) Förändrad riktning, gång. Saken fick
cn annan v. Han har gifvit saken en elak v.
— b) Afgörandc punkt eller lid; kris. Del är
just nu i v-en. — c) Riktning, syftning. Uan
gaf sill tal en v., som försonade alla.
VÄNDMNGSPUNKT, m. 3. Se Vändpunkt.
VÄNDPUNKT, m. 3. Punkt, der någol
vändes ellcr vänder sig. Solens v., der bon vänder
åler till middagslinien.
VÄNDROSTA, v. a. 4. V. malm, rosta den
medelst ofta upprepad vändning.
VÄNDROT, sc Vänderot.
VÄNDSKIFVA, f. 4. Den del afen plog,
hvar-medelst jorden omvändes.
VÄNDSTOCK, m. 2. Det trä, hvarmcd cn
vädcrqvarn vändes.
VÄNDSTOL, m. 2. Stol, så gjord, alt sitsen
kan vändas rundl omkring på foten.
VÄNDSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Släng,
hvarmed något vändes.
VÄNI)VÄL, m. 2. Sc Vändskifva.
VÄNFAST, a. 2. Fast, pålitlig i vänskap.
VÄNFASTHET, f. 3. Beständighet, trohet i
vänskap.
VÄNGA, v. a. 2. (jäg.) Se Holma. bcm. 2.
VÄNGNABB, n. 5. (fam.) Gnabb emellan
vänner.
VÄNGÅFVA. f. 4. 4) Gåfva, gifven af cn
vän. — 2) Gåfva, som vid köp gifves ulöfver
köpesumman. Hans hustru fick cll guldur i v.
— 3) (ford.) Gåfva, som af friare gafs ål fästmöns
frändcr.
VÄNINNA, f. 1. (nytt ord, bildadi i likhet med
det t. Frcundinn) Vän af qvinnkön. Nyttjas ofin
skämtvis, stundom äfven i tvetydig mening for
Flicka, som af någon undcrhållcs.
VÄNJA, vanja o. vä’nnja, v. n. 2. (Impf.
Vande. Sup. Vant. Part. pass. Vand — a
uttalos här alltid långt.) Göra van. F. en vid, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
