Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vältalighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAL VAN 709
tystnad. V. åtbörd. Vreden år v., gör
menni-skor vältaliga.
VÄLTALIGHET, f. 3. 4) Sc
Vältalighets-konst. V-ens makt. — 2) En talarcs förmåga
alt uttrycka sig enligt vissa reglor, eller
äfven af blott naturligt anlag, på elt sätt, som
rörer, öfvertygar och öfvertalar. Han har
mycken v. — 3) Det som i ett tal, ell föredrag
huf-vudsakligen utöfvar denna verkan eller framkallar
djupa intryck hos åhöraren. Eli föredrag, fullt
af v. V-en af hans framställning bevekte alla.
— 4) (fig.) Säges äfv. om allt det, som på
åhörare eller åskådare frambringar eller kan
frambringa samma verkningar, intryck, som
vältaligheten. Hennes blick, tonen af hennes röst hade
en viss oemotståndlig v. Äfven åtbörderna
hafva sin v.
VÄLTALIGHETSBLOMSTER, n. S. (fig.)
Retorisk prydnad.
VÄLTALIGT, adv. På ett vältaligt sätt, med
vältalighet. En v. skrifven artikel.
VÄLTALIGHETSKONST, f. sing. Konsten alt
efter bestämda reglor förbinda ord och satser till
ell sinnrikt och sammanhängande helt, som äger
förmågan att röra, Öfvcrlyga och öfvertala.
VÄLTNING, välltninng, f. 2. I. Körning med
väll.
VÄLTNING, vä’lllninng, f. 2. II. 4) (neutralt)
Omhvälfning, stjelpning. — 2) (aktivt)
Omkull-stjelpande; äfv. vältrande.
VÄLTRA, vä’lltra, v. a. 4. Med ansträngning
och genom idkclig kringvändning på marken o. s. v.
framflytta något stort och tungt, som icke har
rund form. V. en slen för dörren lill grafven.
V. af vältra från öfre ytan af något, t. ex.:
Stenen v-des af grafven. V. bort, fråm, se
Bortvältra. Framvältra. V. Vn, ifran, néd,
omkull, upp. ül. — V. sig, v. r. Vända sig tungt
och trögt eller vårdslöst, i liggande ställning.
Svinen v. sig i orenlighet. En häst, som v-r
sig i snön. (Fig.) V. sig i alla slags laster,
ulan hejd öfvcrlcmna sig at &c. — Väll ran de,
n. 4. o. Vällrin g, f. 2.
VÄLTREFNAD, m. sing. Sc Trefnad.
VÄLTÄNKANDE, a. 4. Sorn har goda,
mcn-niskoälskande. hederliga tänkesätt. En v. man.
— Syn. Välsinnad.
VÄLVILJA, f. sing. Välvilligt sinnelag;
välvillig sinnesstämning; välvilliga tänkesätt, afsigler,
önskningar, o. s. v. Hysa v. för någon. Med
v. upptaga ens bön. Böna prof af ens v.
VÄLVILLIG, a.2. 4) Som i sitt lijerta
önskar andra eller någon viss person allt godt och
i sina handlingar ådagalägger sådant tänkesätt.
Bevisa sig v. emol någon. Man säger äfv.: V-l
hjerla, sinne, o. s. v. — 2) Sorn tillkännagifvcr
sådana känslor och tänkesätt. V-t bemödande.
Låna någon en v. uppmärksamhet. V-l
öfver-secnde.
VÄLVILLIGHET, f. 3. Sc Välvilja.
VÄLVILLIGT, adv. På ell välvilligt sätt, med
välvilja.
VÄLVIS, vä’lvi’s. a. 2. Mycket vis. Titel af
samma betydelse som Lagfaren. Stadens v-e
borgmästare. — Brukas äfv. skämtvis eller ironiskt
orn dumma och sjelfkloka personer, samt äfven i
samma mening om sak. t. ex.: Fdr v-e patron
snöt sig förnumstigt. En v. anmärkning,
erinran.
VÄLVÄXT, a. 4. Väl växt; som har cn
felfri, vackpr växt.
VÄLÄDEL, vä’lä’d’l, (i def. valä’dlco. xäkfdlc),
a. 2. Myckel ädel. Titel, sorn ges handtvcrkare.
Snickaren, välädle och konslerfarne.
VÄLÄBEVÖRDIG, vä‘lärevö’rdigg o.
vä’läre-vö’rdigg, a. 2. Mycket ärevördig. Titel, som
lill-delas konrcktorer vid skolorna, bataljons- och
sqvadronspredikantcr.
VÄLÄREVÖRDIGHET, vä’lärcvö’rdigghél. f. 3.
Titel, som skämtvis gifves presler, hvilka tituleras
Välärevördige.
VÄLÖNSKA, vä’lö’nnska, v. a. 4. Tillönska
lycka. V. någon.
VÄLÖNSKNING, f. 2. Tillönskning af lycka.
Framför mina v-ar lill din familj.
VÄMJAS, vä’mmjass, v. dep. 2. (Impf.
Väm-des. Sup. föga brukligt Vämts — båda med
långt ä.) Känna vämjelse, äckel, afsky. Säges
både i fysisk och andlig mening. Jag v-jes vid
den dåliga malen. F. vid blotta tanken på
någol. Del kom mig all v. F. vid
oanständigheter.
VÄMJELIG, vä’mmjeligg, a. 2. Som
förorsakar vämjelse, äckel, afsky. Både egentl. och
fig. V. mat. En v. åsyn. — Syn. Äcklig.
Motbjudande, Vedervärdig, Vidrig. Afskyvärd. —
Vämjeligl, adv. Smaka v.
VÄMJELSE, f. 3. 4) Känsla af afsmak, så
slark, alt den retar lill kräkning. Känna v. för
viss mal. Få, hafva v. för någol. — Syn.
Äckel. — 2) (fig.) a) Afsmak genom för mycken
njutning. Njuta ända lill v. — Syn. Se
Vedervilja. — b) Afsky. Känna v. för lasten. — c)
Något, hvarvid man vämjes. Denna mal är mig
en v. Hans skryt är mig en v.
VÄN (ä långt), a. 2. I. (ncutrum sällan
brukligt) Älsklig, huld, täck. Gammalt ord, ännu
brukligi i poesi och högre stil.
VÄN, vä’nn, c. 3. pl. vänner, (isl. Ffnr) 4)
Person, med hvilken någon är förbunden genom
ömsesidig förtrolig lillgifvenhet. En trogen,
uppriktig v. Falsk v. Han är min v., min goda
v. Blifva v. med någon. Hon är min v. Två
fruntimmer, som äro goda v-ner. Gamla v-ner,
som länge varit vänner. Fi äro gamla v-ner.
(Ordspr.) Gamla v-ner äro bäst. God v., äfv.
(fam.) älskare. F. i huset, den som ofla besöker
en familj och lefver på förtrolig fot med dess
medlemmar. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom: Bordvän, Välgångsvän. Barnvän, Hofvän,
m. fl. — 2) Person, som lefver i fred, enighet,
sämja med någon. De ha nu blifvit v-ner igen.
— 3) (fig.) Den som har mycken tillgifvenhet,
böjelse för en sak. En v. af rättvisan.
Sanningens, ljusets v-ner. Han är en v. af
buteljen, dricker gerna. — 4) Säges om personer, som
äro förbundne med hvarandra genom nära
bekantskap, ömsesidigt intresse, o. s. v. Vi skola
understödja er, jag och mina v-ner. — Hit
hör: AfTBrsvän. — 5) Nyttjas vid vänligt tilltal
till personer af lägre stånd. Se der, min v.,
har du litet drickspenningar. Hvad vill hon,
lilla v.? — 6) Brukas äfven som smekord. Min
söla v.! Min lilla v.!
VÄNDA, v. a. o. n. 2. Gifva ett föremål
annat läge, genom alt röra det åt sidan eller
uppåt. eller så, att dess öfra sida kommer ned och
tvärtom; äfv. gifva viss riktning. F. ell skepp,
se Slagvända, Kovända. F. qvarnvingar emot
vädrel. V. en vagn ell. v. med en vagn. Der
är för trångl all v. (näml, med vagn). F.
huf-vudet. V. ögonen ål staden, emol höjden, ifrån
clt ohyggligi skådespel. V. sidan, ryggen åt
någon. V. cn lilädning, uppspräila och åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
