Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Värdskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄR VÄR 713
VÄRDSKAP, m. 3. II. (bibi.) Tidelag.
VÄRDÖRE, n. 4. Annat varuvärde än
myntad metall, fordom begagnadt till bytes- och
betalningsmedel.
VÄRF, vä’rrv, n. 5. (af Värfva, förvärfva)
Förrättning, göromål, yrke, sysselsättning; bedrift.
Fredens, krigets v.
VÄRFNING, vä rrvninng. f. 2. 1) Handlingen,
då någon värfvas. V. af soldater. Ligga på v.,
hafva uppdrag att värfva. — 2) Se
Värfnings-penningar. Taga v.. låta värfva sig.
VÄRFNTNGSBREF, n. 5. Fullmakt för någon
att värfva.
VÄRFNINGSOFFICER, - - åffisér, m. pl. -
officerare. Officer, som fått fullmakt att värfva.
VÄRFN1NGS-PENNINGAR. m. 2. pl.
Handpenning. som gifves den, hvilken låter värfva sig.
Han har fåll 10 r:dr i v.
VÄRFVA, vä’rrva, v. a. o. n. i. (ursprungi.
Förvärfva, erhålla) i) Öfvertala till inträde i
krigs-tjenst såsom soldat. V. någon lill soldat. Låta
v. sig. — Syn. Anvärfva. — 2) Låta anställa
värfningar. Den fiendtliga fältherren v-r slarkt.
— 3) (fig.) Skaffa anhängare. V. för ell parli.
V. röster, söka vinna röstande för en viss
person, en viss åsigt, o. s. v. — V-d, part. pass.
V-e trupper. V-t regemente.
VÄRFVARE, m. 5. En, som värfvar
(soldater, (fig.) anhängare, röster, o. s. v.).
VÄRING, m. 2. (af Värja, eller af Varda,
vårda, bevaka) V-ar kallades under medeltiden
en ständig lifvakt hos de grekiska kejsarne,
hvilken utgjordes af en skara utvalda nordbor från
de skandinaviska rikena.
VÄRJA,^ vä‘rrja. v. a. 2. Impf. Värjde och
Värde (ä långt). Sup. Värjt. Saknar part. pass.
(af gamla verbet Vara, bevara, förvara)
Försvara. V. någon för anfall. V. sill lif. —
Brukas mest reflexivl. V. sig tappert. V. sig
för hugg. V. sig med ed, fria sig genom
edgång.
VÄRJA, vä’rrja, f. 1. (af föreg. verb; betyder
ursprungligen: hvarje slags försvarsvapen) Ett
bekant sidogevär, beslående af en rak, smal,
spetsig klinga med handlag eller fäste och slida.
Bära v. Bära v. vid sidan. Taga lill v-n.
Draga v-n. Blolla v-n, draga den ur slidan.
Draga v-n emol någon, för alt anfalla någon.
Slicka in v-n. Slicka v-n i skidan. Slåss på
v. Utmana någon på v. Med dragen,
blottad v. — Ss. Värj eg g, -for mi g, -klinga,
-spels, -styng, -slöt, -udd.
VÄRJBAK, m. 2. Baken af en värja.
VÄRJBAND, n. 5. Rosett af band, hvarmed
ett värjfäste prydes.
VÄRJ EM AN, m. 5. pl. — män. Värjemän
kallades i norden under medeltiden ett eget slags
löftesmän, som vid fördrag emellan stater plägade
ingå en viss gemensam borgensförbindelse för
öf-verenskommelsernas noggranna uppfyllande å ömse
sidor.
VÄRJEMÅL, n. 5. Anklagad persons försvar
inför rätta.
VÄRJEMÅLSED. m. 3. Ed, hvarigenom en
anklagad inför domstolen friar sig ifrån
anklagelsen. Gå v.
VÄRJFISK, m. 2. En mycket glupsk fisk af
de Taggfeniga. 13 fot lång, med värjformig kropp
och lång stjcrt, i Atlantiska hafvet. Trichiurus
Lepturus.
VÄRJFÄSTE, n. 4. Fästet eller bandtagel på
en värja.
U.
VÄRJGEHÄNG, n. 5. Gebäng, hvaruti en
värja uppbäres.
VÄRJKNAPP, m. 2. Knappen eller öfversta
Öndan af ett värjfäste.
VÄRJO, f. sing. oböjl. (egenll. gammal böjd
kasus) Vård, försvar. Brukas endast i ullrycket:
Hafva i ell. under sin v.
VÄRJPLÅT. m. 2. Plåt nedantill på ett
värjfäste till skydd för handen.
VÄRJSKIDA, f. 1. Se Värjslida.
VÄRJSLIDA, f. 1. Slida, hvaruti en värja
förvaras nedstucken.
VÄRJTOFS, m. 2. Tofs af siifver eller guld
och silke, som brukas till prydnad på värjfästen.
VÄRK. vä’rrk, m. sing. Svår och ihållande
kroppslig smärta. Hafva v. i magen, i foten, i
höften. — Bildar flera sammansättningar, såsom:
Hufvud-, Tand-, Mag-, Höft-, Giktvärk, m. fl. —
Vä r k ar, m. 2. pl. Se Barnvärkar.
Anm. Enligt Ihre, af Var; skulle således
egentligen betyda den smärta, som åtföljer en bulnad.
VÄRKA, vä’rrka, v. n. o. impers. 2. (i
folkspråket äfv.: Impf. Vark, pl. Vurko. Sup.
Vur-kil. Part. pass. Vurken — i Ulvurken.)
Förorsaka känsla af värk. Magen, hufvudel v-ker.
Del v-ker i magen, i hufvudel, i (öllerna. V.
af, förloras genom värk, t. ex.: En tå v-kte af.
V. ul, utfalla genom värk, l. ex. Ögal har värkt
ut på honom.
VÄRMA, f. sing. Se Värme, m.
VÄRMA, värrma, v. a. 2. (af Farm) Göra
varm; meddela värme. V. en säng. V. vallen.
V. händerna på kakelugnen. Brukas ofta
absolut, t. ex.: Solen v-mer. Vin v-mer. — F.
upp, se Uppvärma. — Syn. Gassa, Badda. —
V. sig, v. r. Göra sig varm, bibringa sin kropp
värme. — Syn. Gassa sig. Badda sig. — V-nde,
part. akt. o. adj. V. mal, spis, drycker. —
Värmande, n. 4.
VÄRMAPPARAT.–––––-åt, m. 3. Inrättning
till bibringande af värme.
VÄRME, vä’rrme, n. sing. (af Varm) Se
Värmeämne. Bundet ell. latent v., hvars
närvaro icke tillkännagifves af känslan eller
termometern. Fritt v., som verkar på känseln. —
S. m. sing. 1) Den känsla, som af värmet
förorsakas. När kroppen saknar tillräcklig v.,
fryser man. — 2) (fig.) Ifver, nit. Med v.
om-falla en idé. — Ss. V-grad.
VÄRMELEDANDE, a. 4. (fys.) Som leder
värmet, d. v. s. hastigt upptager ocb åter gifver det
ifrån sig. V. kropp.
VÄRMELEDARE, m. 5. (fys.) Värmeledande
kropp.
VÄRMEMÄTARE, m. 5. Se Kalorimeler och
Termometer.
VÄRMESTRÅLNING, f. 2. (fys.) Värmets
bortgående från varma kroppar slrålvls, i likhet med
ljusets utstrålning.
VÄRMEÄMNE, n. sing. (fys.) Det förmodade
ämne, som tros väcka känslan af värme, hvilket
antages vara ytterst fint ocb ovägbart samt
kringflyta alla kroppar, och af dessa insupes i mån af
deras olika frändskap dertill.
VÄ RM NING, f. 2. Handlingen eller verkningen,
hvarigenom någol värmes.
VÄRN, n. 5. (af Värna) 1) (ford.) Utanverk
vid en fästning. — 2) (i allrn.) Något som värnar.
Uppkasta en vall till v. emol öfversvämning. Se
Bröstvärn. — 5) (flg.) Skydd, försvar. Herren
är vårt v.
VÄRNA, v. a. i. (ford. Äfven Varna, af
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
